Olikhet provocerar?

Göran Erikson skiver i dagens Svenskan om en undersökning som tidningen låtit göra. Man har jämfört flyktingmottagande med genomsnittsinkomst och komit fram till resultat som jag sammanfattar i tabelen nedan:

Borgerligt styre	Vänsterstyre
Betalar mycket skatt (“rik kommun”)	Betalar lite skatt (“fattig kommun”)
Folk flyttar hit	Folk flyttar härifrån
Höga bostadspriser	Tomma lägenheter
Brist på bostäder	“demografisk utmaning”
Mindre flyktingmottagning	Större flyktingmottagning
Frivilliga hjälper till	Kommunen vill ha mer pengar
“Provocerande”	?

Observera att det här inte handlar om infödda eller invandrare, utan om just mottagning an nyanlända flyktingar. Invandrare och flyktingar som hunnit etablera sig flyttar antagligen som svenskar gör mest.

Som D som jag lärde känna i förra valrörelsen. På flykt från Ayatollornas Iran slog han sig först ned i Gottsunda för att sedan flytta vidare till “bättre” adresser när språk, arbete, och inkomst kommit på plats. H, som flydde från Tjekoslovakien, bodde hos vänner på Östermalm tills hon hittade något eget.

Inget av det här är provocerande. Om man nu inte vill ha planekonomi i julklapp.

All they want for summer is planekonomi

På ledarplats i dagens DN skriver Hanne Kjöller om “Läkarupproret” som samlat över 6000 underskrifter.

I korthet menar uppropsförfattarna att 90-talets vårdköer behövs för att läkarna ska få tid att göra sitt jobb på det sätt som de tycker fungerar bäst. De ogillar att deras produktivitet mäts, administrationen av mätdata, och hur produktivitet defineras. Vidare vill man ha stopp på “så kallade förbättringsarbeten” som man menar skapar större kostnader och sämre resultat.

6000 låter som en imponerande siffra eftersom det motsvarar en femtedel av alla Sveriges yrkesverksamma läkare. Sedan insåg jag att alla som vill får skriva på, vilket reducerar antalet till ungefär hälften av vänsterpartiets medlemmar.

Kjöller hänger på problemet med administrationsbördan och skriver:

Mindre och mindre tid ägnas åt de huvudsakliga arbetsuppgifterna, mer och mer åt det som någon annan med hälften så hög lön skulle kunna göra.

Om det är så här enkelt finns det ju inte så mycket att fundera på. Är mer effektivt med två assistenter än en läkare ska en läkartjänst avvecklas till förmån för fler assistenter, annars inte.

Snarare tror jag att problemet ligger i att man inte tycker om att mätas. Särskilt inte enligt andras (folkvaldas?) motstockar.

Mitt enkla råd är att göra tvärt om. Omfamna mätandet. På så sätt kan ni visa väljare, politiker, och varandra att ert sätt att arbeta (och ert sätt att mäta) är bättre.

Och nu kan jag se en läkare framför mig. I rock. Med huvudet på sned sägades “du vet nog inte vad du pratar om”. Och kanske är det så, kanske vet jag ingenting om organisationer och effektivitet.

Eller så gör jag det. Eftersom jag är ekonom.

Med svansen mellan benen

Sveriges Överbefälhavare Sverker Göransons kräver att alla tolkar som samarbetat med Svensk trupp ska få asyl i Sverige. Märk asyl, inte uppehållstillstånd och stipendier att plugga på svenska universitet, utan hjälp att fly.

OM Sverige invaderades av talibaner (ok, jag förstår också sannolikheten i detta) så menar ÖB då analogt att vi inte ska stanna och slåss för vårt land, utan så snabbt och enkelt som möjligt ge upp och fly.

Så vad slogs vår arme för i Afghanistan och vad har man under Göransons ledning åstadkommit? Det kanske är dags att låta sjukskrivningen bli permanent?

Vi har kommit ganska lång bort ifrån tanken att "varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt". Men, det kanske aldrig gällde Afghaner. Undrar om Göranson ens tycker det skulle gälla för Svenskar?

Okunskap är INTE diskriminering

När vi har devalverar orden till att den som äter blodpudding är rasist kommer vi inte att stoppa rasismen eftersom vi inte kan beskriva den. På samma sätt kan inte allt vara diskriminering.

