Medelklass

Lär av NRA

2012-02-02T09:25:00.002+01:00

Hösten 2008 hade jag förmånen att NRA:s huvudkontor och museum i Virginia. Vår grupp var relativt svensk och med oss hade vi en självutnämnd ”liberal professor” från University of Virginia Darden School of Business, så relationen mellan publik och presentatör var inte helt harmonisk. Nog om detta.

NRA berättade om sitt stöd för Project Exile som minskat vapenrelaterade våldsbrott med 40% utan att inskränka laglydiga medborgares rättigheter.

Med ett minimistraff på 5 år i federalt fängelse (10 år för redan tidigare dömda våldsbrottslingar) fick man bort vapnen från småbuset.

Om man, som DN idag skriver, på allvar inser att Malmö inte är någon ö utan en del av den stora världen kan man nog ha mycket att lära av NRA. Åtminstone i det här fallet.

Annars kan man likt scouterna fly staden, eller likt polisen ”sätta in all kraft och kompetens” utan att åstadkomma något.

Är ansvar orättvist?

2011-12-28T11:03:00.004+01:00

När man är 18, 19, och 20 är man gammal nog för att få rösta och att få ta värvning i armén. Då är man även gammal nog för att kunna dyka upp på den gymnasieutbildning man har valt, eller att ta konsekvenserna av att inte vara där.

Den fria gymnasieskolan är ett erbjudande. Den som tackar nej till det erbjudandet kan naturligtvis inte få studiebidrag, även om det även innebär att den myndige medborgarens föräldrar får ett sänkt flerbarnstillägg.

Dagens nyheter skriver ”Skärpta regler slår hårt mot skolkares familjer”. Nja, ”Skolkande 19-åringar minskar föräldrarnas barnbidrag” kanske vore lämpligare? Men vem skulle Annika Carlsson på DN tycka synd om då?

Biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni säger att en översyn är på gång, vilket DN kommenterar med:

”Utredningen beräknas vara klar till hösten. Men innan en lagändring kan träda i kraft hinner många familjer drabbas av det orättvisa systemet.”

Om slutar studera och börjar jobba istället så får man inte länge studiebidrag. Om man slutar studera och sitter hemma och spelar tv-spel får man inte heller studiebidrag. Jag ser ingen orättvisa någonstans.

"Marschieren im Geist in unseren Reihen mit"

2011-12-21T10:27:00.003+01:00

Vikingarockbandet Völund Smed har tydligen skrivit en låt de kallat ”de tystas led”. Genom fri röstning på nätet har den tydligen tagit sig upp till förstaplatsen på en lokal radiolista i Sörmland.

Det funderas kring Salemmarscher och döda nynazister. Jag tycker kopplingen till den klassiska nazismen och slutraderna i SA:s gamla marschsång Horst-Wessel-Lied är tydligare:

Kameraden, die Rotfront und Reaktion erschossen,
Marschieren im Geist in unseren Reihen mit.

Både ”De tystas led” och ”Horst Wessel Lied” finns för övrigt på Spotify. Det tycker jag är bra. Vi kommer inte att kunna skydda demokrati och yttrandefrihet med förbud och censur. Det vore för enkelt.

Strindberg som trafikplanerare?

2011-12-21T09:55:00.004+01:00

Malin Ullgren beskriver i en ledarkrönika i dagens DN hur hon på högstadiet ville vara både smart och tuff. Både läsa Strindberg och hänga i rökrutan.

Det är naturligtvis välskrivet och läsvärt. På några snabba rader flyttar hon mig tillbaka till det sena 80-talet och min ganska stökiga högstadieskola. Trots att jag inte rökte och min fascination gällde matematik och fysik snarare än litteratur känner jag igen mig och tror mig kunna ”känna” vad hon menar.

Ändå, långt senare, på Handels av alla platser, refererades jag till av en av lärarna som ”du som läser böcker”. Jag gör naturligtvis inget anspråk på att vara på Ullgrens nivå, men vill mena att naturvetenskaplig och ekonomisk utbildning och bildning inte behöver vara en hinder för att även intressera sig för humaniora.

Egentligen skriver Ullgren naturligtvis om skepsisen mot ”kulturelitens” eget förslag till en ny lösning för Slussen. Bengt Ohlsson har ifrågasatt om det inte är väl mycket litterär paketering och väl lite innehåll i ”kulturslussen”. Ohlsson är inte heller arkitekt eller trafikplanerare utan skribent, och använder naturligtvis skickligt språk och kulturella referenser för att få fram sin poäng. (”Jyckeltåg”, ”Ville, Valle, och Viktor”.)

Ullgren uppskattar inte Ohlssons skepsis utan menar i sin texts slutkläm att:

"Det ständiga felslutet i attackerna mot ”kultureliten” är att den är folkföraktande. ... Det är inte folkföraktande att föreslå för andra människor att det finns alternativ till att bara gilla läget."

Jag menar att felslutet snarare ligger hos de som antagit att en inom humanioran framgångsrik person som t.ex. en framgångsrik författare eller musiker genom sitt skapande fått unika insikter även inom andra områden. Som om Ullgren genom sitt Strindbergsläsande skulle blivit bättre på att välja nya bänkar till rökrutan.

Om det finns ett folkförakt hos ”kultureliten” hittas det snarast i den åtminstone milda skepsis som kan finnas mot att någon helt okänd person som bloggar (med stavfel och särskrivningar) om sina hundar skulle kunna ha lika relevanta åsikter om trafikplanering och arkitektur som den extremt skicklige musikern Benny Andersson.

Kyrkan vilar på kristen tro

2011-12-19T09:05:00.003+01:00

På ledarplats i dagens DN argumenterar Maja Hagerman för att icke-kristna församlingar ska få tillgång till Svenska kyrkans gudstjänstrum – även om församlingen inte vill det. Argumentet verkar vara att det idag finns många människor i landet som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.

En god vän till mig är hindu. En underbar dam strax över 50 som via de katolska skolor hon gick i under sin uppväxt i Indien är väl förtrogen med vår kristna idetradition. Hon är en sådan människa som alltid sprider glädje omkring sig, så jag blev uppriktigt förvånad när hon i en kommentar till min bild av fattigdomen i hennes gamla hemland vänligt förklarade att:

”De fattiga är annorlunda. När deras barn dör blir de inte ens ledsna.

Det handlar inte om vi och dom. Inte om exkludering. Inte om Svenskhet och inte om islamisering. Det handlar om tro.

Du är välkommen till kyrkan, men den är kristen och där kommer både du och jag att fortsätta få höra jobbiga saker. Som att vi bör älska vår nästa.

Den svenska kyrkan utvecklas ständigt och har en stolt ekumenisk tradition. Jag är inte rädd för islamisering. Jag tror att K.G. Hammar motverkar militant islamism i Sverige bättre än Jimmy Åkesson, men att inget skulle bli bättre av att Wahhabister får egna dagar i Uppsala domkyrka.

Zlatan och Benny Andersson

2011-12-15T12:23:00.003+01:00

Erik Helmersson skriver på ledarplats i dagens DN om att ”respekten för kulturen är borta”. Kulturen ska här tydligen ses som en synonym till de Helmersson kallar ”de intellektuella” som enligt honom är samma personer som står bakom ”kulturslussen”.

Jag ser inget problem i att respektera kulturen utan att blint lita på att en duktig skådespelare också är en gudabenådad arkitekt och trafikplanerare.

Benny Andersson är liksom Zlantan en väldigt rik och duktig person, men vill han börja bestämma över oss andra får han nog börja med att vinna val.

Risken är nog att det intellektuella som Helmersson är orolig ska försvinna snarast finns bland de ”teknokrater, ekonomer och politiker” (läs: ”lärare, forskare och opinionsbildare”) som han fruktar. Det vore snarare bra om vi fick se mer av dem och mindre av krönikörer, journalister och musiker i debatterna.

Minska fattigdomen med tvång eller frihet?

2011-10-12T11:59:00.003+02:00

Innan Malin Ullgrens krönika spårar ur och börjar handla om att villaägare är en extremhöger av livslögnare som tror att muslimerna kommer att ta över Norge skriver hon ett par ord om fattigdom.

Jämförelser är en viktig del av fattigdomsupplevelsen menar Ullgren. Jag tror att hon har rätt, men på frågan om vad som ska göras åt det – mer stat och tvång eller mer frihet, går hon helt vilse.

Ett råd till den tonåring som upplever relativ fattigdom: Gå till skolan. Jobba hårt. Gör dina läxor. Gör dem igen. Skaffa en bra utbildning och ett bra jobb. Jobba hårt. För i en meritokrati är sanningen den att de rika har arbetat hårt för sina pengar.

Därför provocerar dig inte mig att folk bär Rolex medan jag har en Citizen. Bara den som aldrig själv har behövt jobba tror att märkeskläder helt plötsligt bara uppstår ur tomma luften och att ”det goda samhället” måste se till att alla får del av dem.

Höga skatter på hårt arbete provocerar mig desto mer.

En förmögenhet i kötid?

2011-08-17T11:51:00.003+02:00

Jag tänker inte påstå att Ström hade planerat att sälja sitt förstahandskontrakt för att få handpenning till en bostadsrätt. Jag är inte ens säker på att sådant längre är möjligt.

Det egentliga problemet, som jag skrivit om tidigare, är att kötid har blivit en alternativ valuta. Ström upplever att hon under åren i kö byggt upp en liten förmögenhet som på sikt skulle givit henne en stor, ljus innerstadsvåning med låg hyra.

Nu är den förmögenheten borta. Med ett penndrag hos den kommunala allmännyttan har hon blivit som vilken Örebroare som helst. (Förutom att hon har en bostad i Stockholm då.)

Ström upplever att hennes överenskommelse med kommunen var att hon skulle kunna göra bostadskarriär baserat på sin ”investerade” kötid. Kommunens bostadsbolag anser sitt uppdrag vara att underhålla och tillhandahålla bra bostäder.

Alternativa valutor är kostanden för hyresreglering. Att göra dem ännu starkare, som Ström verkar vilja, måste vara fel väg att gå.

Framtidsutbildningen civilingenjör?

2011-07-19T10:31:00.003+02:00

Under den relativt aggressiva rubriken ”Ungdomar ratar framtidsutbildningar” skriver Monica Hedlund oroat i DN om unga människors studieval. Det finns tydligen en påtaglig skillnad mellan Arbetsförmedlingens prognos och vad folk vill utbilda sig till.

Jag är skeptisk till såväl Hedlunds analys som kvaliteten och relevans hos den ur arbetsförmedlingens kristallkula frambesvurna femårsplanen.

Både Hedlund och Arbetsförmedlingen verkar förespråka att ungdomar bör utbilda sig till yrken där arbetsgivarnas behov prognostiseras överstiga tillgången. Logiken skulle då vara (antar jag) att en 19-åring skulle välja en studieriktning de tycker är mindre intressant för att senare få en högre (eller säkrare) lön. Det här fungerar kanske i Indien, men jag tror att den svenska lönespridningen är för liten för att det ska ske här. En civilingenjörsexamen är ingen biljett till solsidan.

På många svenska kontor sitter just nu duktiga indiska ingenjörer och jobbar över sommaren för låga löner eftersom de inte har någon betald semester. Några större löneökningar för svenska civilingenjörer är antagligen inte på gång.

(Dessutom visar Hedlund begränsad kunskap om sitt ämne när hon inte tror att en teknisk fysiker kan arbeta med t.ex. elkraft eller elektronik.)

Framtiden är komplex och kommer inte att likna det förflutna. Teknisk fysik, Industriell ekonomi, och teknisk design är nog en bra grund att stå på. Jag tror det är en styrka att svenska ungdomar utbildar sig i det de är intresserade av plugga och jobba med. Resten får, avsett vad Arbetsförmedlingen och svenskt Näringsliv säger, lösa sig.

MP: Studielån skapar ungdomsarbetslöshet!

2011-07-03T01:46:00.002+02:00

Miljöpartiets nya språkrör tror att ungdomsarbetslösheten beror på att arbetslösa 20 till 24-åringar inte vill ta studielån för att läsa in den gymnasiekompetens som de av en eller annan anledning inte lyckades skaffa sig i tonåren.

Romson och Fridolins lösning är att skattebetalarna ska ge bort pengarna i stället för att låna ut dem. Samma vänstervisa som vanligt alltså: mer stat och mer bidrag.

Jag tvivlar på att studielånen huvudorsaken bakom ungdomsarbetslösheten och tycker det låter vansinnigt att den som skaffat sig ett arbete ska låna medan den som suttit hemma och spelat WoW i fem år ska få betalt.

Sänk istället skatten så att lånen snabbt kan betalas tillbaka när de börjat jobba. Jobbskatteavdrag liksom.

Svensk gentrifiering misslyckas?

2011-06-26T10:09:00.007+02:00

Med starkt kulturellt kapital (inklusive utbildning och jobb) och större tolerans för klassiska stadsproblem (brottslighet, dåliga skolor, få butiker) beskrivs Alexandra Dannberg i dagens DN som urtypen för dem som initierar gentrifiering. Enligt den lilla teori jag behärskar är det vad som borde ske. Hon och hennes vänner borde flytta in i mindre eftertraktade områden och fylla dem med liv och kreativitet.

Ändå verkar det inte fungera riktigt. Jag undrar varför.

Kanske är Stockholm redan färdiggentrifierat? Men det är inte riktigt den bild som ges från vissa förorter. Ligger förorterna för långt ut? Eller är inflyttningen av nya fattiga immigranter så starkt att gentrifieringen inte kan få fäste?

