Olikhet provocerar?

Göran Erikson skiver i dagens Svenskan om en undersökning som tidningen låtit göra. Man har jämfört flyktingmottagande med genomsnittsinkomst och komit fram till resultat som jag sammanfattar i tabelen nedan:

Borgerligt styre	Vänsterstyre
Betalar mycket skatt (“rik kommun”)	Betalar lite skatt (“fattig kommun”)
Folk flyttar hit	Folk flyttar härifrån
Höga bostadspriser	Tomma lägenheter
Brist på bostäder	“demografisk utmaning”
Mindre flyktingmottagning	Större flyktingmottagning
Frivilliga hjälper till	Kommunen vill ha mer pengar
“Provocerande”	?

Observera att det här inte handlar om infödda eller invandrare, utan om just mottagning an nyanlända flyktingar. Invandrare och flyktingar som hunnit etablera sig flyttar antagligen som svenskar gör mest.

Som D som jag lärde känna i förra valrörelsen. På flykt från Ayatollornas Iran slog han sig först ned i Gottsunda för att sedan flytta vidare till “bättre” adresser när språk, arbete, och inkomst kommit på plats. H, som flydde från Tjekoslovakien, bodde hos vänner på Östermalm tills hon hittade något eget.

Inget av det här är provocerande. Om man nu inte vill ha planekonomi i julklapp.

All they want for summer is planekonomi

På ledarplats i dagens DN skriver Hanne Kjöller om “Läkarupproret” som samlat över 6000 underskrifter.

I korthet menar uppropsförfattarna att 90-talets vårdköer behövs för att läkarna ska få tid att göra sitt jobb på det sätt som de tycker fungerar bäst. De ogillar att deras produktivitet mäts, administrationen av mätdata, och hur produktivitet defineras. Vidare vill man ha stopp på “så kallade förbättringsarbeten” som man menar skapar större kostnader och sämre resultat.

6000 låter som en imponerande siffra eftersom det motsvarar en femtedel av alla Sveriges yrkesverksamma läkare. Sedan insåg jag att alla som vill får skriva på, vilket reducerar antalet till ungefär hälften av vänsterpartiets medlemmar.

Kjöller hänger på problemet med administrationsbördan och skriver:

Mindre och mindre tid ägnas åt de huvudsakliga arbetsuppgifterna, mer och mer åt det som någon annan med hälften så hög lön skulle kunna göra.

Om det är så här enkelt finns det ju inte så mycket att fundera på. Är mer effektivt med två assistenter än en läkare ska en läkartjänst avvecklas till förmån för fler assistenter, annars inte.

Snarare tror jag att problemet ligger i att man inte tycker om att mätas. Särskilt inte enligt andras (folkvaldas?) motstockar.

Mitt enkla råd är att göra tvärt om. Omfamna mätandet. På så sätt kan ni visa väljare, politiker, och varandra att ert sätt att arbeta (och ert sätt att mäta) är bättre.

Och nu kan jag se en läkare framför mig. I rock. Med huvudet på sned sägades “du vet nog inte vad du pratar om”. Och kanske är det så, kanske vet jag ingenting om organisationer och effektivitet.

Eller så gör jag det. Eftersom jag är ekonom.

Med svansen mellan benen

Sveriges Överbefälhavare Sverker Göransons kräver att alla tolkar som samarbetat med Svensk trupp ska få asyl i Sverige. Märk asyl, inte uppehållstillstånd och stipendier att plugga på svenska universitet, utan hjälp att fly.

OM Sverige invaderades av talibaner (ok, jag förstår också sannolikheten i detta) så menar ÖB då analogt att vi inte ska stanna och slåss för vårt land, utan så snabbt och enkelt som möjligt ge upp och fly.

Så vad slogs vår arme för i Afghanistan och vad har man under Göransons ledning åstadkommit? Det kanske är dags att låta sjukskrivningen bli permanent?

Vi har kommit ganska lång bort ifrån tanken att "varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt". Men, det kanske aldrig gällde Afghaner. Undrar om Göranson ens tycker det skulle gälla för Svenskar?

Okunskap är INTE diskriminering

När vi har devalverar orden till att den som äter blodpudding är rasist kommer vi inte att stoppa rasismen eftersom vi inte kan beskriva den. På samma sätt kan inte allt vara diskriminering.