Om jag går igenom en hög CVn för att bestämma vilka som ska kallas till intervju och inte känner igen ett romskt efternamn i mängden utan bedömer alla lika är det bra. Ingen har diskriminerats. Alla har fått samma chans. Precis som vi ska ha det i en meritokrati.

Sunita Memetovic beskriver i DN sig själv som ”driven och ambitiös” och det verkar gå bra för henne. Samma recept som för alla andra verkar också fungera för romer: Hårt arbete och inga ursäkter.

Tyvärr verkar hon dras in i att bara jobba med romska frågor bara för att hon är rom. Nästa år är ett sabbatsår från juridikstudierna. Valet är naturligtvis hennes, men samtidigt är det tråkigt att hon inte kan tänka sig att bli en ”vanlig” jurist och arbeta för hela samhället.

Att skämta med skämtaren

Bokningsagenturen och festivalarrangören Luger arrangerar WOW, vilket inte är ett World of Warcraft-lajv utan en musikfestival i Göteborgstrakten.

Miljöarbetet verkar enligt Lugers hemsida vara en viktig del av deras image. För att minska miljöpåverkan har man i år bestämt sig för att bara servera vegetarisk mat på WOW-träffen.

Eftersom man dessutom är skickliga marknadsförare väntar man till dagen innan festivalens början med att berätta om sitt vegoinitiativ. Naturligtvis sväljer alla bytet och massor av gratis marknadsföring av festivalen och dess miljöprofil sköljer över Luger.

Redan den 9:e augusti twittrade Fredrik Strage:

”Enligt obekräftade uppgifter har redan en baconlangare gripits på Way Out West.”

Roligt och effektivt. Folk tvingas stanna upp och tänka.

Ännu ett steg roligare blir det när Göteborgstidningen hör de förtvivlade karniovernas rop över sociala media och skyndar dit med ett gratis korvstånd utanför WOWs huvudentre.

Då flippar Lugers presschef Joel Borg:

”Snart antirasistgala i Gbg. Då kommer GT stå utanför och dela ut hakkors-pins och huvudkåpor. ´För att lyfta frågan med glimten i ögat´”

Den egna medicinen smakar tydligen beskt. Andras frihet lika så.

Frihet är slaveri.

Korv är rasism.

Detta eviga bollhus

Henrik Arnstad citerar i dagens DN Karl-Gustaf Hildebrands uttalande från Bollhusmötet i Uppsala 1939:

”Visserligen intresserar vi oss i afton i första hand för studenternas intressen gentemot otillbörlig, utländsk konkurrens – men jag vill varna för att vi riskerar att undandra oss ett ansvar, som åvilar var och en av oss, ja var och en i Sverige. Vi är ju en del av det allmänna sammanhanget och vi måste visa all möjlig hänsyn. Jag vill sluta med att åter understryka det humanitära ansvar som åvilar oss. Skulle studentkåren inta en annan ståndpunkt skulle det vara ett fruktansvärt nederlag. Tack.”

Arnstads syfte är att fria Hildebrant från de anklagelser om att varit antisemit vilket han menar att Herman Lindqvist påstår.

Från mitt kontor, en dryg backhand från själva Bollhuset, kan jag inte undgå att undra om det där Bollhusmötet inte blåsts upp till något det aldrig var. Fackföreningar, och studentkåren måste nog kunna ses som en sådan, har alltid haft åsikter om arbetskraftsinvandring och är ofta skeptiska när arbetslöshet råder.

1939 gick nyutexaminerande svenska läkare arbetslösa. Om man som citatet från Hildebrand antyder i första hand var i Bollhuset för att diskutera det lämpliga i att i det läget ge inrese- och arbetstillstånd till utländska läkare, så känns det inte längre som något nazipåfund, utan ganska likt Byggnads kampanj om polska snickare.

Inkomst är inte förmögenhet

Under kulturdebatt på DN frågar sig Kristina Lindquist, i en text som är så full av referenser att nästan inget eget fått plats, om förtroendet för kapitalismen är slut.

Hon kallar kallar människors försök att skapa sig ett bättre liv genom arbete för ”luthersk barnatro.”

Tyvärr skiljer hon inte på rikedom och hög inkomst. Kanske struntar hon i skillnaden mellan att arbeta hårt och att leva på räntor från ärvda rikedomar. Kanske har hon aldrig funderat på skillnaden.