Är det något annat som annorlunda i Sverige? Stadsministern har ju påpekat att hyresmarknaden inte fungerar, och Dannberg verkar ju inte ha problem att hitta andrahandskontrakt. Kanske är marknaden överreglerad?

Docent Thomas Niedomysl, kulturgeograf vid Institutet för framtidsstudier, pratar om ”befolkningsfrågan” och att det är ett problem att ”Stockholm inte kan erbjuda billiga bostäder till unga”. Planekonomi som lösning alltså.

Eller så har vi inget problem. Det är kanske är städer som har överblivna bostäder som kommer att bli de nya dynamiska knutpunkterna för framtidens unga kulturskapare och företagsuppstartare. Men hur skapar man en kritisk massa av kreativitet i Falun eller Ronneby? Och hur många mecenater träffar man på i Eskilstuna?

Centerns skilsmässobidrag

2011-06-12T11:15:00.002+02:00

För att motverka den påstådda ökningen i barnfattigdom vill Centern ge extra barnbidrag till föräldrar som inte kan hålla ihop sina förhållanden. Vad sägs om att den andra föräldern istället bidrar med mer till barnens uppväxt?

Skilsmässa är ett personligt val som individen själv ska ta ansvar för. Arbetslinjen gäller och barnfattigdomen är redan på väg ner.

Centerns kapitalistlinje?

2011-06-05T11:31:00.008+02:00

Annie Johansson, centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson, påpekar på DN debatt idag att:

"pengar på banken är fortfarande en klassfråga"

Vi första anblicken är det lätt att raljant börja citera Hemingway:

"The very rich are different from you and me." And how someone had said to Scott, "yes, they have more money."

Johansson ser nostalgiskt tillbaka till en tid då folk sparade till en bil eller ett hus istället för att skuldsätta sig. Jag tycker det tyder på en låg grad av förståelse för hur de 99% av befolkningen som inte sitter på en större förmögenhet lever. Att med en vanlig lön kunna bo i ett hus med en trädgård när barnen är små och större delen sitt liv är en tillgång som gör medelklasslivet bättre.

Efter en inledning om ökad klyftor och vikten små inkomstskillnader kommer hon fram till en viktig poäng:

"Faktum är att internationella undersökningar visar att den svenska förmögenhetsfördelningen är bland de mest ojämna i världen."

Underligt nog vill Johansson komma till rätta med detta genom att sänka dagens platta skatt på kapitalinkomster. Alltså just den typen av inkomster som bara den förmögna högsta procenten i samhället (Connoisseurläsarna) egentligen har.

Förutom den moderata arbetslinjen och den socialdemokratiska bidragslinjen föreslås alltså en centerpartistisk kapitalistlinje?

Jag tycker att Johansson har rätt mål men fel metod. Skatten på arbete bör sänkas och progressiviteten på löneskatterna minskas eller tas bort. För att sprida kapitalet måste vi tillåta lönespridning efter skatt och uppmuntra människor att arbeta ihop ett kapital.

Det är ödeläggande för vårt samhälle när slumpvinsterna från bostadsaffärer gör större skillnad än arbete för möjligheten att förverkliga sina drömmar.

Klumpigt klumpande

2011-05-29T11:07:00.001+02:00

Under rubriken ”Klumpa inte ihop invandrarna” citerar Per Gudmundson från Kjetil Storesletten om invandringens ekonomiska konsekvenser. Det kanske är språkförbistring, men det verkar som om invandring och asylrätt används synonymt här. Ingen har väl någonsin menat att den asylrätt som beskrivs i 14:e artikel i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är där för att stärka asyllandets ekonomi?

Därefter klumpas invandrare ihop i ”vestlige” och ”ikke-vestlige” (med förbehållet ”lavt utdannede”). Eller så skulle vi kunna bemöta alla människor, oavsett ursprung, som individer.

Fredsrörelse utan moralisk kompass

2011-05-29T10:24:00.003+02:00

Samtidigt som gripandet av Ratko Mladic får oss att minnas Srebrenica och diktatorn Assad mördar sitt folk i Syrien ställer sig den svenska freds- och kvinnorörelsen förbehållslöst på Khadaffis sida. Inte för att de älskar honom, utan därför att de menar att allt våld är fel.

Logiken är på samma nivå som en av mina korkade lågstadielärare brukade argumentera:

”Kan det vara ens fel att två slåss?”

Kring är skit, men jag alla människor har okränkbar rätt till liv och frihet. De har rätt att med vapen i hand kämpa för dessa friheter. Vi ska vara stolta när vi står upp och stödjer dem.

Vänstern hatar dina drömmar

2011-05-27T17:45:00.005+02:00

Socialdemokratins Sverige hade den (någorlunda) fria världens jämnaste inkomster men ojämnaste förmögenhetsfördelning. Så är det fortfarande.

Folk ska veta sin plats, precis som Jämlikhetsandens författare Pickett och Wilkinsson argumenterar när de skriver om hur lyckliga alla var i Östtyskland och hur bra det är om man inte kan påverka sitt liv genom studier och hårt arbete.

Stefan Lindborg, som vill bli ordförande i Ung Vänster, har tydligen skickat ett ex av den reaktionära andesmörjan till Anders Borg. Jag rekommenderar honom att kasta den oläst.

Frihet ger fred(?)

2011-05-25T23:23:00.003+02:00

DN, SvD och mer utförligt Al Jazeera berättar att Egypten är på gång att öppna gränsen mot Gaza.

Jag är kanske naiv, men en öppen gräns är nog bättre än en stängd. Jag tror att Palestinier som inte är inlåsta i Gaza för att fortsätta ett meningslöst krig åt diktatorerna i Teheran och Damaskus kan bli lyckligare och starkare utan att bli mer våldsamma.

För att citera GWB när han talade i knesset på Israels 60-årsdag:

"This fundamental insight, that freedom yields peace, is the great lesson of the 20th century."

Roland Fasth var kanske ”någon annan”?

2011-05-16T12:51:00.004+02:00

När DN idag på ledarplats skriver om att den ”någon annan” som bör ingripa för att stoppa ett rån är ”du” kommer jag att tänka på Roland Fasth. Det är nog inte så mycket risken att förlora ansiktet som risken att hamna på fel sida lagen som hindrar folk från att ingripa.

Regisören Ruben Östlind säger om sin film Play:

”Människor behöver stöd av varandra för att reagera”

Jag menar att människor också behöver samhällets stöd för att reagera. Alternativet är att vi bygger murar kring våra fungerande villaområden eftersom våra ideal om vänlighet och ordning inte verkar gälla där ute.

Falska profeter?

2011-04-26T08:02:00.005+02:00

Göran Rosenberg citerar, under den bombastiska rubriken "En högre rättvisa", Job och Jesaja på ledarplats i dagens DN. Ett utmärkt sätt att försöka lyfta den politiska diskussionen över vardagskäbblet.

Jag läser om påskuppropet och kan inte undkomma känslan att kyrkans goda namn kapats av vänsteraktivister. Skulle Jesus verkligen förespråka högre skatter och en större stat?

Kan vi verkligen köpa oss fria från ansvaret för vår nästa genom skattsedeln? Bör vi ens försöka?

Jag tror att kraven på oss är högre än så. Jag tror också att lockropen från de som säger sig kunna lägga världen till rätta åt oss (bara staten görs lite större och mäktigare) är rop från falska profeter.

Bokbål, blondiner och rasism

2011-04-22T08:28:00.003+02:00

Om det var vad som skedde, var det naturligtvis mycket olämpligt att sminka sig svarta och leka slavförsäljning som underhållning på en sittning.

Men, nästa gång jag hör någon dra ett blondinskämt bör jag alltså inte bara säga ett par ord om rasistiska steriotyper utan gå direkt på polisanmälan. För så bygger vi tillsammans ett bättre samhälle. Ju fler saker som vi bestraffar människor för att göra eller säga, ju friare och lyckligare blir vi.

Vår kultur blir rikare om Köpmannen i Venedig förbjuds. Bokbål någon?

(När provokatören Dan Park sedan ger sig på Jallow Momodou personligen är vi bortom misstag och dåligt omdöme. Park vill ha bråk och verkar få det.)

Nyspråk, högerspöken och statskontroll?

2011-04-21T07:54:00.003+02:00

Håkan Juholt verkar ha aktiverat talskrivaren från kongressen igen. Kulturfrågor är kanske ofarliga, och vänsterperspektivet på dagens DN debatt är tydligt. Juholt avslutar till och med vänsterns eget saluto romano:

”Ett annat samhälle är möjligt.”

Som om vi inte redan levde i skuggan av den socialdemokratiska 1900-talet. Vi vet hur det socialdemokratiska idealsamhället ser ut, och visionen tar avstamp i det förlorade paradiset:

”Under lång tid har det ansetts självklart att konsten och kulturen inte kan överleva och vara fri om den hänvisas enbart till marknadens krafter eller ett fåtal mecenaters välvilja. Likformighet, utarmning och kultur som elitprojekt blir resultatet.”

Som vi minns från TV-monopolets tid då likriktning aldrig förekom och inga eliter försökte ”utbilda” medborgarna. Fri television liksom.

Juholt menar vidare att:

"Det behövs fler oberoende röster i det offentliga samtalet."

Här ska dock oberoende, liksom ”fri” i ”fri teatergrupp”, tydas statsfinansierad. En politiskt tillsatt grupp delar ut skattepengar till ”lämpliga” projekt. Nyspråket flödar.

Högerspöket Timbro flaxar förbi, men den här talskrivaren verkar dock inte fått tillgång till penningpåsen eftersom antalet konkreta förslag stannar på noll. Vill man ta bort entréavgifterna på huvudstadens museer? Var det allt?

Stadsplanering startar socialdemokratiska varningsklockor

2011-04-20T12:53:00.001+02:00

Om man bygger ett område för barnfamiljer är det rimligt att man även planerar in ett dagis där. Det är också rimligt att de barnfamiljer som flyttar in kan känna sig trygga att deras barn kommer att få plats på det lokala dagiset. Ett nytt dagis med det nya bostadsområdet.

Om man är vänster är detta däremot en katastrof. Det är ju ingen politiskt tillsatt allmoseutdelare inblandad! Hans Rudin, socialdemokratiskt socialborgarråd i Stockholm, säger:

”Att koppla en dagisplats till lägenhetsköp får många varningsklockor att börja ringa”

Att koppla att man flyttar till en plats till att man även får dagis till sina barn där är tydligen hemskt. Kanske hade det varit bättre om man flyttade till en hyresrätt som en faster i HSB ordnat fram?

Arbetare och asylsöknade

2011-04-19T09:20:00.006+02:00

Jan O. Karlsson var en gång i tiden en av Palmes pojkar. För två månader sedan beskrev han för svenska dagbladet friheten i den tidens statsrådsberedning så här:

”Man fick säga precis vad man ville, bara man kunde argumentera för det.”

I dagens DN argumenterar Karlsson kring vad fackföreningarna kan göra för att minska främlingsfientligheten i Sverige. Jag är inte säker att Palme eller någon annan hade godkänt argumentationen.

I sin kamp mot främlingsfientligheten anför Karlsson ett klassiskt argument:

”Europa har en åldrande befolkning och en krympande arbetskraft...”

Visst. Men vi har nästan ingen arbetskraftsinvandring till Sverige. I princip alla som kommit hit är flyktingar. Om det föddes fler barn i Sverige, skulle vi ge färre skyddssökande asyl då? Det här är fel spår, flyktingmottagandet bör inte baseras på Sveriges behov av arbetskraft.

Med ett undantag är argumentationen i övrigt rimlig. Arbetskraftsinvandringsreformen bör följas upp och missbruk och utnyttjade av människor motverkas. Facket kan ha en roll här.

Att däremot jobba för ”spårbyte” mellan asylsökande och arbetskraftsinvandring är en katastrofal idé. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet, men av den som söker arbetstillstånd kan vi kräva att alla papper är i ordning eller be dem vända på Arlanda.

Barnfattigdomsbluff?

2011-04-17T23:33:00.005+02:00

Baserat på Nima Sanandajis text i dagens SvD skrev jag en kort dialog på temat barnfattigdom:

Asylsökande:  Hjälp oss snälla ni. Vi har flytt, och 
              har ingen annanstans att gå.
Rädda barnen: Tyvärr. Om ni fick asyl i Sverige skulle
              barnfattigdomen öka.
Asylsökande:  Oj då. Har de fattiga det mycket svårt
              i Sverige?
Rädda barnen: Ja, bland har de inte råd med iPhones
              eller Thailandsresor.
Asylsökande:  Vi behöver igen Thailandsresa.
Rädda barnen: Det säger ni nu, men väl här kommer ni
              bli fattiga och olyckliga. Klyftorna
              skulle öka.
Asylsökande:  Du förstår att vi riskerar att mördas
              i vårt hemland?

 [Enter Kafka...]

Om det som Sanandaji skriver är sant så måste jag dra slutsatsen att alla som larmar om ökande barnfattigdom är felinformerade eller dumma i huvudet.

Riktig fattigdom är ett stort samhällsproblem. Skötsamma människor som har problem att få ihop till hyra och mat ska få hjälp. (Och de inte fullt så skötsamma ska få hjälp medan de får ordning på sitt liv.)

Men om fattigdomen är relativ, tillfällig, och ökar endast på grund av vår generösa asylpolitik diskuterar vi bara trams.

Uppror med eller mot bildning?

2011-04-17T11:35:00.003+02:00

Jag älskade Dead Poets Society. Skoluniformerna, de vackra byggnaderna, traditionerna, allvaret och de högt satta målen.