Om jag går igenom en hög CVn för att bestämma vilka som ska kallas till intervju och inte känner igen ett romskt efternamn i mängden utan bedömer alla lika är det bra. Ingen har diskriminerats. Alla har fått samma chans. Precis som vi ska ha det i en meritokrati.

Sunita Memetovic beskriver i DN sig själv som ”driven och ambitiös” och det verkar gå bra för henne. Samma recept som för alla andra verkar också fungera för romer: Hårt arbete och inga ursäkter.

Tyvärr verkar hon dras in i att bara jobba med romska frågor bara för att hon är rom. Nästa år är ett sabbatsår från juridikstudierna. Valet är naturligtvis hennes, men samtidigt är det tråkigt att hon inte kan tänka sig att bli en ”vanlig” jurist och arbeta för hela samhället.

Att skämta med skämtaren

Bokningsagenturen och festivalarrangören Luger arrangerar WOW, vilket inte är ett World of Warcraft-lajv utan en musikfestival i Göteborgstrakten.

Miljöarbetet verkar enligt Lugers hemsida vara en viktig del av deras image. För att minska miljöpåverkan har man i år bestämt sig för att bara servera vegetarisk mat på WOW-träffen.

Eftersom man dessutom är skickliga marknadsförare väntar man till dagen innan festivalens början med att berätta om sitt vegoinitiativ. Naturligtvis sväljer alla bytet och massor av gratis marknadsföring av festivalen och dess miljöprofil sköljer över Luger.

Redan den 9:e augusti twittrade Fredrik Strage:

”Enligt obekräftade uppgifter har redan en baconlangare gripits på Way Out West.”

Roligt och effektivt. Folk tvingas stanna upp och tänka.

Ännu ett steg roligare blir det när Göteborgstidningen hör de förtvivlade karniovernas rop över sociala media och skyndar dit med ett gratis korvstånd utanför WOWs huvudentre.

Då flippar Lugers presschef Joel Borg:

”Snart antirasistgala i Gbg. Då kommer GT stå utanför och dela ut hakkors-pins och huvudkåpor. ´För att lyfta frågan med glimten i ögat´”

Den egna medicinen smakar tydligen beskt. Andras frihet lika så.

Frihet är slaveri.

Korv är rasism.

Detta eviga bollhus

Henrik Arnstad citerar i dagens DN Karl-Gustaf Hildebrands uttalande från Bollhusmötet i Uppsala 1939:

”Visserligen intresserar vi oss i afton i första hand för studenternas intressen gentemot otillbörlig, utländsk konkurrens – men jag vill varna för att vi riskerar att undandra oss ett ansvar, som åvilar var och en av oss, ja var och en i Sverige. Vi är ju en del av det allmänna sammanhanget och vi måste visa all möjlig hänsyn. Jag vill sluta med att åter understryka det humanitära ansvar som åvilar oss. Skulle studentkåren inta en annan ståndpunkt skulle det vara ett fruktansvärt nederlag. Tack.”

Arnstads syfte är att fria Hildebrant från de anklagelser om att varit antisemit vilket han menar att Herman Lindqvist påstår.

Från mitt kontor, en dryg backhand från själva Bollhuset, kan jag inte undgå att undra om det där Bollhusmötet inte blåsts upp till något det aldrig var. Fackföreningar, och studentkåren måste nog kunna ses som en sådan, har alltid haft åsikter om arbetskraftsinvandring och är ofta skeptiska när arbetslöshet råder.

1939 gick nyutexaminerande svenska läkare arbetslösa. Om man som citatet från Hildebrand antyder i första hand var i Bollhuset för att diskutera det lämpliga i att i det läget ge inrese- och arbetstillstånd till utländska läkare, så känns det inte längre som något nazipåfund, utan ganska likt Byggnads kampanj om polska snickare.

Inkomst är inte förmögenhet

Under kulturdebatt på DN frågar sig Kristina Lindquist, i en text som är så full av referenser att nästan inget eget fått plats, om förtroendet för kapitalismen är slut.

Hon kallar kallar människors försök att skapa sig ett bättre liv genom arbete för ”luthersk barnatro.”

Tyvärr skiljer hon inte på rikedom och hög inkomst. Kanske struntar hon i skillnaden mellan att arbeta hårt och att leva på räntor från ärvda rikedomar. Kanske har hon aldrig funderat på skillnaden.

Det är synd. Att vi beskattar kapitalinkomster lågt och arbete högt är ett faktum både i USA och i Sverige. Men, om vi inte skiljer på rikedom och inkomst kan vi inte ens börja diskussionen.