Det är synd. Att vi beskattar kapitalinkomster lågt och arbete högt är ett faktum både i USA och i Sverige. Men, om vi inte skiljer på rikedom och inkomst kan vi inte ens börja diskussionen.

Stolt Pride

Antingen kanske är homosexuellas rättigheter bara ytterligare vänsteråsikt, som slopat jobbskatteavdrag ungefär, eller så handlar det om något viktigare.

Riktig Pride visas av löjtnant Lars Carlsson och hans likar. Kristina Johansson och Ofog förtjänar bara vårt förakt.

Vuxna människor

Hanne Kjöller argumenterar under rubriken ”Hustruimport” på dagens ledarsida i DN för den kvinna (!) som gift sig med en svensk man ska få permanent uppehållstillstånd i Sverige även om äktenskapet bara varar ett par veckor eftersom den nuvarande tiden på två till tre år ”mer eller mindre tvingar kvinnor att leva kvar med en man som slår dem.”

I Sverige är all misshandel, även den inom äktenskapet, olaglig och den som vill skilja sig har rätt till det. Sådan är lagen och de gäller för alla i landet. Kjöller har helt rätt när hon säger att den som kommer till Sverige ska ges en chans att orientera sig i vilka lagar och regler som gäller. Av detta följer att ingen i Sverige är tvingad att leva kvar med någon som t.ex. slår dem. Sverige är bra på det sättet.

Anta att jag gifte mig med en Japanska och flyttade till Japan, men vi efter ett år bestämde oss för att det inte fungerade. Min koppling till Japan via äktenskapet har nu upphört, vill jag vara kvar i landet som frånskild får jag göra det på egna meriter. Jag har inte helt plötsligt blivit flykting och fått ett skyddsbehov, utan fortsätter antingen att leva i Japan på egna meriter eller flyttar hem till det land där jag är medborgare.

Varför det skulle fungera annorlunda för den som skiljer sig från en svensk förstår jag inte. Tycker Kjöller att människor utanför Sverige inte är mogna nog att själva få välja med vem de vill gifta sig med (och skilja sig från)? Menar Kjöller att alla människor i världen egentligen vill och bör få bo i Sverige?

Media, demokrati, diktatur och krig

I dagens DN Kultur menar Johan Croneman att moderna informationsmöjligheter (och dagens press antar jag) skulle ha varit en stor nackdel för Nazityskland. Judeutrotningar och lögner hade, enligt Croneman, ”varit en omöjlighet”.

Jag tror att Croneman överkskattar fri press möjligheter i diktaturer och underskattar dess makt i demokratier.

Modern, fri press hade inte existerat i Nazityskland, men hade antagligen slaktat dem amerikanska krigsinsatsen. USA var en demokrati och med dagens känslighet för egna förluster och dödade fientliga civila hade kriget haft svårt att få stöd.

Anta dessutom att tysk- och japanättlingar i USA hade suttit hemma och tittat på hemlandets satellit-TV, och att youtube hade fyllts av bilder på döda och skadade tyska barn.

Däremot hade nog krigen i Irak och Afghanistan varit över på under ett år om man agerat i mentalitet och pressläge likt det under andra världskriget.

Det svenska stålet biter!?

I SvD förfasar sig folk över att Sverige i en övning visat sig redo att bistå Norge om det blir anfallet och invaderat.

Vi kan tänka oss hur de första bilderna av ett bombat Trondheim skulle se ut. Döda civila på bild, Norrmän som bär döda barn framför kameran, Svenska Norgejobbare som vittnar om hur napalmen föll över Nidarosdomen, panikslagna flyktingströmmar mot gränsen...

Här väljer Sverige att sätta in de resurser vi har. Tre Gripendivisioner slår ut anfallarens marina underhåll och bryter spetsen i anfallet. NATO-trupp ges fri passage genom Sverige och angriparen kastas tillbaka ut i havet.

Det är helt enkelt en jävla skillnad på att hjälpa NATO-landet Turkiet att bomba kurdiska byar och att sätta in flygvapnet mot en flotta som anfaller Norge.

Dessutom har Sverige ingen arme längre.

Den riktiga frågan är vad som skulle hända om Estland eller Gotland angreps, samt vilken nytta Birger Schlaugs obeväpnade ”räddningsteam” skulle kunna göra.

