Barnfattigdomsbluff?

Baserat på Nima Sanandajis text i dagens SvD skrev jag en kort dialog på temat barnfattigdom:

Asylsökande:  Hjälp oss snälla ni. Vi har flytt, och 
              har ingen annanstans att gå.
Rädda barnen: Tyvärr. Om ni fick asyl i Sverige skulle
              barnfattigdomen öka.
Asylsökande:  Oj då. Har de fattiga det mycket svårt
              i Sverige?
Rädda barnen: Ja, bland har de inte råd med iPhones
              eller Thailandsresor.
Asylsökande:  Vi behöver igen Thailandsresa.
Rädda barnen: Det säger ni nu, men väl här kommer ni
              bli fattiga och olyckliga. Klyftorna
              skulle öka.
Asylsökande:  Du förstår att vi riskerar att mördas
              i vårt hemland?

 [Enter Kafka...]

Om det som Sanandaji skriver är sant så måste jag dra slutsatsen att alla som larmar om ökande barnfattigdom är felinformerade eller dumma i huvudet.

Riktig fattigdom är ett stort samhällsproblem. Skötsamma människor som har problem att få ihop till hyra och mat ska få hjälp. (Och de inte fullt så skötsamma ska få hjälp medan de får ordning på sitt liv.)

Men om fattigdomen är relativ, tillfällig, och ökar endast på grund av vår generösa asylpolitik diskuterar vi bara trams.