När jag läser Peter Wolodarskis söndagskrönika börjar jag misstänka att jag inte förstod filmen alls, eller åtminstone gillade helt fel saker. Där jag såg unga män som fick chansen att ta del av och diskutera hela västvärldens kunskap har tydligen alla andra sett ett uppror mot kunnande och kanon.

Där jag såg någon som med bildning kunde ifrågasätta sitt liv såg tydligen alla andra ett uppror mot bildningen som sådan.

Meritokrati och frihet eller statlig diskriminering?

2011-04-17T09:17:00.005+02:00

Carolina Gynning får ursäkta, hon är kanske en jättespännande person, men skulle 100 gånger hellre ta en öl med Hanne Kjöller. Det har väldigt lite med benlängd eller raggning att göra och desto mer med att hon just skrivit ytterligare en lysande ledarkolumn i DN.

Perser i Sverige överpresterar. De har högre utbildning, lägre arbetslöshet och högre lön än alla jämförbara grupper. Inklusive ”pursvenskar”. Ungefär som Kaliforniens asiater.

Vänsterns svar på den persiska ”problemet” är som bekant att genom statlig diskriminering av individer skapa rättvisa på populationsnivå genom att kvotera in inkompetenta pursvenska tandläkare istället för de kompetenta persiska.

Alternativt är hårt arbete: Bra betyg, bra skolor, bra nätverk, bra referenser, bra farsi, bra svenska, bra engelska, utmärkt franska, etc. Skitjobbigt, men så är det i en meritokrati.

Den socialdemokratiska hatfabriken Alliansfritt Sverige vill naturligtvis istället lagstifta om att alla har lika långa ben. Vi ses 2014.

Blodtörstiga facebookmuslimer?

2011-04-09T09:12:00.005+02:00

Lena Andersson skriver idag i DN om hur en feministisk dansföreställning om kvinnors underordning i streetdance stoppats eftersom en muslim skrivit upprörda kommentarer på Facebook.

Beteendet tyder på en Sverigedemokratisk världsbild där närvaron av islam i Sverige gör att yttrandefriheten måste begränsas eftersom Sveriges muslimer annars (med viss rätt eftersom deras tro inte får kränkas och de inte kan behärska sig om så sker) kommer att gripa till våld.

Fundera gärna på vad som hade hänt om en kristen skrivit på Facebook att han bad för att blixten skulle slå ner i Kulturhuset.

Så länge vi betraktar muslimer som blodtörstiga galningar med kroksabel och bombväst kommer vi att ha islamofobi. Om bilden vore sann dessutom en välgrundad islamofobi och vi har att välja mellan avskaffad yttrandefrihet och Jimmy Åkesson.

Jag tycker att det vore klädsamt om Sveriges alla kulturhusföreståndare, politiker och mullor tydligt berättade om de stödjer FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna eller nöjer sig med Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam. Innan jag röstar nästa gång vill jag veta.

Mörkrets Hjärta

2011-04-03T11:00:00.004+02:00

Vårt försök att ”civilisera” Afghanistan verkar allt mer hopplöst för varje tidningsartikel jag läser. Utan GWBs idealism är det allt svårare att förstå vad vi gör där.

Mullorna kräver att den amerikanska yttrandefriheten ska begränsas och uppmanar framgångsrikt pöbeln att halshugga svenska FN-arbetare när så inte sker.

Svensk militär finns på plats men agerar inte. Kanske var det rätt även om det känns fel.

Vem annan än Kurtz skulle kunna bringa civilisationens ljus till en så mörk plats, och skulle det fortfarande vara civilisation vi spred när napalmen regnar över demonstranterna?

Hitler, Israel och Facebook

2011-04-02T10:08:00.004+02:00

Det finns mycket skit på internet. Både SvD och DN rapporterar idag att Facebook stämts för att en grupp med en miljon medlemmar tydligen förespråkat en tredje intifada.

Jag tog skärmbilden nedan för strax över ett halvår sedan. Tanken var att illustrera hur även relativt extrema yttringar tog plats i sociala mainstreammedia som Facebook. Kanske är den tiden över nu.

Framgångsrika sociala mediers globala natur gör det extra spännande när åsikter som inte är särskilt kontroversiella i ett lokalt sammanhang (jag antar här att det finns platser i t.ex. mellanöstern där det inte är kontroversiellt att säga att man hatar Israel) vädras globalt. Det kolliderar sedan med våra (eller amerikanska) lokala värderingar och regler. Eventuellt vore det till och med olagligt här hemma att säga att man hatar Israel, att det inte är normalt att vara judisk och sedan illustrera det med en bild av Adolf Hitler. Osmakligt är det åtminstone.

Nu stäms Facebook. Kanske vore det rimligare att stämma den som skapade gruppen? Men det skulle kräva lagar lika globala som Facebook, vilka i sin tur måste vila på globala värderingar.

(S)nabbmat?!

2011-03-27T21:36:00.001+02:00

Carin Jämtin, arkitekten bakom "butler i tunnelbanan" samt socialdemokraternas nya partisekreterare, föreslår att man i framtiden kan kunna ”köpa med sig färdigmat hem från förskolan”. För att öka friheten.

Nej.

Quis custodiet ipsos custodes?

2011-03-25T14:56:00.009+01:00

Som svenskan och DN rapporterar: ingen.

Jag skulle aldrig planka och jag sympatiserar inte med Jesper Nilssons åsikter. Men han ska inte hotas med urinprov för att han granskar makten. Tänkt vad de hade hotat med (eller gjort) om han hade varit något större på spåren?

I domen kan vi läsa:

Åklagaren har vad avser det påstådda olaga tvånget gjort gällande att Larsson och Bergström, tillsammans och i samförstånd, genom hot att angiva Nilsson för brott tvingat honom att radera de bilder han tagit på polismännen med sin mobiltelefon.

Av videofilmen framgår att Larsson uppträtt på ett oacceptabelt och aggressivt sätt.

Även om det finns anledning att rikta skarp kritik mot framför allt Larssons agerande under händelseförloppet, kan de båda tilltalade således inte anses överbevisade om vare sig uppsåtligt eller oaktsamt brott.

Det är skrämmande att rättsväsendet inte klarar av att markera mot den här typen av övertramp. Sverige kanske är mer likt Ukraina är jag trodde.

Palme och Beatles?

2011-03-25T09:24:00.005+01:00

Dagens socialdemokrater älskar Olof Palme. Jag förstår inte varför. Branting slogs för rösträtten, Hansson för folkhemmet och Elander för det starka samhället. Palme lagstiftade sönder den svenska modellen och försökte socialisera landet genom löntagarfonder som hade överfört mycket av ägandet till fackpampar och partiet. Han talade stort om moral samtidigt som han under bordet samarbetade med NATO och knöt samman partiet och underrättelsetjänsten i Informationsbyrån.

I talet ovan är det tydligt att han inte ser skillnad på att öka individernas rättigheter och att centralisera makten till partiet.

På DN Debatt frågar sig Svante Nycander varför Palme skulle stå för ”äkta socialdemokrati”. Det undrar jag också. Det bästa svaret kanske är samma som Eric Idle ger dem som vill att Monty Python ska återförenas:

Vi säger åt dem att ”fuck off”. När någon säger något sådant betyder det egentligen ”varför kan vi inte vara unga igen? När Beatles fortfarande släppte skivor”.

LO och kapitalet mot arbetarna

2011-03-24T09:26:00.006+01:00

Den socialdemokratiska partistyrelsemedlemmen, styrelseledamoten i Folksam, och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin citeras i DN och Svenskan. Huvudpoängen är att arbetare ska få mindre kvar i plånboken eftersom det blir mest jämlikt så.

Som vanligt när ”ökade klyftor” nämns så pratar socialdemokratin bara om inkomster och aldrig om förmögenhet. Att de skapade ett Sverige med en av västvärldens mest ojämna och statiska förmögenhetsfördelningar vill de inte kännas vid.

Plockar man istället upp en bild från SACO syns tydligt att de stora inkomstskillnaderna finns mellan de som har kapitalinkomster och de som inte har det.

Att någon skulle kunna arbeta sig till inkomster liknade kapitalisternas vill LO och socialdemokratin stoppa. Kanske för att människor som kan påverka sin egen situation inte är fogliga nog inför partipamparna?

Socialdemokratins vandring från arbetarparti till bidragsparti är faktiskt sorglig.

Foliehatt på!

2011-03-22T12:40:00.007+01:00

I situationer som de i Libyen och Fukushima hittar pressen ibland experter med riktigt spännande åsikter. Priset i Libyenfallet för svensk media tas idag av Abdulhadi Khalaf (Lunds universitet) som menar att det finns de dold agenda bakom anfallen på Libyen.

Grunden för påståendet är att Storbrittanien och USA inte anfaller alla länder där övergrepp mot civilbefolkningen sker. Den riktiga orsaken (som Khalaf insett) är att man vill åt oljan samt vill träna sina soldater. Att USA med allierade redan är mitt uppe i två krig eller att Italien är ”det i särklass största importlandet av libysk olja” (citatet ur samma text) verkar inte ha nått fram till Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet.

Det mest förvånande är kanske att Khalaf inte ser någon judisk konspiration. Ännu.

Vapenexport, mänskliga rättigheter och FN

2011-03-20T11:16:00.009+01:00

Kort rapporteras i både DN och SvD att Jan Björklund tycker det är dags att se över reglerna för svensk vapenexport. Det gamla reglerna som gick ut på att export bara får ske till länder som förhoppningsvis inte tänker använda dem skulle kunna bytas ut mot krav på demokrati.

Björklund inleder med det utrikespolitiska perspektivet:

Europa och Sverige måste gå före och visa omvärlden att vi driver en utrikespolitik där värderingar om respekt för mänskliga rättigheter och demokrati alltid sätts i främsta rummet.

Han klargör sedan hur han vill att det ska påverka reglerna för svensk vapenexport:

Svenska försvarsmateriel ska få användas för att försvara frihet och demokrati, men inte till att hota frihet och demokrati.

Och pekar slutligen på FN:s begränsningar och Sveriges kandidatur till FN:s råd för mänskliga rättigheter:

Om nuvarande situation består, där diktaturer lamslår FN:s arbete för mänskliga rättigheter är den enda rimliga slutsatsen att Sverige därefter verkar för att FN:s råd för mänskliga rättigheter läggs ned.

Det här skulle kunna vara grunden för en aktiv och spännande Svensk utrikespolitik linje där bistånd, diplomati och vapenexport gemensamt används för att stödja demokratiska, västvänliga regimer. Riktigt spännande hade varit om Björklund även lagt till att asyl och immigrationspolitiken skulle inordnas i samma övergripande vision.

Kanske finns är en öppning för en bred uppgörelse. Socialdemokratiska tidigare miljöministern Lena Sommestad verkar under rubriken ”Inga vapen till diktaturer” hålla med ökade begränsningar, men jag har väldigt svårt att se den socialdemokratiska fredsrörelsen argumentera för ökad vapenexport till hotade demokratier som en del av en ny utrikespolitik.

Slå tillbaka! Hårt! Nu!

2011-03-18T10:14:00.004+01:00

Hanne Kjöller skriver på ledarplats i dagens DN om vikten att slå tillbaka.

Jag gick på en ganska stökigt högstadieskola. Nu efteråt minns jag det som om skolans lärare och annan personal var så upptagna med att med att ”rädda” högstadiets våldsverkare, sexualförbrytare och tjuvar att de helt struntade i de skötsamma elever som bara vill få vara ifred och plugga sig till ett bättre liv. Gärna med djupsinniga analyser som att:

”Om han skulle dömas för det här skulle ju hela hans liv vara förstört.

När samhället abdikerar från våldsmonopol och upprätthållande av lag och ordning är det inte medborgargarden som tar över utan kriminella gäng. Därför får samhället inte tveka att med våld då så krävs upprätthålla lagen även i skolan.

Kjöller har rätt i att vi som individer ska vara beredda att slå tillbaka mot ondskan, men det viktigaste är att samhällets institutioner hårt och skoningslöst försvarar medborgarna. Även i skolan.

Alternativen är tyvärr inte att alla blir snälla genom att vi sitter i en ring och pratar om saken eller ”medlar” mellan de som slår och de som får böta. Alternativet är gated communities med egna skolor.

Det är, som Draken & Grodan skriver, dags att sluta förlåta.

Arbetargrabbar gillar Björklunds skola

2011-03-13T10:39:00.002+01:00

Som ”arbetargrabb” läser jag med glädje utbildningsminister Jan Björklunds text på DN Debatt idag. Kunskap är grunden för vettig analys och klassisk katederundervisning är ett effektivt sätt att sprida kunnande och följa upp att budskapet nått fram till hela gruppen. Prov och betyg blir sedan kvittot på att man har gjort ett bra jobb.

Sedan 1968 har socialdemokrater och övrig vänster gjort sitt bästa för att stänga den här vägen till personlig utveckling och klassresa. Leif GW Persson har sammanfattat en arbetargrabbs chanser i en krav- och strukturlös skola:

”Idag hade jag varit förlorad”

Jag tror inte att skolan behöver fler lärare, fler grupparbeten och mindre struktur. Jag tror att vi behöver bättre lärare, mer ordning och fokus på kunskap och klassisk bildning. Katederundervisning och bokkanon alltså.

DN relativiserar utan moralisk kompass

2011-03-05T10:15:00.006+01:00

I en osignerad ledare i dagens DN menar redaktionen att:

Många européer verkar oförmögna att se likheterna mellan vår vilja att tvinga av kvinnor kläder och hur kvinnor i exempelvis Iran tvingas på kläder.

