En Sverigedemokrat i varje buske?

Göran Greider kommenterar i svenskan den socialdemokratiska kriskommissionens rapport med att man måste våga välja väg och tänka stort. Man måste också vara (bli?) en folkrörelse som når ut vilket han beskriver så här:

Man måste ha en levande socialdemokratisk rörelse som kan nå ut med det man vill på varenda ort, på varenda arbetsplats. Så har det inte varit de senaste tio-femton åren. Nu sitter det i stället en sverigedemokrat där och ingen vågar säga emot.

Allvarligt? En sverigedemokrat i varje buske? Jag har aldrig träffat en sverigedemokrat – i alla fall ingen som vågat erkänna det.

Jag vill verkligen inte leva i ett land där det sitter en beskäftig socialdemokratisk partifunktionär vid varje fikabord. Det låter hemskt. (Men jag skulle gärna ta en fika med Greider.)

Med Kina eller Silicon Valley som förebild?

Norrländska Socialdemokraten och Värmlands Folkblad vill se Leif Pagrotsky som ny socialdemokratisk ordföranden. I en intervju i DN avfärdar han själv frågan som hypotetisk, men kommer därefter med en antal tankar om hur Sverige bör förändras. Pagrotsky menar bland annat att Sverige måste hävda sig bättre i tillväxtländer för föreslår:

...Sverige därför genast borde öka ingenjörsutbildningen så att alla som uppfyller kraven kan få en plats.

En kraftfull satsning på kvantitet alltså. Jag minns ett annat citat, det här från Carl-Henric Svanberg:

Men det handlar förstås också om vad man får ut av verksamheten. Det brukar sägas att utfallet av utveckling i Silicon Valley är mycket högt, trots de högre lönerna.

För att stå sig i den globala konkurrensen tycker jag att Sverige istället bör satsa på kvalité och som ny s-hövding skulle jag helst se Göran Greider.