Välfärd kräver lag

Hanne Kjöller påpekar på ledarplats i dagens DN att vi är vana att mäta välfärd i ekonomiska termer, men att det är ett fattigt och otillräckligt mått:

Rätten att kunna känna sig trygg hemma är nog avsevärt mer avgörande för individens upplevelse av välfärd än om det är 75 eller 80 procents ersättningsnivå i sjukförsäkringen.

Därefter byter hon åter till ett mycket svenskt (socialdemokratiskt?) perspektiv och börjar titta på fördelning och skillnader istället för absolutvärden. Dessutom klassar hon ”socialt utsatta i miljonprogramsområden” som eviga vänsterväljare. Kanske är det just dessa väljare som skulle ha mest att vinna på en nymoderat politik med arbetslinje, lägre skatter på låga inkomster samt nolltollerans mot all form av brottslighet.

Alla som försökt polisanmäla ett vardagsbrott vet vilket totalt ointresse medborgaren bemöts med. Resultatet blir att vi som kan väljer att undvika platser där brott begås eftersom vi vet att samhället inte tänker agera mot brottslingarna. Detta går igenom vi val av bostadsort så väl som i val av skolor till våra barn.

När samhället inte kan erbjuda välfärd kommer medborgarna, efter vilja och möjlighet, att själva försöka skapa ett gott liv åt sin familj och sig själva. De som inte är intresserade av att begå brott och vill leva med andra som delar den viljan kommer att flytta till lugna, säkra platser som då blir ännu bättre.

Tyvärr verkar politiker av alla färger alltför ofta vara mer intresserade av att smeta ut brottslighet än att bekämpa den. Det motverkar medborgarnas rimliga försök att undvika att utsättas för brott och är en oacceptabel kapitulation inför ondskan.

I mitt Sverige behöver man, liksom i Mariano Pasiks Argentina, inte låsa sin cykel.

Boliviansk tramsresolution

Både DN och Svenskan publicerar idag en text från TT som måste vara någon form av omarbetad pressrelease från någon aktivistorganisation. Det är tråkigt att man inte har gjort någon djupare analys eftersom det hela verkar ganska spännande.

FN har antagit en resolution som enligt TT nu innebär att bland annat rätten till rent vatten nu är mänsklig rättighet. (DN har nu som tur är rättat sin ingress så att det framgår att det här är en icke bindande resolution.) Går man till FNs egen hemsida ser man att de som skett i det närmaste är ett gemensamt uttalande där församlingen säger så här:

…calling on States and international organizations to provide financial resources, build capacity and transfer technology, particularly to developing countries, in scaling up efforts to provide safe, clean, accessible and affordable drinking water and sanitation for all.

Ingenting att vare sig bli direkt glad eller ledsen över alltså. Möjligen kan man med visst intresse notera ordet ”affordable” – människor har alltså inte rätt till gratis vatten. För mig som lekman känns det lite konstigt med en mänsklig rättighet som sedan måste köpas.

Intressant att notera är att en stor andel av de länder som man normalt associerar med starka mänskliga rättligheter (däribland Sverige) lagt ned sina röster. Sverige motiverar sig inte, men från Storbritannien lämnas följande förklaring:

The representative of the United Kingdom said her delegation had abstained for reasons of substance and procedure. Concerning substance, there was no sufficient legal basis for declaring or recognizing water or sanitation as freestanding human rights, nor was there evidence that they existed in customary law. As for procedure, it was disappointing that the text pre-empted the work going on in the Human Rights Council, she said, noting that the United Kingdom had supported the resolution establishing the independent expert, as well as the text on human rights and access to safe water and sanitation, adopted in 2009. Indeed, the work in Geneva had been progressing, she added.

Lösningen till gåtan är nog att resolutionen introducerades av Bolivia där 2000:s Cochabamba Water Wars utspelade sig. Efter att ha misslyckats med avreglering och statskontroll försöker man sig nu på internationella resolutioner. Jag tycker det verkar långsökt och är glad att Sverige avstod från att rösta.