Ja, trycket att vara vacker kan vara stort i vår kultur. Hanna Hjalmarson har i sin avhandling från Handelshögskolan visat att smala tjejer med stora klädkonton är de lyckligaste högstadieeleverna. Marie Söderqvist spinner i sin bok Status – vägen till lycka vidare på temat och påpekar att en välpolerad yta i vissa situationer är viktigt för att få status i vårt och andra samhällen.

Därifrån till statssanktionerad misshandel av dem som inte följer maktens klädkoder är steget långt.

Det här är en relativisering som är orättvis mot västvärlden och djup omoralisk eftersom den uppmanar oss att överge de Iranska och Afghanska kvinnornas i deras kamp för mänskliga rättigheter. Relativt sätt är förtrycket mot dem (enligt DN) inte värre än förtrycket här hemma.

En Sverigedemokrat i varje buske?

2011-02-15T22:23:00.001+01:00

Göran Greider kommenterar i svenskan den socialdemokratiska kriskommissionens rapport med att man måste våga välja väg och tänka stort. Man måste också vara (bli?) en folkrörelse som når ut vilket han beskriver så här:

Man måste ha en levande socialdemokratisk rörelse som kan nå ut med det man vill på varenda ort, på varenda arbetsplats. Så har det inte varit de senaste tio-femton åren. Nu sitter det i stället en sverigedemokrat där och ingen vågar säga emot.

Allvarligt? En sverigedemokrat i varje buske? Jag har aldrig träffat en sverigedemokrat – i alla fall ingen som vågat erkänna det.

Jag vill verkligen inte leva i ett land där det sitter en beskäftig socialdemokratisk partifunktionär vid varje fikabord. Det låter hemskt. (Men jag skulle gärna ta en fika med Greider.)

Med Kina eller Silicon Valley som förebild?

2011-02-01T09:35:00.003+01:00

Norrländska Socialdemokraten och Värmlands Folkblad vill se Leif Pagrotsky som ny socialdemokratisk ordföranden. I en intervju i DN avfärdar han själv frågan som hypotetisk, men kommer därefter med en antal tankar om hur Sverige bör förändras. Pagrotsky menar bland annat att Sverige måste hävda sig bättre i tillväxtländer för föreslår:

...Sverige därför genast borde öka ingenjörsutbildningen så att alla som uppfyller kraven kan få en plats.

En kraftfull satsning på kvantitet alltså. Jag minns ett annat citat, det här från Carl-Henric Svanberg:

Men det handlar förstås också om vad man får ut av verksamheten. Det brukar sägas att utfallet av utveckling i Silicon Valley är mycket högt, trots de högre lönerna.

För att stå sig i den globala konkurrensen tycker jag att Sverige istället bör satsa på kvalité och som ny s-hövding skulle jag helst se Göran Greider.

Väderkvarnsjakt i DN

2011-01-29T15:06:00.005+01:00

Lena Andersson vill gärna att alliansen ska vara onda och socialdemokraterna goda. Därför väljer hon att på ledarplats i dagens DN feltolka ”nånannanism” till att betyda egoism och göra det till en moderat dygd. Om det beror på illvilja eller inkompetens får nog var och en försöka förstå själv, men så många andra tolkningsalternativ ser jag inte.

Att försöka förstå sina ideologiska motståndare och ta dem och deras åsikter på allvar krävs för att möjliggöra en rimlig debatt. Att istället först tillskriva dem åsikter de inte har och därefter frenetisk angripa det spöke man själv just skapat är nära nog meningslöst. Den ”stämning” (för att använda Anderssons ord) av väderkvarnsjakt som då skapas är inte konstruktiv.

Längre ner i texten menar Andersson att samhället förblir orättfärdigt eftersom:

De som har kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital klarar sig även om de hoppar av skolan efter nian; de tar sig igenom universitetskurserna också utan läshuvud, och de med begåvning förstår hur de ska förvalta den i stället för att slarva bort den på strunt och overksamhet.

Jag tycker inte att det viktiga är att de med ”kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital” lätt ska kunna misslyckas utan att vi alla, oavsett bakgrund, ska kunna lyckas.

Angående nånannanismen: Det är mitt ansvar att min nästa får det bättre. Ett av sätten som jag tar det ansvaret på är genom att rösta på alliansen.

Realpolitikens hårda prioriteringar

2011-01-25T09:28:00.005+01:00

Hans Bergström skriver idag på DN debatt om svensk invandringspolitik. Hans irritation mot dem som ägnar sig åt drömmande istället för realism är påtaglig, och jag måste nog ge honom rätt i att den kritik som riktats mot Bildt och Billström efter wikileaksavslöjandena varit väl populistisk.

Bergström slänger iväg en rejäl bredsida med ett innehåll som kanske är vanligare i hans nya hemland än i gamla Sverige:

Detta är också i grunden vad en ohelig politisk allians vill. Illegala invandrare benämns med en eufemism ”papperslösa”. Hela världen ska få komma och bo i Sverige och ska också få gratis sjukvård här. Idealistiska vänstermänniskor, libertarianska folkpartister (som vill slopa alla gränskontroller), frikyrkligt motiverade kristdemokrater – de förenas i synen att Sverige i realiteten inte ska ha någon invandringskontroll alls. Och de har starkt stöd av alla massmedier.

I sak har han dock rätt. På sikt kan vi inte erbjuda både fri invandring och fri sjukvård.

Nätneutralitet för information och elektricitet

2011-01-15T12:28:00.002+01:00

Erik Hörnfeldt på 3 gillar inte att kunderna hittar nya sätt att använda sina mobila bredbandsabonnemang på:

– Att använda ip-telefoni är som att tjuvkoppla elmätaren hemma.

Nej att köra Skype är inte som att ”tjuvkoppla elmätaren”, det är som att använda en värmepump istället för direktverkande el.

Om avregleringen fungerar kommer framtidens abonnemang tillhandahålla skickande av bitar i olika mängd. Vad jag gör med mina bitar har inget med mitt abonnemang att göra, lika lite som mitt elbolag lägger sig i vad jag använder strömmen till.

Jag hoppas verkligen att marknaden kommer att fungera och att framtiden kommer att belöna de aktörer som väljer att förändras med utvecklingen.

Kanada är inte rasistiskt (tror jag)

2011-01-14T11:14:00.004+01:00

Det första jag noterar när jag läser sverigedemokraternas inbjudan till kohandel på svenska dagbladets brännpunkt är att jag har sett den här typen av reglerad invandring tidigare. Kanada har ett poängsystem där jag genom relevant utbildning, ålder, språkkunskap och familjeförhållanden kan kvalificera mig för immigration. Jag har aldrig upplevt Kanada som rasistiskt.

Ett poängsystem som hanterar nuvarande, tydligen havererade, arbetskraftsinvandning och även tar hänsyn till sökandes relation till Sverige behöver inte vara fel. Det kanske skulle kunna göra det lättare för folk som studerat här att stanna kvar och arbeta efter examen.

På SDs officiella riskdagsblogg verkar ”ansvarsfull invandringspolitik” dock ha ersatts med ”begränsad anhöriginvandring”.

Undrar hur ett sverigedemokratiskt poängsystem skulle se ut.

Lammhult möter Handels

2011-01-09T18:08:00.004+01:00

P J Anders Linder återger i dagens söndagskrönika i svenskan delar av vad Jens Spendrup talade om på årets Möbelriksdag i Lammhult:

Han berättade om en gästföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm, där professorn tagit honom åt sidan i kaffepausen och sagt att de här studenterna nog inte var så intresserade av allt det här om att driva eget. De vill inte bli företagare, förklarade professorn, utan de vill bli tjänstemän i finansvärlden; de vill bli rika. Det är ingen rolig inställning, menade Spendrup, och där hade han Möbelriksdagen med sig.

Man kan naturligtvis notera att Jens Spendrup är åtminstone tredje generationens Spendrup i familjeföretaget. Det hade varit mer överraskande om han valt finansvärlden för sin karriär. För den som är född i rikedom kanske det oberoende som en ordentlig hög fuck-off-pengar kan ge är väldigt abstrakt, men jag tror att handelsstudenterna har gjort sina beräkningar på ett rimligt sätt.

En genomsnittlig svensk VD tjänar strax över 900.000 svenska kronor om året medan genomsnittslönen på Goldman Sachs ligger på knappt 4 miljoner per år. (Nyutexaminerade kan dock tjäna så lite som 1,5 miljon sitt första år.)

Handelskidsen vill tjäna pengar istället för att leka företag. Ingen rolig inställning tycker man i Lammhult. Nähä.

Upsala är bäst! (och måste förbli det)

2011-01-02T11:15:00.010+01:00

Tidigare socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson, numera gästprofessor ibland annat i Uppsala, menar i dagens DN att det är fel att svenska universitet numera tar ut en terminsavgift av studenter från länder utanför EU och norden. Att nya stipendier, finansierade av svenska staten, instiftats hävdar Eliasson är otillräckligt.

Vi måste "åtminstone sänka avgifterna" skriver han vidare i en argumentation som jag tycker mig kunna sammanfatta med det här citatet:

En miljon kronor för en avslutad utbildning är astronomiska belopp också för oss svenskar. Det motsvarar vad många välrenommerade universitet i USA skulle ta ut.

Min åsikt är att Uppsala är och måste förbli ett första klassens universitet. Jag är ledsen att en gigant som Eliasson inte verkar dela den övertygelsen, men det är ingen anledning för oss andra att nöja oss med medelmåttig högre utbildning i Sverige.

I nuläget erbjuder t.ex. indiska konsulter presumtiva studenter som inte kommer in på de lokala toppuniversiteten tjänsten att, för en mindre summa, söka alla gratisutbildningar i västvärden. Resultatet blir, förutom överbelastade antagningsavdelningar, att våra universitet fylls av studenter som inte kommer in någon annan stans.

Kanske är det så att Eliasons idealbild fungerar i hans föreläsningar, men på en hårt pressad ingenjörsutbildning är det antagligen få som gärna tar med en gruppmedlem som inte behärskar engelska i sin arbetsgrupp. Kvaliteten måste upprätthållas och studenter som inte håller måttet måste, oavsett anledning och ursprung, underkännas.

En sista blick på citatet får mig också att fundera på om Eliasson inte fallit i en klassisk, socialdemokratisk ”skattepengar är gratis” tankefälla.

Nynationalismen och socialdemokratin

2010-12-29T17:56:00.005+01:00

Jag har svårt att tro att dagens socialdemokrati kan hitta tillbaka till en 40 år gammal version av sin ideologi, eller att de ens vill – den Mona Sahlin som Svante Nycander i det närmaste hyllar i dagens DN har ju själv sagt att hon ”gick med i Palme”. Att rulla tillbaka alla stolligheter från Palme och framåt för att hitta tillbaka till ett arbetarparti i Tage Elanders anda är nog inget dagens sossar är särskilt intresserade av. Dessutom har den strävsamma arbetarklassen redan hittat ett nytt hem i de nya moderaterna.

Mest intressant är ändå att Nycander ser Sverigedemokraterna som företrädare för en ”nynationalism”. Jag tror det är den bästa beskrivning jag hört hittills – kanske för att det inte är nedlåtande utan bara beskrivande.

Nynationalisten är ingen Hedin och verkligen inte en Geijer. Längtar han tillbaka till något är det snarare Per Albin Hansons och Tage Elanders folkhemssverige.

Så vart ska socialdemokratin gå när framtiden är inmutad av det nya arbetarpartiet och det förgångna kapats av nynationalisterna?

Danderyds fattiga pensionärer

2010-12-28T12:39:00.001+01:00

Eftersom genomsnittsinkomsten i Danderyd är ungefär 220% av riksgenomsnittet (SCG 2009) blir en Danderydspensionärernas 29% ändå högre än rikets 53%. I reda pengar är de allmänna pensionerna högre än i i riket, men relativt sin omgivning är de ”fattiga”.

Artikeln i dagens DN ser ut som ett beställningsverk från Collectum, men det här med relativa fattigdomsbegrepp är annars socialdemokratisk paradgren som kan få en professor i ekonomisk historia att argumentera för att genomsnittspensionären i hyresrätt i Rosengård är rikare än den som sitter i en stor villa i Danderyd med 10 miljoner på banken. På allvar.

Om vi på allvar ska diskutera fattigdom och fördelningspolitik så måste vi göra två saker:

Sluta använda relativa fattigdomsbegrepp.
Sluta fokusera på inkomster.

Palestinasjal

2010-12-19T11:09:00.001+01:00

Jonas Hassen Khemiri skriver i DN om att lämna Palestinasjalen hemma för att inte associeras med ”dom”. Sjalen som tydligen är ett tecken på att bäraren gillar Ship to Gaza, Hamas, Iran och Taimour Abdulwahab.

Och högt över jorden svävar oförtröttligt drönarna som håller oss säkra.

Dom kallar oss män

2010-11-21T09:59:00.002+01:00

Socialdemokratiska kvinnoförbundet har träffats kommit överens om vad man vill i partiledarfrågan:

- Vi vill i första hand se en kvinna.

Prova gärna att byta ut ordet ”kvinna” mot något annat man bara kan födas till. Vi har ett ord för det här. Ordet är diskriminering.

(S)veriges Radio

2010-09-15T11:44:00.006+02:00

Under den suggestiva rubriken ”Vem har råd att studera” driver reporter Jonna Burén och producent Clara Tesch tesen att studiemedlen nu är så låga att man nu måste ha någon form av förmögenhet för att ha råd att studera. Som tur är vill socialdemokraterna, här representerade av Matilda Ernkrans, att vi ska ta ett gemensamt ansvar för att alla åter ska får chansen att läsa på universitet.

