Falska profeter?

Göran Rosenberg citerar, under den bombastiska rubriken "En högre rättvisa", Job och Jesaja på ledarplats i dagens DN. Ett utmärkt sätt att försöka lyfta den politiska diskussionen över vardagskäbblet.

Jag läser om påskuppropet och kan inte undkomma känslan att kyrkans goda namn kapats av vänsteraktivister. Skulle Jesus verkligen förespråka högre skatter och en större stat?

Kan vi verkligen köpa oss fria från ansvaret för vår nästa genom skattsedeln? Bör vi ens försöka?

Jag tror att kraven på oss är högre än så. Jag tror också att lockropen från de som säger sig kunna lägga världen till rätta åt oss (bara staten görs lite större och mäktigare) är rop från falska profeter.

Bokbål, blondiner och rasism

Om det var vad som skedde, var det naturligtvis mycket olämpligt att sminka sig svarta och leka slavförsäljning som underhållning på en sittning.

Men, nästa gång jag hör någon dra ett blondinskämt bör jag alltså inte bara säga ett par ord om rasistiska steriotyper utan gå direkt på polisanmälan. För så bygger vi tillsammans ett bättre samhälle. Ju fler saker som vi bestraffar människor för att göra eller säga, ju friare och lyckligare blir vi.

Vår kultur blir rikare om Köpmannen i Venedig förbjuds. Bokbål någon?

(När provokatören Dan Park sedan ger sig på Jallow Momodou personligen är vi bortom misstag och dåligt omdöme. Park vill ha bråk och verkar få det.)

Nyspråk, högerspöken och statskontroll?

Håkan Juholt verkar ha aktiverat talskrivaren från kongressen igen. Kulturfrågor är kanske ofarliga, och vänsterperspektivet på dagens DN debatt är tydligt. Juholt avslutar till och med vänsterns eget saluto romano:

”Ett annat samhälle är möjligt.”

Som om vi inte redan levde i skuggan av den socialdemokratiska 1900-talet. Vi vet hur det socialdemokratiska idealsamhället ser ut, och visionen tar avstamp i det förlorade paradiset:

”Under lång tid har det ansetts självklart att konsten och kulturen inte kan överleva och vara fri om den hänvisas enbart till marknadens krafter eller ett fåtal mecenaters välvilja. Likformighet, utarmning och kultur som elitprojekt blir resultatet.”

Som vi minns från TV-monopolets tid då likriktning aldrig förekom och inga eliter försökte ”utbilda” medborgarna. Fri television liksom.

Juholt menar vidare att:

"Det behövs fler oberoende röster i det offentliga samtalet."

Här ska dock oberoende, liksom ”fri” i ”fri teatergrupp”, tydas statsfinansierad. En politiskt tillsatt grupp delar ut skattepengar till ”lämpliga” projekt. Nyspråket flödar.

Högerspöket Timbro flaxar förbi, men den här talskrivaren verkar dock inte fått tillgång till penningpåsen eftersom antalet konkreta förslag stannar på noll. Vill man ta bort entréavgifterna på huvudstadens museer? Var det allt?

Stadsplanering startar socialdemokratiska varningsklockor

Om man bygger ett område för barnfamiljer är det rimligt att man även planerar in ett dagis där. Det är också rimligt att de barnfamiljer som flyttar in kan känna sig trygga att deras barn kommer att få plats på det lokala dagiset. Ett nytt dagis med det nya bostadsområdet.

Om man är vänster är detta däremot en katastrof. Det är ju ingen politiskt tillsatt allmoseutdelare inblandad! Hans Rudin, socialdemokratiskt socialborgarråd i Stockholm, säger:

”Att koppla en dagisplats till lägenhetsköp får många varningsklockor att börja ringa”

Att koppla att man flyttar till en plats till att man även får dagis till sina barn där är tydligen hemskt. Kanske hade det varit bättre om man flyttade till en hyresrätt som en faster i HSB ordnat fram?