Om risk och egenföretagande

Olle Nygårds skriver idag i en krönika i svenskan om väder, risker och nyföretagande. Min övertygelse är att det Sverige som socialdemokratin byggde upp helt enkelt inte är gjort för egen- och småföretagande, systemet gynnar istället den som jobbar på en stor fabrik och är med i facket. (Eller som har ärvt väldigt mycket pengar och en fabrik.)

Skatterna är höga men i gengäld är förmånerna bra - så länge du beter dig som en genomsnittlig arbetare. Politiker må prata om att egenföretagare behövs, men nämner inte gärna att du samtidigt avsäger dig all rätt till de försäkringar du jobbat ihop. AEA klargör på sin hemsida:

”Att säga upp sig från ett arbete utan att ha ett nytt är allvarligt.”

Kanske är det därför som i princip alla egenföretagare som jag känner grundade sina bolag utan att först varit anställda någonstans.

Om man verkligen menade allvar skulle man göra det bättre att vara egenföretagare än att vara anställd. Vad sägs om slopad statlig skatt och bibehållen a-kassa för egna företagare?

Burka som politisk uniform

Lagen om politisk uniform avskaffades 2002, så att i Sverige förbjuda bärandet av burka för att man inte sympatiserar med bärarens bild av hur samhället bör organiseras vore ett steg tillbaka.

Diktaturer som Iran och Nordkorea reglerar folks frisyrer och huvudbonader. Sverige hör inte hemma i det sällskapet. Här är det ok att demonstrera samhällskritik genom klädval.

Som jag har skrivit tidigare, tycker jag dock inte att man kan välja att bära burka eller nikab och samtidigt kräva att omgivningen inte ska låtsas om det.

Utan papper och fingertoppar

Att skriva sansat om flyktingmottagning är en utmaning. Många har väldigt starka känslor och åsikter kring ämnet och vill gärna läsa in saker i texterna som skribenten (d.v.s. jag just nu) inte hade tänkt sig. Låt mig därför börja med att klargöra två av mina grundåsikter i frågan:

• När någon knackar på vår dörr och säger ”snälla släpp in mig, jag har ingen annanstans att gå” har vi en moralisk skyldighet att hjälpa dem.
• Det finns över en miljard riktigt fattiga i världen. Många av dem har det antagligen dåligt, men vi kommer aldrig att kunna lösa fattigdomsproblemet genom att låta dem alla immigrera till Sverige.

DN berättar idag att migrationsverket har köpt in ny utrustning för att kunna läsa fingeravtryck från skadade fingrar. Behovet beskrivs så här:

Bland dem som sökte asyl i Sverige förra året hade 2 000 personer fingeravtryck som inte kunde avläsas. Hittills i år handlar det om 1 000 personer. Bland dessa finns, enligt Migrationsverket, en del som förstört sina fingeravtryck genom att slipa ner, skära av eller bränna sina fingertoppar.

Om man har gjort något så relativt desperat som att skada sina egna fingertoppar i syfte att inte kunna bli identifierad drar jag slutsatsen att man antingen:

• inte har rent mjöl i påsen, eller
• är på flykt från ett annat EU-lands havererade mottagningssystem.

Oavsett vilket så känns det långsökt att försöka lösa det här genom att köpa nya maskiner. Vad sägs om en helt ny flykting-, invandrings-, och biståndspolitik?

Nej, planekonomi är inte lösningen

Lena Andersson har åkt tåg. Hon har därför stött på de brukliga problemen i kollektivtrafik: brist på service, ointresse att uppfylla sina åtaganden, och allmän sunkighet. Andersson använder sina vanliga förklaringsmodeller och kommer därför snabbt till slutsatsen att centralisering och planekonomi bäst skulle lösa problemen.

Jag tror att makten skulle ligga bättre hos resenärerna.

Det grundläggande missförståndet är att järnvägsbolag som SJ tror att de säljer resor trots att det som alla vill köpa är att vara vid en slutdestination vid en bestämd tid. (Med minimalt lidande längs vägen.)

Incitamentsmodellen för järnvägsbolagen bör därför utformas så att tydliga viten till resenärerna utgår vid försening. Vad sägs om 5 kr per påbörjad minuts försening? (Det är ungefär vad det kostar att hyra in städhjälp som gör det arbete hemma som jag inte hinner med eftersom jag sitter och fryser utanför någon gudsförgäten station.)