Je(s)us vid Berlinmuren

Under frukosten berättade jag om Berlinmuren för barnen. De har sett en bit från den på Imperial War Museum i London, och vi tittade på bilder på iPaden. Vi pratade om Berlinkrisen 1961, om graffitin, och om hur muren revs. Vi pratade om de som sköts när de försökte fly till väst.

Samtidigt läste jag Lena Anderssons ledare i DN. Hon beskriver, utan ironi, staten som Gud och det socialdemokratiska arbetarpartiet som Jesus. Fast staten är bättre än Gud eftersom den hör bön.

I Anderssons värld är mer stat alltid bra och de som talar om frihet är kättare i den statliga socialismkyrkan.

Tror hon verkligen att Jesus skulle stå vid hennes sida när hon höjer geväret för att skjuta en flyende Peter Fechter?

Varför hatar hon frihet så? Är det så hemsk när människor tänker och drömmer?

Sund skepsis mot fattigdomslarm

I en krönika i dagens DN Kultur förvånar sig Malin Ullgren över att "Varje försök att tala om fattigdom tas emot som en potentiell lögn". Jag tycker inte att det är konstigt.

Många av de som arbetar i offentlig sektor lever av att ta pengar från arbetare och efter visst avdrag till sig själva skicka arbetarnas pengar vidare till en behövande grupp.

(Om man dessutom kan framställa det nuvarande läget som dåligt kan man kanske få en röd regering efter nästa val och därmed ännu mera pengar till offentlig sektor.)

Därför tycker jag att det är sunt att bemöta tal om fattigdom med skepsis. Om nu inte den som talar är nöjd med att ge bort sitt eget arbete.

Många har helt enkelt mycket att vinna på kedjan problem - högre skatt - mer offentlig sektor. Inte av illvilja, utan därför att det är den lösning som är dem närmast.

Särskilt skeptisk bör man vara eftersom tidigare larm visat sig vara väldigt blufflika.

Hatet

Vi vet att de hatar oss. Vi vet att de skriver dikter om att smitta våra barn med sjukdomar. Vi vet att de lär sina barn att slå på bilder av våra politiker med påkar.

Vi vet att de skrattar och jublar när de gör det.

Det har alltid varit så. Vi som skriver lite för bra på proven och inte skrattar åt bögskämt har det alltid varit ok att hata. Vi som inte följer allsvenskan eller elitserien och som inte tycker det är ok att kommentera de kvinnliga kollegornas jeans när de just lämnat rummet.

Vi vet att de vill höja skatterna. Inte bara för att genomföra sina projekt för andras löner, utan därför att de vill minska vår frihet. De vill ha ”ekonomisk demokrati”.

Motdraget? Vi arbetar ännu hårdare, röstar, pluggar, och ber. Och om allt annat misslyckas ser vi till att ha passen redo.

Nej, utbildningsklyftorna minskar. Globalt.

Globaliseringen innebär att skillnader som förr låg mellan länder nu finns inom dem. Om vi ska mäta hur skolan utvecklas blir vi tvungna att kompensera för förändrat elevunderlag.

Egentligen minskar kunskapsklyftorna. Men då måste vi ha ett globalt perspektiv och inse att världen har kommit till Sverige. Men det vill inte Metta Fjelkner, hon vill ha mer pengar istället.

Bra, men jobbigt. Att somaliska barn inte kan läsa och skriva var lättare att blunda för när de var kvar i Somalia.

Tanken var öppna gränser för andra Européer

Så länge jag fritt får besöka, arbeta, studera och leva var jag vill i Europa så tycker inte jag att det är direkt hemskt om jag ombeds visa upp mitt pass på flygplatsen.

Europas öppna gränser var aldrig tänkta att gälla de yttre gränserna. Om DNs ledarredaktion vill argumentera för totalt öppna gränser bör de säga så, inte låsas att Sverige och Danmarks relation är densamma som Sveriges och Pakistans.

En värld helt utan resebegränsningar är ett lovvärt mål som jag sympatiserar med, men det som argumenterar för att det genast bör införas har en del detaljer att reda upp först.

Flyktingbarn innanför och utanför Sveriges gränser

På dagens DN debatt ger sig centerpartisten Staffan Danielsson ut på minerad mark och diskuterar ensamkommande flyktingbarn.