Så här skriver Burén:

P3 Nyheters granskning av riksdagsledamöterna visar att de i alliansen i större utsträckning klarat sig utan studielånet när de har pluggat, de har inte har tagit studielån lika många terminer som de rödgröna under studietiden.

Alliansens ledamöter tog enbart studiebidraget under drygt 30 procent av sin studietid, medan de rödgröna klarade sig enbart på bidraget drygt 20 procent av studietiden.

Vi bad moderaternas Ulrika Karlsson i riksdagen motivera hur man tänker.
– Man gör ju sina egna livsval, men jag tyckte det var rimligt att investera i mig själv, säger hon.

Socialdemokraternas Matilda Ernkrans tänker tvärtom.
- Vi bär med oss erfarenheter från familjer där det faktiskt inte är självklart att man ska studera, och då är det viktigt att gemensamt ta ansvar för att fler ska kunna göra det.

Det som hördes i ljudversionen men som så lämpligt tagits bort i den publicerade texten är dock att Karlsson använde försäkringspengar efter en olycka till att finansiera sin studietid. Hon hade kunnat investera pengarna fonder, bil, eller lägenhet, men gjorde som sagt ett annat val.

Att utelämna den informationen upplever jag som ohederligt. Särskilt användningen av ”tvärtom” gör att socialdemokraterna framstår som insatta och ansvarstagande medan moderaterna tycker rikedom eller fattigdom är ett livsval.

Kanske är de 10 procentenheternas skillnad istället bara en effekt av att allianspolitikerna gillar att arbeta och klara sig själva medan de rödgröna gillar att ta lån och få bidrag?

Tips till nostalgiska vänstermusiker

2010-09-13T19:42:00.005+02:00

Tre saker för vänstermusiker att fundera på innan nästa artikel på Brännpunkt:

Ni använder ett relativt fattigdomsbegrepp. Jag blir inte fattigare när ni säljer fler skivor. Jag blir fattigare om jag idag inte har råd med saker som jag hade råd med igår.

Vårt samhälle riskerar tydligen att förändras i grunden. Ja? Varför skulle vi annars ha val?

I sossarnas Sverige beskattas inkomst så hårt att bara de som föds rika pensioneras rika. Därför tycker många av oss som inte föddes rika att lägre skatter på arbete känns rättvist.

Bilden har jag lånat av Helen Andersson. Jag tyckte den passade.

Den hatiska vänstern

2010-08-14T10:39:00.003+02:00

Det har förvånat mig hur hatiska vänstersympatisörer ofta är. Hur man väljer personangrepp och slagord där en intellektuell debatt skulle vara det civiliserade alternativet. Alltför ofta ligger diskussionen på nivån:

Så du röstar på dum-Alliansen!? Du tycker alltså att fattiga ska kastas ut på gatan så att bara de som betalat ska få plats på sjukhusen!? Som i USA!

Obildat och aggressivt. Naturligtvis går det även igen i rörelsen som organisation. Som både Expressen och Svenskan beskriver trycks nu massiva resurser in i en negativ kampanj där Allianspolitiker visas uppochner och kallas ”megafel”.

Jag vet i alla fall vilka jag INTE vill ska leda Sverige.

Frihet är det bästa ting

2010-08-14T10:04:00.006+02:00

Utan frihet finns ingen trygghet. Om du är beroende av byråkraters godtycke och att politiker inte ändrar bidragsreglerna efter de senaste opinionsvindarna kan du aldrig vara trygg. Särskilt om du inte vill leva i samhällets mittfåra.

Lena Anderson förstår verkligen inte värdet av frihet. I dagens ledarkolumn (som nästan är en hel sida) i DN beskriver hon en världsbild där ”kultur som bas för samhälle och medborgare” endast fungerar om pengarna först filtreras genom en statlig byråkrati innan de når kulturskapare.

90% av Sveriges kulturutövare verkar ha blivit bidragsknarkare. Istället för att ligga nära publiken, har man inriktat sig på att vara bidragsutdelarna till lags. Sedan skriker man rakt ut (gärna om demokratins undergång) om någon vill omfördela resurserna, eller ännu värre – ge makten tillbaka till medborgarna.

Jag har skrivit om Anderssons underliga dragning till planekonomi tidigare, men det blir bara konstigare och konstigare:

”I ett välfärdssamhälle är livet mer än överlevnad och dräglighet.”

Ja naturligtvis, men vad frågan handlar om är om staten ska se till att alla har det drägligt eller om den ska gå vidare och även reglera att ingen har det annorlunda än någon annan. Vill man gå vidare där förstår jag varför man vill ha en stor stat och hatar frihet.

Identitetspolitikens särintressen talar

2010-08-03T08:52:00.003+02:00

En av alla de grupper som lever på att representera folk baserat på religion eller etnicitet reagerar idag naturligtvis hårt på integrations- och jämställdhetsminister Sabunis förslag att människor ska bemötas som individer istället för att kommuniceras med via företrädare.

Yasri Khan, förbundsordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, skriver:

Etniska och religiösa organisationer bidrar till spridning av gemensamma värderingar och stärker individer. De kopplar ihop människor från olika bakgrunder...

Goddag yxskaft? Khan verkar helt enkelt inte förstå något problem med den enklavisering som Sabuni menar att identitetspolitik leder till.

När svenskar för över hundra år sedan flyttade till Amerika togs de inte emot av representanter från samma statskyrka och klassamhälle som de just flytt ifrån. Det var bra.

Välfärd kräver lag

2010-07-30T11:51:00.009+02:00

Hanne Kjöller påpekar på ledarplats i dagens DN att vi är vana att mäta välfärd i ekonomiska termer, men att det är ett fattigt och otillräckligt mått:

Rätten att kunna känna sig trygg hemma är nog avsevärt mer avgörande för individens upplevelse av välfärd än om det är 75 eller 80 procents ersättningsnivå i sjukförsäkringen.

Därefter byter hon åter till ett mycket svenskt (socialdemokratiskt?) perspektiv och börjar titta på fördelning och skillnader istället för absolutvärden. Dessutom klassar hon ”socialt utsatta i miljonprogramsområden” som eviga vänsterväljare. Kanske är det just dessa väljare som skulle ha mest att vinna på en nymoderat politik med arbetslinje, lägre skatter på låga inkomster samt nolltollerans mot all form av brottslighet.

Alla som försökt polisanmäla ett vardagsbrott vet vilket totalt ointresse medborgaren bemöts med. Resultatet blir att vi som kan väljer att undvika platser där brott begås eftersom vi vet att samhället inte tänker agera mot brottslingarna. Detta går igenom vi val av bostadsort så väl som i val av skolor till våra barn.

När samhället inte kan erbjuda välfärd kommer medborgarna, efter vilja och möjlighet, att själva försöka skapa ett gott liv åt sin familj och sig själva. De som inte är intresserade av att begå brott och vill leva med andra som delar den viljan kommer att flytta till lugna, säkra platser som då blir ännu bättre.

Tyvärr verkar politiker av alla färger alltför ofta vara mer intresserade av att smeta ut brottslighet än att bekämpa den. Det motverkar medborgarnas rimliga försök att undvika att utsättas för brott och är en oacceptabel kapitulation inför ondskan.

I mitt Sverige behöver man, liksom i Mariano Pasiks Argentina, inte låsa sin cykel.

Boliviansk tramsresolution

2010-07-29T11:39:00.007+02:00

Både DN och Svenskan publicerar idag en text från TT som måste vara någon form av omarbetad pressrelease från någon aktivistorganisation. Det är tråkigt att man inte har gjort någon djupare analys eftersom det hela verkar ganska spännande.

FN har antagit en resolution som enligt TT nu innebär att bland annat rätten till rent vatten nu är mänsklig rättighet. (DN har nu som tur är rättat sin ingress så att det framgår att det här är en icke bindande resolution.) Går man till FNs egen hemsida ser man att de som skett i det närmaste är ett gemensamt uttalande där församlingen säger så här:

…calling on States and international organizations to provide financial resources, build capacity and transfer technology, particularly to developing countries, in scaling up efforts to provide safe, clean, accessible and affordable drinking water and sanitation for all.

Ingenting att vare sig bli direkt glad eller ledsen över alltså. Möjligen kan man med visst intresse notera ordet ”affordable” – människor har alltså inte rätt till gratis vatten. För mig som lekman känns det lite konstigt med en mänsklig rättighet som sedan måste köpas.

Intressant att notera är att en stor andel av de länder som man normalt associerar med starka mänskliga rättligheter (däribland Sverige) lagt ned sina röster. Sverige motiverar sig inte, men från Storbritannien lämnas följande förklaring:

The representative of the United Kingdom said her delegation had abstained for reasons of substance and procedure. Concerning substance, there was no sufficient legal basis for declaring or recognizing water or sanitation as freestanding human rights, nor was there evidence that they existed in customary law. As for procedure, it was disappointing that the text pre-empted the work going on in the Human Rights Council, she said, noting that the United Kingdom had supported the resolution establishing the independent expert, as well as the text on human rights and access to safe water and sanitation, adopted in 2009. Indeed, the work in Geneva had been progressing, she added.

Lösningen till gåtan är nog att resolutionen introducerades av Bolivia där 2000:s Cochabamba Water Wars utspelade sig. Efter att ha misslyckats med avreglering och statskontroll försöker man sig nu på internationella resolutioner. Jag tycker det verkar långsökt och är glad att Sverige avstod från att rösta.

Om risk och egenföretagande

2010-07-19T10:33:00.004+02:00

Olle Nygårds skriver idag i en krönika i svenskan om väder, risker och nyföretagande. Min övertygelse är att det Sverige som socialdemokratin byggde upp helt enkelt inte är gjort för egen- och småföretagande, systemet gynnar istället den som jobbar på en stor fabrik och är med i facket. (Eller som har ärvt väldigt mycket pengar och en fabrik.)

Skatterna är höga men i gengäld är förmånerna bra - så länge du beter dig som en genomsnittlig arbetare. Politiker må prata om att egenföretagare behövs, men nämner inte gärna att du samtidigt avsäger dig all rätt till de försäkringar du jobbat ihop. AEA klargör på sin hemsida:

”Att säga upp sig från ett arbete utan att ha ett nytt är allvarligt.”

Kanske är det därför som i princip alla egenföretagare som jag känner grundade sina bolag utan att först varit anställda någonstans.

Om man verkligen menade allvar skulle man göra det bättre att vara egenföretagare än att vara anställd. Vad sägs om slopad statlig skatt och bibehållen a-kassa för egna företagare?

Burka som politisk uniform

2010-07-18T11:13:00.004+02:00

Lagen om politisk uniform avskaffades 2002, så att i Sverige förbjuda bärandet av burka för att man inte sympatiserar med bärarens bild av hur samhället bör organiseras vore ett steg tillbaka.

Diktaturer som Iran och Nordkorea reglerar folks frisyrer och huvudbonader. Sverige hör inte hemma i det sällskapet. Här är det ok att demonstrera samhällskritik genom klädval.

Som jag har skrivit tidigare, tycker jag dock inte att man kan välja att bära burka eller nikab och samtidigt kräva att omgivningen inte ska låtsas om det.

Utan papper och fingertoppar

2010-07-17T11:36:00.003+02:00

Att skriva sansat om flyktingmottagning är en utmaning. Många har väldigt starka känslor och åsikter kring ämnet och vill gärna läsa in saker i texterna som skribenten (d.v.s. jag just nu) inte hade tänkt sig. Låt mig därför börja med att klargöra två av mina grundåsikter i frågan:

När någon knackar på vår dörr och säger ”snälla släpp in mig, jag har ingen annanstans att gå” har vi en moralisk skyldighet att hjälpa dem.
Det finns över en miljard riktigt fattiga i världen. Många av dem har det antagligen dåligt, men vi kommer aldrig att kunna lösa fattigdomsproblemet genom att låta dem alla immigrera till Sverige.

DN berättar idag att migrationsverket har köpt in ny utrustning för att kunna läsa fingeravtryck från skadade fingrar. Behovet beskrivs så här:

Bland dem som sökte asyl i Sverige förra året hade 2 000 personer fingeravtryck som inte kunde avläsas. Hittills i år handlar det om 1 000 personer. Bland dessa finns, enligt Migrationsverket, en del som förstört sina fingeravtryck genom att slipa ner, skära av eller bränna sina fingertoppar.

Om man har gjort något så relativt desperat som att skada sina egna fingertoppar i syfte att inte kunna bli identifierad drar jag slutsatsen att man antingen:

inte har rent mjöl i påsen, eller
är på flykt från ett annat EU-lands havererade mottagningssystem.

Oavsett vilket så känns det långsökt att försöka lösa det här genom att köpa nya maskiner. Vad sägs om en helt ny flykting-, invandrings-, och biståndspolitik?

Nej, planekonomi är inte lösningen

2010-07-17T09:49:00.002+02:00

Lena Andersson har åkt tåg. Hon har därför stött på de brukliga problemen i kollektivtrafik: brist på service, ointresse att uppfylla sina åtaganden, och allmän sunkighet. Andersson använder sina vanliga förklaringsmodeller och kommer därför snabbt till slutsatsen att centralisering och planekonomi bäst skulle lösa problemen.

Jag tror att makten skulle ligga bättre hos resenärerna.

Det grundläggande missförståndet är att järnvägsbolag som SJ tror att de säljer resor trots att det som alla vill köpa är att vara vid en slutdestination vid en bestämd tid. (Med minimalt lidande längs vägen.)