Arbetare och asylsöknade

Jan O. Karlsson var en gång i tiden en av Palmes pojkar. För två månader sedan beskrev han för svenska dagbladet friheten i den tidens statsrådsberedning så här:

”Man fick säga precis vad man ville, bara man kunde argumentera för det.”

I dagens DN argumenterar Karlsson kring vad fackföreningarna kan göra för att minska främlingsfientligheten i Sverige. Jag är inte säker att Palme eller någon annan hade godkänt argumentationen.

I sin kamp mot främlingsfientligheten anför Karlsson ett klassiskt argument:

”Europa har en åldrande befolkning och en krympande arbetskraft...”

Visst. Men vi har nästan ingen arbetskraftsinvandring till Sverige. I princip alla som kommit hit är flyktingar. Om det föddes fler barn i Sverige, skulle vi ge färre skyddssökande asyl då? Det här är fel spår, flyktingmottagandet bör inte baseras på Sveriges behov av arbetskraft.

Med ett undantag är argumentationen i övrigt rimlig. Arbetskraftsinvandringsreformen bör följas upp och missbruk och utnyttjade av människor motverkas. Facket kan ha en roll här.

Att däremot jobba för ”spårbyte” mellan asylsökande och arbetskraftsinvandring är en katastrofal idé. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet, men av den som söker arbetstillstånd kan vi kräva att alla papper är i ordning eller be dem vända på Arlanda.

Barnfattigdomsbluff?

Baserat på Nima Sanandajis text i dagens SvD skrev jag en kort dialog på temat barnfattigdom:

Asylsökande:  Hjälp oss snälla ni. Vi har flytt, och 
              har ingen annanstans att gå.
Rädda barnen: Tyvärr. Om ni fick asyl i Sverige skulle
              barnfattigdomen öka.
Asylsökande:  Oj då. Har de fattiga det mycket svårt
              i Sverige?
Rädda barnen: Ja, bland har de inte råd med iPhones
              eller Thailandsresor.
Asylsökande:  Vi behöver igen Thailandsresa.
Rädda barnen: Det säger ni nu, men väl här kommer ni
              bli fattiga och olyckliga. Klyftorna
              skulle öka.
Asylsökande:  Du förstår att vi riskerar att mördas
              i vårt hemland?

 [Enter Kafka...]

Om det som Sanandaji skriver är sant så måste jag dra slutsatsen att alla som larmar om ökande barnfattigdom är felinformerade eller dumma i huvudet.

Riktig fattigdom är ett stort samhällsproblem. Skötsamma människor som har problem att få ihop till hyra och mat ska få hjälp. (Och de inte fullt så skötsamma ska få hjälp medan de får ordning på sitt liv.)

Men om fattigdomen är relativ, tillfällig, och ökar endast på grund av vår generösa asylpolitik diskuterar vi bara trams.

Uppror med eller mot bildning?

Jag älskade Dead Poets Society. Skoluniformerna, de vackra byggnaderna, traditionerna, allvaret och de högt satta målen.

När jag läser Peter Wolodarskis söndagskrönika börjar jag misstänka att jag inte förstod filmen alls, eller åtminstone gillade helt fel saker. Där jag såg unga män som fick chansen att ta del av och diskutera hela västvärldens kunskap har tydligen alla andra sett ett uppror mot kunnande och kanon.

Där jag såg någon som med bildning kunde ifrågasätta sitt liv såg tydligen alla andra ett uppror mot bildningen som sådan.

Meritokrati och frihet eller statlig diskriminering?

Carolina Gynning får ursäkta, hon är kanske en jättespännande person, men skulle 100 gånger hellre ta en öl med Hanne Kjöller. Det har väldigt lite med benlängd eller raggning att göra och desto mer med att hon just skrivit ytterligare en lysande ledarkolumn i DN.