Åter regerar jag på kostnaderna. 500 000 kr per år och person. I Svenska kyrkans webbshop skulle jag kunna köpa skolgång till 1000 personer för samma summa.

Om antalet sänktes till Norsk (från 3000 till ungefär 1000) nivå skulle två miljoner barns skolgång kunna finansieras.

Min slutsats är att vi bör införa strikta ålderskontroller och använda de sparade pengarna där de gör bättre nytta. Det nuvarande systemet känns fegt och omoraliskt.

Centern älskar skatter

Som någon skrev i ett kommentarsforum:

"Vad tror hon att bilen är? Någon sorts åkattraktion på ett tivoli?"

Annie Lööf gick till en början ut hårt som en liberal partiledare. Förebilden var Margret Thatcher. Tyvärr verkar det mest ha varit prat.

På dagens DN debatt skriver nu glesbygdspartiet Centern om hur de vill beskatta småstädernas bilförare hårdare.

Logiken är den vanliga socialdemokratiska. Högre skatter ger mer makt åt politiker och tjänstemän som då kan bygga ett bättre samhälle utan att folket lägger sig i. Vem finns det kvar att rösta på om man vill ha mindre statlig klåfingrighet?

Jag åkte buss till jobbet i morse till en av de småstäder där Lööf vill sätta upp sina tullar. Bussen var sen och full. Busschauffören verkade stressad och skrek åt folk att kliva bort från dörrarna. Körningen var ryckig – folk höll på att ramla. Förkörsrätten utnyttjades skoningslöst för att preja andra bilister.

Jag ser Lööfs längtan efter planekonomi. När jag stod och väntade på bussen, och det blev ju en stund, åkte bilarna förbi. Luftkonditionerade och trevliga, men oftast bara med en person i varje. Kanske ett litet förbud eller en liten skatt skulle kunna hjälpa plebejerna i rätt riktning?

Samtidigt ser Lööf åtminstone delar av problemet:

Vi ska heller inte glömma alla de pendlare som dagligen upplever hur deras tid går åt till bilköer och tågförseningar i stället för tid på jobbet eller med familjen, vilket är både frustrerande och kostsamt. Allt detta kräver målmedvetna politiska åtgärder.

Åtgärden blir tyvärr: Böter och att stå som packade sillar i varma trånga bussar som inte kommer i tid. Allt medan Lööf och hennes skattbetalda chaufför svischar förbi i bussfilen.

Svenskar, Romer och mångkultur

Till skillnad från vad Sverigedemokraterna menar har vi i god demokratisk ordning beslutat att Sverige ska utvecklas till ett mångkulturellt samhälle. Assimilationspolitiken har övergivits och det finns en bred majoritet för att man inte behöver kunna tala Svenska för att bli Svensk medborgare. Detta har tydligt diskuterats av politiker och media. Det finns ingen konspiration.

När Hanne Kjöller i en ledare i dagens DN skriver ”romsk inkludering” och att myndigheter inte bör vara ”toleranta” mot Romska sedvänjor som tidiga äktenskap lägre prioritering av utbildning, slits jag mellan två ståndpunkter.

Som ”pursvensk” (jag saknar bättre ord) håller jag med Kjöller om att utbildning är viktigt och att 14-åringar är för unga för att gifta sig. Men uttrycker jag då egentligen något annat än mina egna kulturellt formade preferenser baserade på ett etniskt och kulturellt homogent Sverige som inte längre existerar?

Om vi ska ha mångkultur tror jag att vi även måste acceptera kulturella uttryck som vi inte sympatiserar med. Annars reducerar vi kultur till färggranna kläder och nya maträtter.

Vänsteröverheten

Bengt Ohlsson skriver i en krönika i DN att i de "övre samhällsskikt" där han umgås är klagomål på skattetrycket ungefär lika accepterat som pedofili. Samtidigt berättar han att inga av dessa fina människor (journalister, formgivare, författare) skulle komma på tanken att betala a-skatt själva.

Vi arbetare ska däremot beskattas hårt, så att man får in bidrag som som små expertgrupper av vänner kan dela ut till varandra så att man kan fortsätta att sätta upp små politiska teaterpjäser (som ingen ser) och skriva små diktsamlingar (som ingen läser).

Det är inte utan att jag tycker det är synd att Stegö Chilò aldrig fick chansen.

Och Bengt - du behöver nya vänner.