Incitamentsmodellen för järnvägsbolagen bör därför utformas så att tydliga viten till resenärerna utgår vid försening. Vad sägs om 5 kr per påbörjad minuts försening? (Det är ungefär vad det kostar att hyra in städhjälp som gör det arbete hemma som jag inte hinner med eftersom jag sitter och fryser utanför någon gudsförgäten station.)

Mitt Sverige?

2010-06-27T08:41:00.003+02:00

Dilsa Demirbag-Sten skriver idag på DN debatt:

När jag, mina tre småsyskon och mor kom till Sverige 1976, var det ett land som var vida känt för välstånd, jämlikhet, välfungerande demokratiska institutioner och human invandringspolitik. Far, som hade flytt till Sverige ett år tidigare, tvekade aldrig i valet av exilland.

Det gör mig stolt. Jag vill att Sverige fortfarande ska vara det landet och jag vill hälsa Demirbag-Sten och alla andra som kommit efter henne välkomna till landet jag växte upp i.

Samtidigt hör jag i bakhuvudet programledarna från Halal-TV skrika att de är minst lika svenska som jag och ifrågasätta med vilken rätt jag kan hälsa någon välkommen. Sverige är mångkulturellt numera, och vilken rätt har jag att pådyvla någon mina västerländska värderingar?

Service Guarantees Citizenship?

2010-06-15T09:53:00.007+02:00

Enligt både DN och Svenskan är Mats Ekdahl, generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar, upprörd över att ”Man kör med Bruce Willis-sekvenser” i försvarsmaktens nya rekryteringfilmer som ser ut så här:

Personligen reagerar jag mest på rubriken ”Har Du det som krävs för att ha en åsikt?”, det känns väldigt bekant:

I övrigt tycker jag de nya rekryteringsfilmerna känns lite plastiga och oinspirerade. De kanske bara skulle sätta sig och titta igenom den amerikanska marinkårens filmer på youtube. Mitt favoritexempel:

Piratkopieringens goda effekter

2010-06-14T11:15:00.006+02:00

Den moderate riksdagsledamoten Henrik von Sydow anför idag på SVT Debatt teorin att fildelning har gjort Sverige till ett föregångsland. Han noterar att 25% av årets musikförsäljning kommer att vara digital och menar att det sätter Sverige i världsklass vad gäller digitaliserad försäljning av musik och att orsaken till detta kan beskrivas så här:

Vi ska tacka fildelningen för detta. Fildelning, inte att förväxla med piratkopiering, är en fantastisk teknik som dramatiskt förenklar distribution av digitalt innehåll. Nu växer tillgången på musik, film och annat innehåll på internet, som distribueras lagligt och därmed minskar efterfrågan på piratkopiering.

Utan trycket från piratkopierande fildelare samt ett tydligt ställningstagande från både Persson och Reinfeldt att någon jakt av amerikanskt slag på den som fildelar för husbehov inte skulle bli aktuell i Sverige, tror jag dock att skivbolagen fortfarande bara skulle skratta åt Spotify.

Jag skulle gärna se att von Sydow konkretiserade hur han vill hjälpa "...unga entreprenörer som med små laptops och stor talang..." att skapa föregångslandet Sverige. Exempel inom småföretagarregler, skatteregler och upphovsrättsregler vore en bra början.

Fredsskepp och krigsskepp

2010-05-31T08:36:00.004+02:00

Det finns en plats som kallas Gazaremsan, hälften så stor som Singapore men dubbelt så stor som Lichtenstein. DN gjorde i helgen ett reportage därifrån och visade revisorer med iPads och ungdomar som spelade farmville.

Tyvärr är inte det hela bilden. Gaza styrs av en terrorklassad organisation vars oförtröttliga kamp för att få fortsätta ett krig man förlorade på sextiotalet leder till trasiga hus och en lågintensiv konflikt med Israel.

Jag ser likheter med Karelen, Königsberg, Lothringen, och säkert tusen andra platser. Det här kriget borde vara över sedan länge. Kapitulera, slut en hård fred, öppna hamnar och gränser, gå vidare med era liv. Och sluta lobba meningslösa Qassam-raketer över gränsen.

Men samtidigt är Hamas valda i någon form av fria val. Jag förstår inte varför. Kanske hoppas Palestinierna på Gazaremsan att Iranska kärnvapen plötsligt ska radera ut Israel, kanske har konflikten numer så mycket religiösa undertoner att alla kompromisser blivit omöjliga, kanske kan klassiska europeiska fredsavtal inte skrivas utanför Europa.

Nu i dagarna har ett gäng välgörenhetsorganisationer, som verkar seriösa om än Israelfientliga, fyllt båtar med förnödenheter och försöker sig på att bryta blockaden. Ett spel för gallerierna naturligtvis – alla inser att Israel kommer att borda skeppen, leta efter vapen och terrorister, men antagligen inte hitta något och därefter leda skeppen till en kontrollerad hamn. (Den Israeliska propagandaapparaten verkar redan ha lastbilar redo för att köra förnödenheterna till Gaza efter kontroll.)

Helt obegripligt blir det då när folk på ”fredsskeppen” gör våldsamt motstånd mot de bordande soldaterna. Jag vet inte om de vill bli martyrer eller bara är korkade européer som är vana vid att slåss med kravallpolis, men som israelisk, arabisk och svensk media rapporterar blir de naturligtvis skjutna.

Frihet eller folkhem?

2010-05-29T11:42:00.008+02:00

Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok som de valt att kalla ”fult folk”. En lite vitsig titel för en text som, åtminstone baserat på deras debattartikel i dagens DN, bara verkar tugga samma gamla vänstersnack som vanligt:

Globaliseringen och valfrihetsideologin levererar en lång rad löften om vad som är möjligt att uppnå, men samtidigt kan det aldrig bli möjligt för alla. När drömmen inte uppfylls faller skulden tillbaka på den enskilde...

Lösningen är alltså att minska (val)friheten och stärka likriktningen i samhället. Vi måste få mer lika utfall, oavsett egen insats och målet är inte att alla ska få det bättre utan att alla ska ha det lika. Annars kommer människor att ha drömmar som vissa inte kommer att kunna uppfylla.

Frihet och drömmar leder alltså till rasism. Skarpsinnigt värre.

Jag behåller hellre friheten och drömmarna. Även om kostnaden är att folkhemmets tid kanske är förbi och vi som Markus Uvell tidigare skrev i DN måste:

[göra upp med] ...tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo.

Men frågan är spännande, är det frihetsdrömmarna eller folkhemsdrömmarna som som skapat sverigedemokraterna?

När det gäller ”ökade klyftor” är det viktigt att komma ihåg att Sverige under socialdemokratins hegemoni utvecklade en av västvärldens ojämnaste och minst rörliga förmögenhetsfördelningar, men visst höll man nere löneskillnaderna bland arbetare och tjänstemän. När någon pratar om att minska klyftorna brukar jag mest tänka på den här debatten:

Friktion, legitimitet och nationalism

2010-05-24T14:43:00.006+02:00

Den alltid lika skarpa Lena Andersson skriver i DN om vänskapsamhället och friktionssamhället. Hon har en stor poäng i att ”det gamla Sverige” var ett av väldens mest homogena länder där väldigt lite olikhet tolererades. Här frodades jantelagen och folk viste sin plats sedan generationer.

Friktionssamhället, som vi nu redan lever i och i framtiden kommer att se mer av, är antagligen en ganska bra beskrivning av vad sverigedemokraterna lever av. Det är jobbigare att leva och verka i ett samhälle där de underförstådda reglerna är färre och den sociala kontrollen obefintlig. Samhällskontraktet blir mer amerikanskt, avtal måste skrivas eftersom handslag inte är pålitliga, och tvister ska till domstol. Jobbigare, men också friare.

En utmaning i ett friktionssamhälle är att sammanhållningen, det man normalt kallar statens horisontella legitimitet, rimligen minskar. Om vi inte har något gemensamt varför ska jag då betala höga skatter för att ge dig förmåner?

Att nationalism inte fungerar i ett friktionssamhälle tror jag därför inte på. Tvärtom tror jag att ett fungerande friktionssamhälle, likt USA, måste vara nationalistiskt.

Utvärderingar, status och respekt

2010-05-23T23:57:00.001+02:00

Alla utvärderas hela tiden. Frågan är bara om man låtsas om det, och vad man i så fall gör med information. För att på ett seriöst sätt samla in feedback från olika håll arbetar moderna organisationer med 360-graders återkoppling. Wikipedia beskriver de källor som används så här:

Feedback is provided by subordinates, peers, and supervisors. It also includes a self-assessment and, in some cases, feedback from external sources such as customers and suppliers or other interested stakeholders.

Det faktum att insamlad återkoppling sedan finns med i medarbetarsamtal som i sin tur kan vara grund för individuell lönesättning upplevs av utbildningsministern tydligen som orimligt:

Ingen annanstans i arbetslivet är det medarbetaren som sätter chefens lön.

Nja. Den chef som leder de minst nöjda medarbetarna kan nog inte räkna med att hyllas i en modern organisation.

Dessutom är det redan så att elever och föräldrar redan utvärderar sina skolor och lärare. Nu flyttar de till en annan skola, och rektor får aldrig chansen att hjälpa en underpresterande medarbetare i tid och vet inte varför skolan tappar elever. Rädda, defensiva lärare kommer aldrig att vinna status och respekt.

Skam åt Borg Wallin!

2010-05-21T16:41:00.004+02:00

CSN:s byråkrater och generaldirektör blir alltmer ensamma i sin åsikt om att de bättre än våra främsta universitet och högskolors rektorer kan avgöra vad heltidsstudier innebär.

Personligen vet jag att den nuvarande poängfördelningen har varit praxis i åtminstone 20 år, med inget verkar inte rubba generaldirektör Kerstin Borg Wallins övertygelse:

Reglerna är väldigt klara och det är ingen tveksamhet om vad som gäller, säger hon och tillägger att det är beklagligt för dem som drabbas.

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz är som tur är av en annan åsikt:

Det vore skam om det inte gick att lösa för de studenter det nu handlar om. Det går att lösa med nuvarande regler om alla visar god vilja.

Skam säger ministern. Barockt säger rektor.

Universiteten måste underordna sig CSN?!?

2010-05-21T13:04:00.003+02:00

Den grundläggande frågan är om CSN är en lednings eller stödfunktion. Ska innehållet och studieplanen för en civilingenjörutbildning bestämmas av professorerna på KTH eller av byråkraterna på CSN? Frågan verkar löjlig tills folkpartiets (!) Karin Pilsäter får uttala sig i SvD:

I första hand tycker hon att det är högskolorna som måste se över sina rutiner. Att ändra regelverket ser hon som en absolut sista lösning.

KTH är ändå ett av världens 200 främsta universitet och högskolor. Jag tycker det är mycket märkligt att CSN anser sig ha rätt att underkänna dess studieplaner.

Anders Axelsson, rektor vid Lunds Tekniska högskola, bidrar med en tydlig beskrivning av läget:

”Barockt”

CSN vs KTH?

2010-05-20T17:02:00.001+02:00

Enligt DN anser CSN att var tredje student fuskar till sig för mycket studiemedel. CSN:s pressekreterare Klas Elfving meddelar:

Det rör sig om mer än 30 000 ärenden och så här långt har granskningen visat skrämmande resultat.

Via John Kåbergs blogg kommer jag dock snabbt till den mycket rimligare slutsatsen att CSN har missförstått hur högre utbildning fungerar i Sverige och börjat skicka ut små hotbrev till de som följer den normala kursplanen på KTH.

Det som är skrämmande är CSNs uppenbara brist på verklighetskontakt och hur de ger sig ut och trakasserar hårt arbetande studenter som just nu borde vara mitt i en tentaperiod.

Journalistrollen: Klippare, åklagare och domare

2010-05-16T12:38:00.003+02:00

I en signerad ledare skriver Hanne Kjöller om att det inte är underligt att människor är rädda för journalister. Jag är inte säker på att ”rädda” är rätt ord, men jag tror att många människor äntligen insett att journalister inte är objektiva sökare och förmedlare av någon sorts sanning, utan yrkesmänniskor med egen agenda.

Kjöller menar att ”Uppdrag granskning” bränner marken för alla journalister och att:

Att metoderna, inte minst redigeringen, är så ohederliga att åtskilliga som fått känna på redaktionens klipp- och klistrateknik vägrar vara med i något annat än direktsändning.

Jag tror inte att Kjöller är så naiv att hon tror att ”ohederligheten” är begränsad till uppdrag granskning. Problemet för vanliga människor är att journalisten är både åklagare och domare. Dessutom agendasättare, du vet aldrig vad interjun egentligen handlar om, och den som har rätten att klippa bort dina goda argument innan juryn släpps in.

Om du inte är säker på att journalisten som ringer dig har samma agenda som du, är det min övertygelse att du bäst kommunicerar med journalister genom pressreleaser från informationsavdelningen. Som privatperson eller lägre tjänsteman har du inget att vinna men allt att förlora.

Bildernas ideologi

2010-05-16T11:18:00.008+02:00

DN Kultur publicerar i vanlig ordning utmärkta texter som sedan inte kan diskuteras på något rimligt sätt eftersom de inte läggs ut på nätet. Jag antar att de tänker sig att man ska köpa särtryck och träffas på torsdagar för att diskutera texterna i ABF:s studiecirklel kring samtiden. Kanske gör de istället sig själva irrelevanta.

I dagens kultursöndag skriver Kajsa Ekis Ekman om ett glapp mellan ord och bild när kvinnor skildras:

När tennisproffset Venus Williams intervjuas i en sporttidning får hon respektfulla frågor om sin backhand och ATP-rankning. Men på omslaget har hon en rosa bikini, förförisk blick och se knappast ut som en tennisspelare.