Perser i Sverige överpresterar. De har högre utbildning, lägre arbetslöshet och högre lön än alla jämförbara grupper. Inklusive ”pursvenskar”. Ungefär som Kaliforniens asiater.

Vänsterns svar på den persiska ”problemet” är som bekant att genom statlig diskriminering av individer skapa rättvisa på populationsnivå genom att kvotera in inkompetenta pursvenska tandläkare istället för de kompetenta persiska.

Alternativt är hårt arbete: Bra betyg, bra skolor, bra nätverk, bra referenser, bra farsi, bra svenska, bra engelska, utmärkt franska, etc. Skitjobbigt, men så är det i en meritokrati.

Den socialdemokratiska hatfabriken Alliansfritt Sverige vill naturligtvis istället lagstifta om att alla har lika långa ben. Vi ses 2014.

Blodtörstiga facebookmuslimer?

Lena Andersson skriver idag i DN om hur en feministisk dansföreställning om kvinnors underordning i streetdance stoppats eftersom en muslim skrivit upprörda kommentarer på Facebook.

Beteendet tyder på en Sverigedemokratisk världsbild där närvaron av islam i Sverige gör att yttrandefriheten måste begränsas eftersom Sveriges muslimer annars (med viss rätt eftersom deras tro inte får kränkas och de inte kan behärska sig om så sker) kommer att gripa till våld.

Fundera gärna på vad som hade hänt om en kristen skrivit på Facebook att han bad för att blixten skulle slå ner i Kulturhuset.

Så länge vi betraktar muslimer som blodtörstiga galningar med kroksabel och bombväst kommer vi att ha islamofobi. Om bilden vore sann dessutom en välgrundad islamofobi och vi har att välja mellan avskaffad yttrandefrihet och Jimmy Åkesson.

Jag tycker att det vore klädsamt om Sveriges alla kulturhusföreståndare, politiker och mullor tydligt berättade om de stödjer FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna eller nöjer sig med Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam. Innan jag röstar nästa gång vill jag veta.

Mörkrets Hjärta

Vårt försök att ”civilisera” Afghanistan verkar allt mer hopplöst för varje tidningsartikel jag läser. Utan GWBs idealism är det allt svårare att förstå vad vi gör där.

Mullorna kräver att den amerikanska yttrandefriheten ska begränsas och uppmanar framgångsrikt pöbeln att halshugga svenska FN-arbetare när så inte sker.

Svensk militär finns på plats men agerar inte. Kanske var det rätt även om det känns fel.

Vem annan än Kurtz skulle kunna bringa civilisationens ljus till en så mörk plats, och skulle det fortfarande vara civilisation vi spred när napalmen regnar över demonstranterna?

Hitler, Israel och Facebook

Det finns mycket skit på internet. Både SvD och DN rapporterar idag att Facebook stämts för att en grupp med en miljon medlemmar tydligen förespråkat en tredje intifada.

Jag tog skärmbilden nedan för strax över ett halvår sedan. Tanken var att illustrera hur även relativt extrema yttringar tog plats i sociala mainstreammedia som Facebook. Kanske är den tiden över nu.

Framgångsrika sociala mediers globala natur gör det extra spännande när åsikter som inte är särskilt kontroversiella i ett lokalt sammanhang (jag antar här att det finns platser i t.ex. mellanöstern där det inte är kontroversiellt att säga att man hatar Israel) vädras globalt. Det kolliderar sedan med våra (eller amerikanska) lokala värderingar och regler. Eventuellt vore det till och med olagligt här hemma att säga att man hatar Israel, att det inte är normalt att vara judisk och sedan illustrera det med en bild av Adolf Hitler. Osmakligt är det åtminstone.

Nu stäms Facebook. Kanske vore det rimligare att stämma den som skapade gruppen? Men det skulle kräva lagar lika globala som Facebook, vilka i sin tur måste vila på globala värderingar.