Ekman menar att samma sak kan ses i privata bilder:

På sajter som snyggast.se poserar unga tjejer och gör sitt bästa för att se ut som bombnedslag, medan de unga killarna ser ut som hösäckar i keps.

Jag tycker att Ekman säger något viktigt när hon påpekar att bilderna uttrycker en ideologi och att värderingar som inte kan skrivas i ord i bilderna ibland visar sitt ganska fula tryne.

På framsidan av DNs egen sportbilaga ”Mera Sport” finns idag en stor bild på fotbollspelaren Zlatan Ibrahimovic när han kliver i en blänkande Porsche Panamera turbo. Även det en tydlig bild av vad som egentligen krävs av ”hösäckar i keps”.

Vem står på tur härnäst?

2010-05-13T10:05:00.009+02:00

På SvD:s ledarblogg skriver Per Gudmundson med en imponerande tydlighet om attacken vid Uppsala universitet och det sammanhang den sker i. Han blandar berättelsen om en demokrati och liberalism på global tillbakagång med den fysiska aggressivitet som den som vill stå på demokratins sida tydligen riskerar att mötas av.

Skitungar och hormonstinna unga män, visst. Men i mobb är de inte roliga att möta. Och deras värderingar uppstår inte i ett vakuum.

Jag tänker direkt på Martin Niemöller och hans dikt om de godas tystnad.

Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Kommunist.

Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Sozialdemokrat.

Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Gewerkschafter.

Als sie die Juden holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Jude.

Als sie mich holten,
gab es keinen mehr, der protestierte.

Frihetens fiender

2010-05-11T12:19:00.002+02:00

Maria Ferm och Jakop Dalunde från Grön Ungdom skriver på DN Debatt om att det statliga stödet till den som väljer att köpa en bil med lägre miljöpåverkan bör tas bort, men ambitionen slutar inte där. Det verkar snarast som om Ferm och Dalunde oroas över hur människor ser på sin livskvalitet:

”Varför skulle fler snabbtåg, spårvagnar, tunnelbanor, spårbilar, bussar och cyklar i stället för fler motorvägar innebära sänkt livskvalitet?”

Vi gillar både ni och jag cyklar, så låt mig lämna dem utanför och förtydliga frågan lite:

”Varför skulle kollektiva lösningar istället för individuella innebära sänkt livskvalitet?”

Det socialistiska blocket vill som vanligt föra över makten från den lilla människan till den stora duktiga staten och dess byråkrater. Bäst vore nog om alla vi arbetare slutade ha egna drömmar, bosatte oss i miljonprogrammens betongkolosser, och lät oss bussas fram och tillbaka till fabrikerna på statligt bestämda tider.

Liberal, meritokratisk klasskamp?

2010-05-08T08:52:00.004+02:00

På ledarplats i DN har Lena Andersson återigen bidragit med en intressant text som av outgrundlig anledning kallas kolumn trots att den täcker större delen av sidan 4.

Eftersom barn ofta liknar sin föräldrar, även i yrkesval som vuxna, drar Andersson (via klassamhället) slutsatsen att det inte finns någon koppling mellan ansträngning och lön. Därifrån går hon vidare till slutsatsen att det är moraliskt tveksamt om ett liv av strävan ska ge mer än ett liv i lättja. Vidare klargör Andersson följande:

Att få studera är en ynnest.

Nej, att studera är hårt arbete och att skjuta upp belöningar. Om man inte är praktiskt lagd är det vad som krävs för att kunna konkurrera på en global arbetsmarknad där din insats hela tiden mäts mot vad som kan göras i Indien, Rumänien eller Kina.

Dessutom är högre utbildning i Sverige tillgängligt för var och en som under tonåren väljer att sitta hemma och lära istället för att varva moppe vid korvmojjen eller spela world of warcraft. Det är ett val som (jag gissar) både Andersson och jag har gjort och är mycket nöjda med, men här tycker jag att hon gör en generalisering av samma typ som Strages underbara Rockycitat från gårdagen:

"Alla som gillar sport är inte idioter men alla idioter gillar sport."

Att anta att alla egentligen skulle vilja leva som jag bara de fick chansen är roligt i en kulturkrönika, men mest pinsamt på ledarplats. Människor gör olika val i livet, en del pluggar hela nätterna och en del går på fotboll. Jag vet viket val jag har gjort, men jag tycker inte att jag har rätt att upphöja mitt val till bättre.

Varje gång vi höjer skatten flyttar vi makt från folket till politiker och bidragsutdelande tjänstemän. Friheten att välja minskar.

Den bland- eller marknadsekonomi som vi har i Sverige och de belöningssystem den skapat är naturligtvis inte perfekta. Den dörren var redan öppen innan Andersson sparkade in den. Vad hon vill ha istället går hon tyvärr inte in på.

Jag skulle kunna tänka mig en skatt på inkomst av arbete som är lika platt som den vi i Sverige har på inkomst av kapital. Det tycker jag skulle vara ett sätt att angripa klassamhället.

Förtroende

2010-05-07T21:27:00.004+02:00

Det är 1937. Du är jude. Du har just flytt från Köln och sökt asyl i Sverige. Ditt ärende ska behandlas och din försvarare dyker upp. Hon inte bara bryter lätt på tyska, hon har dessutom naziuniform på sig.

Svenskan beskriver en likande situation. Jag skulle inte ens vilja representeras av någon som vägrar skaka hand med mig.

Ironi, förvanskning och otydliga avsändare

2010-04-29T12:41:00.004+02:00

Att ta sin motståndares argument och framföra dem tydligt så att alla som läser dem själva snabbt kan dra slutsatsen att de inte håller med kan nog vara ett effektivt retoriskt knep. Den klassiska retoriska stilfiguren ironi – säg en sak, mena en annan.

(Nej, det är inte ironiskt om det regnar på din bröllopsdag. Bara lite tråkigt.)

Problem uppstår när den verkliga avsändaren inte är tydlig, men det är ett vanligt problem i politiken. Hur vet man t.ex. om en representant för Lärarnas Riksförbund uttalar sig för en bättre skola och när han eller hon är en del av rörelsen och mest vill att Mona ska vinna valet? Om jag förstår Annika Ström Melin i dagens DN rätt, är vi här helt ense – tydliga avsändare är viktiga.

Det andra problemet är när förtydligandet övergår i förvanskning och trams, men inte heller det är något ovanlig för den som t.ex. ibland lyssnar på Mikael Wiehe.

Materiell eller positionell jämlikhet?

2010-04-28T11:17:00.004+02:00

På signerad ledarplats i DN argumenterar idag, som jag förstår det, Henrik Berggren via Tony Judt för ”en mer jämlik materialism”, och menar i sin slutsats att:

Rikedomen fördrages med jämnmod om den delas av alla.

Jag vill påstå att Berggren på ett förvånande sätt missar själva poängen. Vi är alla mycket rikare idag än vi var på femtiotalet, allas bilar är idag säkrare, snabbare, och trevligare än de som fanns att tillgå för ett par årtionden sedan – på det och tusen andra sätt delas rikedomen av alla.

Men om vi däremot ser bortom den materiella konsumtionen till den positionella, de varor eller tjänster som vi genom att äga eller konsumera visar vår relativa position med, dyker de riktigt intressanta svårigheterna upp. Hur fördelas positionell rikedom i ett rättvist samhälle?

KO: Odells retorik golvar sossarna

2010-04-27T16:22:00.004+02:00

Även om TT i sitt telegram glömmer att nämna (s)-märkningen på retorikexperten Paul Ronge är det tydligt hur väl Odells beskrivning av de rödgrönas brist på seriös finansiering träffat. Sossarna Ronge, Bjereld och Östros viftar vilt med båda händerna.

Tobleronepolitik är en både träffande och rolig benämning, men det är ingen episk golvning som den här:

En folkrörelses död?

2010-04-26T12:20:00.003+02:00

Trivsel- och ordningsskylt i hårdplast

SvD tar upp att idrottens ledare inte längre kan anses vara ideella. Fotbollsförbundets vice ordföranden Susanne Erlandsson tycker t.ex. inte att större arvoden som inte redovisas till vem de går på något sätt är konstigt:

Titta på vilken styrelse som helst och det är likadant oavsett om det handlar om idrott eller om näringsliv.

Kanske är det svårt för någon som inte lever på sin förmögenhet eller sin riksdagsmannapension att engagera sig ideellt i någon större omfattning. Innebandyns ordförande Lars-Gunnar Tjärnquist är tydlig med vad han får i arvode och jämför det med vad det skulle kosta att anställa en tjänsteman för att utföra samma arbete. Han menar att världen har förändrats:

De gamla eldsjälarna som fanns tidigare blir allt färre och det är svårt att få folk till styrelseuppdrag.

Det är ju inte utan att man funderar på vilka dessa eldsjälar var och vart de har tagit vägen? Kanske är det så att kraven på idrottsföreningarna ökat till den grad att man numera måste se att engagemang som ett (deltids-)arbete?

Om det här inte var politiskt styrt och finansierat med skattepengar skulle det inte vara något problem, men nu håller vi alltså på att skapa en professionell, skattefinansierad idrottsrörelseadministrationskår som står för strategiutveckling och uttalar sig i den ideella idrottens namn.

Skratta eller gråta?

2010-04-25T22:28:00.002+02:00

Peter Eriksson refereras i svenska dagbladet:

Vad gäller ändrad nettoinkomst har individer i storstädernas förortskommuner fått 16 500 kronor mer per år, eller 7,4 procent mer. Det kan jämföras med individer i glesbygdskommun, som fått 9 100 kronor mer, eller 5,4 procent.

Tydligare än så här kan det inte bli. Han tycker verkligen att det är viktigare att ingen får det bättre än någon annan än att alla får det bättre. Eriksson borde se Thatcher-klippet som jag länkade till tidigare idag.

Socialism skapar inte rättvisa – och folk förstår det

2010-04-25T17:05:00.003+02:00

PJ Anders Linder påpekar på ledarplats i SvD att det inte finns någon anledning för alliansen att rygga en valrörelse på temat rättvisa. I ett land där socialdemokraterna genom årtiondena skapat en av västvärldens skevaste och mest orörliga förmögenhetsfördelningar får Ibrahim Baylan gärna försöka driva valrörelse på att det ska bli ännu svårare att arbeta och spara ihop till sina drömmar.

En skola där alla får chansen till en bra start är att föredra framför en där alla får samma betyg.

Naturligtvis har någon redan förklarat hur socialisterna tänker kring rättvisa och ”ökade klyftor”:

Mer stat är inte svaret

2010-04-24T15:26:00.007+02:00

Lena Andersson skriver på ledarplats i dagens DN om hur hon kan känna igen sig i en bok av den nyligen avlidna författaren Eva Adolfsson. Av detta drar hon slutsatsen att staten bör bekosta konst, och absolut göra det ”med mycket pengar”.

Jag kände idag igen mig i ett klipp om facebook i South Park som en kompis länkade till på facebook. Så antagligen har både Andersson och jag nyligen haft svårbeskrivbara kulturupplevelser. Jag kan naturligtvis inte veta att hon skulle godta min upplevelse som annat är skräp, men jag hoppas att hon skulle förstå mig.

Den stora skillnaden ligger i att Andersson, med hot om våld, vill att jag ska betala för hennes kulturupplevelse. Statens pengar kommer från folket, och när man vill tvinga andra människor att finansiera det man själv (eventuellt uppbackad av vänner) tycker är bra har man vandrat de första stegen på en farlig väg.

Bättre då att skattebefria donationer. Mer stat kan aldrig vara en lösning, om man nu inte även förespråkar hot och tvång. Det finns en annan väg:

Fem timmar om dagen

2010-04-24T15:08:00.003+02:00

Enligt folkhälsoinstitutet ägnar tydligen var femte 15-årig pojke fem timmar eller mer varje dag åt dator- eller tevespel. Pia Lindeskog, chef för avdelningen för levnadsvanor och livsmiljö på Folkhälsoinstitutet, tycker att det vore bra om de ägnade lika mycket tid åt fysisk aktivitet.

”Hej verkligheten!” säger jag. I sina spelvärldar får de uppleva gemenskap, att de behövs, och att de når framgång. Fem timmars idrottsträning om dagen måste rimligen motsvara någon form av elitsatsning för en 15-åring, och eventuellt har inte datorspelarna varit med och sålt bingolotter sedan åttaårsåldern.

Men frågan är ändå intressant. Vad skulle kunna göra fysisk aktivitet lika intressant som spelande för en femtonåring? Vad skulle ens kunna göra verkligheten lika intressant som en spelvärld? Eller är det helt enkelt så att spelvärldarna numera är en riktig del av verkligheten och den fysiska aktiviteten kommer med näst-nästa generations wii-kontroller?

Flyktingbarnens egna mål?

2010-03-27T14:24:00.003+01:00

Att skriva om flyktingfrågan är, som Hanne Kjöller i gårdagens DN påpekar svårt. Samtidigt visar hon tydligt på behovet av diskussion.

De ensamkommande flyktingbarn som i första hand är ensamma i värden och bara har råkat hamna i Sverige torde, som migrationsminister Tobias Billström tydligen föreslagit, utan problem kunna skickas till ett bra, Sverigefinansierat, barnhem i sitt hemland. Om inget skyddsbehov föreligger bör vi rimligen behandla föräldralösa barn som inte är medborgare lika, oavsett om de är medborgare i Afghanistan, Somalia, eller USA.

Barnens mål kan inte rimligen vara att hamna på barnhem i ett kallt land långt hemifrån där de inte känner någon och inte kan språket. Gudmundsson pekade ju nyligen på de bisarra kostnader som uppstår när barnen ska inhysas i Sverige. För samma summor bör vi kunna ge dem både en bra start i sitt hemland och ett rejält stipendium för studier på ett svenskt universitet när de blivit äldre. Det borde till och med kunna skapas extra platser för barn som inte flytt till Sverige först.

Identitet, ansvar och medmänsklighet

2010-03-13T10:48:00.005+01:00

Jag har alltid tyckt att det är lite underligt när man beskriver att många som söker asyl i Sverige helt saknar ”papper”. Om man inte har något att dölja borde man ju ha samlat på sig så mycket dokumentation som möjligt för att stärka sin sak istället för att dyka upp utan så mycket som en sophämtningsräkning eller ett söndagsskolebetyg?

Å andra sidan har jag aldrig flytt från något, så det jag tycker är konstigt kanske är helt i sin ordning.

Gudmundson beskriver på ledarplats i Svenskan en situation där människor utan egentligt skyddsbehov på ett bedrägligt sätt tar en allt större del av de resurser som satts av för att hjälpa flyktingar i anspråk. Han skriver:

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Om det här är sant måste det åtgärdas. Men, kan man ställa högre krav på den som flytt hit utan att bli omänsklig? Skulle man kunna lägga över ansvaret för att bevisa eller åtminstone troliggöra sin identitet på den asylsökande?

Logiken i att bli gangster

2010-03-10T12:18:00.005+01:00

Carin Götblad skriver i dagens DN om 5000 unga män som riskerar att dras in i den organiserade brottligheten:

”De lever under knappa ekonomiska omständigheter. Drömmen om ett bättre liv representeras ofta av män, några år äldre än de själva, som glider omkring i området med mycket kontanter och dyrbara statusprylar.”

Jag tror att det här är kärnan. De här killarna vill, som de flesta andra ha pengar och status, och jag har svårt att tro att de praktikjobb som Götblad föreslår kommer att vara någon väg till snabba bilar och snygga tjejer som samtidkulturens mansroll visar att människovärde kräver. Det här genomskådas antagligen som ett sätt att hantera potentiellt farliga unga män.

Jag kan inte undgå att dra paralleller till Göran Rosenbergs kolumn i gårdagens DN. Han köper Wilkinson och Picketts dåligt underbyggda ”Jämlikhetsande” med hull och hår. Metriokrati är fel och fungerar enligt Rosenberg ändå inte, och alla tankar på att det skulle kunna finns något gott i att medborgare själva, i frihet och genom hårt arbete, skulle tillåtas förbättra sin livssituation är ”söndersmulat”.

Ok, så vi har ett samhälle där 5000 unga män lever under knappa omständigheter och vi undrar varför de dras till brottslighet när samhället eventuellt skulle kunna erbjuda dem en praktikplats och fortsatt fattigdom samt statuslöshet?

Vad är det som är så bra med att vara vuxen?

2010-01-22T11:34:00.002+01:00

Att vara vuxen betyder för de flesta människor inte att sitta i diverse bolagsstyrelser, driva sin egen hästgård, och skriva välbalanserade krönikor i Dagens Nyheter. Pernilla Ström gör i dagens DN ett gott arbete att lista alla fördelar med att vara 20 eller mer. Tyvärr ställer hon, utgående från de 20-åringar som inte kan eller vill göra sig fria från sina föräldrar, bara två tillstånd mot varandra – antingen är man vuxen eller så är man barn. Jag tror inte det är barn som de som idag skjuter upp sin etablering på arbetsmarknaden till 30-årsåldern vill vara, men jag tror inte att de vill vara vuxna heller.

Att vara vuxen betyder för de flesta inte samma sak som det verkar ha gjort för Ström. För många betyder det snarare att av tidsbrist ge upp sina intressen och att skaffa sig fasta utgifter på en sådan nivå att man inte har något annat val än att stanna på det arbete man en gång lyckats få.

Jag tror inte att ”en 25-åring som luffat runt världen fortfarande inte kan bestämma sig för vad han vill göra av sitt liv” definierar sig som ett barn eller att beteendet är en konsekvens av ett infantilt samhälle. Jag tror snarare att vi ser ett individualiserat samhälle där ett fast arbete någonstans i en offentlig sektor eller ett effektivt skyndande genom en marknadsanpassad högskoleutbildning helt enkelt inte är särskilt attraktiva.

Bidragslinjens försvarare

2009-12-19T10:49:00.013+01:00

Lena Andersson, ABF-pristagare tidigare känd för kritik av religion och USA, framför i dag på ledarplats i DN ett kraftfullt försvar för den klassiska bidragslinjen. Huvudbudskapet är att ingen ska behöva oroa sig för att någon får mer än någon annan och att vi har hellre bör acceptera fusk än göra fuskarna ledsna.

Moderaterna har under de senaste åren visat hur lätt jobbskatteavdraget kan höja medborgarnas välfärd och motsvarat löneökningar som många annars bara kunnat drömma om, men nej – det här är naturligtvis fel sorts välfärd enligt Andersson. Riktig välfärd delas ut uppifrån via den ordentligt dimensionerad statsapparat.

För att höja den intellektuella nivån refererar Andersson till John Rawl, men när Rawls ”veil of ignorance” används på det sättet har man även lagt den fria viljan åt sidan, och i Anderssons värld verkar människor inte heller fria att ta moraliska (eller omoraliska) beslut eller att själva sträva efter att göra sitt liv bättre. Allt är istället en statisk hierarki där ingen någonsin kan göra något åt sin tilldelade plats. Världsbilden framstår som någon sorts socialdemokratiskt vuxendagis.

I övrigt förs argumentationen på ett sätt som skulle refuseras även på wikipedia (”De flesta anar...”). Vem anar?

Nej, Lena Andersson, arbetslinjen är moralisk eftersom den:

Kräver att vi gör vårt bästa
Belönar oss när vi hjälper oss själva och andra
Stöttar dem som behöver stöd och hjälper dem att stå själva

De icke konstruktiva

2009-12-18T09:32:00.001+01:00

Reinfeldt citeras av TT:

Det finns en grupp med stort ansvar – snabbväxande ekonomier med stora utsläpp. Där sitter en grupp som inte är konstruktiv

Det är bra att han påpekar att det här inte är en fråga om rika mot fattiga. Kina och Indien kan inte bara välja att vara stora när det passar dem, ska det bli ett avtal måste de också vara beredda att avstå enkla vägar till framtida tillväxt.

Det kanske är dags för tredje världen att växa upp – om man nu verkligen vill bli tagna på allvar.

En rimlig diskussion om samhällets förändring

2009-10-24T09:33:00.002+02:00

Lena Andersson skriver idag på DN Opinion kanske det mest intelligenta om den svenska samtiden samtiden som jag läst på länge. Det måste finnas en väg någonstans mellan burka och analsex, och som Andersson under titeln Beröringsskräck skriver:

Det kan inte hjälpas ifall Jimmie Åkesson tycker samma sak.

Ett samhälle är alltid i förändring. Det är bra. Vi måste hitta ett vettigt sätt att diskutera vart vi är på väg och varför. Kanske är Anderssons tonläge rätt riktning. Kanske finns det fortfarande intellektuella i Sverige.

Filmhattar till alla!

2009-10-21T12:01:00.002+02:00

P-vakter i Malmö ska enligt DNs kompisar allt om motor börja ha kamera i mössan:

Tanken är att filmsekvenserna ska sparas och kunna användas som bevis i samband med polisanmälningar och eventuella rättegångar

Ett annat alternativ skulle kunna vara att vara artiga och lyhörda i sin kommunikation med medmänniskorna. Eller så kan vi alla börja ha filmhattar på huvudet.

Onödiga unga män

2009-10-21T09:52:00.003+02:00

Jag vet inte om unga kvinnor har ett givet stöd från samhället som Johan Wennström hävdar i dagens svenskan, men om jag inte minns fel begår unga män fler självmord än unga kvinnor. Min känsla är att samhället inriktar sig på att stötta unga kvinnor och på att ”hantera” unga män.

Kanske är skillnaderna mellan könen under de sena tonåren så stora att jämförelser är meningslösa. Jag minns att jag i den åldern tyckte regler som ”han 23, hon 18” på krogarna var fasansfullt orättvisa. Kanske kände vi oss utestängda från samhället. Hade vi blivit insläppta hade vi ändå inte haft råd med något, och ingen hade bjudit oss på drinkar – så regeln i sig var nog inte problemet.

Hur ska en 19-årig kille hitta mening och status utan att upplevas som arg eller farlig? Krogen och universiteten föredrar kvinnor. Om du inte redan nått eliten är du för gammal för sport. Arbete förändrar egentligen vare sig din inkomst eller livssituation – dessutom är det svårt att hitta något.

Vill vi att de unga männen bara ska sluta tvätta håret och börja spela dataspel dygnet runt? Det skulle ju åtminstone göra dem mindre farliga.

Pengar och ära

2009-10-17T10:44:00.006+02:00

En vän sammanfattade för ett par år sedan mänskliga drivkrafter mycket koncist:

Man gör något för att få antingen pengar eller ära

Kanske är det så livet blir här uppe på behovspyramidens övre delar. Samhället erbjuder mat, husrum, utbildning, och säkerhet till ledans gräns. Tristessen blir total. De unga kriminella killarna pratar om att de vill ha respekt, men det finns väldigt lite respekt att få.

Ett (vanligt) jobb ger knappast, som Ekdahl tidigare påpekat, vare sig pengar eller ära i någon rimlig utsträckning. Thomas Gür pekar också han på problemet, men saknar lösningar.

Kanske är frågan för stor. Vad kunna skulle ge mening åt tillvaron?

Kanske är männens liv i Sherry S Teppers The Gate to Women's Country ett bättre val? Jag vet att det är feministisk eko-fantasy/SF, men männens liv utanför bokens normala samhälle verkar innehålla gemenskap, ära och fester. Jämfört med att bara vara överflödigt vore det kanske inte det sämsta?

Wikipedia vs SvD?

2009-09-26T10:02:00.006+02:00

Wikipedia är inte enkelriktat, där kan en elev inte bara läsa utan också dela med sig av texter om viktiga ämnen och på många språk, få konstruktiv feedback, och bli publicerad till en global publik. Som alternativ till att få sitt kunnande bedömt av en lärares personliga åsikter om rätt, fel, och NPOV känns det ganska tilltalande tycker jag.

Svenska skolböcker skulle som bekant inte nå upp till (engelska) Wikipedias högt ställda krav, så det är nog dags att kliva ner från sina höga hästar.

Dagens barn växer upp med reklam-TV. De vet att alla källor måste granskas kritiskt. Så även svenskans ledarsida.

Ramadan i Gottsunda

2009-08-30T09:13:00.001+02:00

Liksom förra året brinner Gottsunda under ramadan. I år även bildligt. För mig som utomstående verkar det inte särskilt muslimskt att försöka bränna ner sitt eget bad, så vad är det som händer egentligen?

Det är dags att dra en linje här. Medborgarna i Gottsunda har samma rätt som alla andra att få leva i ett tryggt och fungerande samhälle. Det kanske är dags att skicka hem dialogpoliserna och plocka fram batongen.

Tack Cordelia!

2009-08-25T06:43:00.003+02:00

Cordelia Edvardson, fånge A 3709 från Auschwitz, sätter i dagens SvD ner foten där den ska stå. Aftonbladet är fega och inkompetenta. De missbrukar våra grundläggade friheter för att sprida hat och sälja lösnummer.

Aftonbladet förtjänar bara förakt.

Det är inte gratis...

2009-08-08T02:46:00.005+02:00

DN skriver på ledarplats om de förändringar som tidningsbranschen just nu genomgår. Ingen nämner elefanten i rummet.

Media kan inte granska media eftersom media är media. Därför kommer det också att vara jättesvårt för en ledarredaktion på en utmärkt tidning som DN att analysera sin egen situation utifrån. Det blir lite som när bilarbetarna i Trollhättan pratar om hur bra allt går, det är bara resultaten som saknas, men ändra något radikalt behövs nog inte.

Låt mig klargöra två saker:

Det är inte gratis när jag tittar på SVT. Det är betalat via licenspengar.
Det är inte gratis att titta på dn.se. Jag måste stå ut med reklam.

DNs webb har vad många andra bara kan drömma om. En sajt som jag (och hundratusentals andra) dagligen och med intresse går in på. Om de inte klarar av att göra pengar av vårt intresse så är det antagligen affärsmodellen det är fel på. (Personligen prenumererar jag också, men det spelar ingen roll.)

Itunes (store?) som i texten nämns som ett föredöme är 2005 år lösning. 2009 föredrar jag som konsument Spotify. Spotinews skulle ge mig (nästan) hela världens nyheter för 99 kr i månaden, eller kostnadsfritt om jag står ut med reklambanners.

Precis som idag alltså.

10% förtidspensionärer?!

2009-08-02T09:38:00.004+02:00

I dagens DN hittar jag följande fantastiska information:

Försäkringskassan räknar med att dagens andel om nästan tio procent av befolkningen med förtidspension sjunker till sju procent 2012.

Tio procent av befolkningen anser sig vara så sjuka att de vill bli försörjda av oss andra resten av livet! Siffran är helt uppenbart orimlig. Det här är alltså människor som efter två och ett halvt års rehabilitering är för sjuka för att t.ex. arbeta deltid i ett call center ett par timmar om dagen. Någonsin.

Vänsterbloggarna går naturligtvis i taket över att inte fler ges förtidspension. Jag säger som facket sa innan makten korrumperade dem: "gör din plikt, kräv din rätt".