söndag 27 mars 2011

(S)nabbmat?!

Carin Jämtin, arkitekten bakom "butler i tunnelbanan" samt socialdemokraternas nya partisekreterare, föreslår att man i framtiden kan kunna ”köpa med sig färdigmat hem från förskolan”. För att öka friheten.

Nej.

fredag 25 mars 2011

Quis custodiet ipsos custodes?

Som svenskan och DN rapporterar: ingen.

Jag skulle aldrig planka och jag sympatiserar inte med Jesper Nilssons åsikter. Men han ska inte hotas med urinprov för att han granskar makten. Tänkt vad de hade hotat med (eller gjort) om han hade varit något större på spåren?

I domen kan vi läsa:

Åklagaren har vad avser det påstådda olaga tvånget gjort gällande att Larsson och Bergström, tillsammans och i samförstånd, genom hot att angiva Nilsson för brott tvingat honom att radera de bilder han tagit på polismännen med sin mobiltelefon.
Av videofilmen framgår att Larsson uppträtt på ett oacceptabelt och aggressivt sätt.
Även om det finns anledning att rikta skarp kritik mot framför allt Larssons agerande under händelseförloppet, kan de båda tilltalade således inte anses överbevisade om vare sig uppsåtligt eller oaktsamt brott.

Det är skrämmande att rättsväsendet inte klarar av att markera mot den här typen av övertramp. Sverige kanske är mer likt Ukraina är jag trodde.

Palme och Beatles?

Dagens socialdemokrater älskar Olof Palme. Jag förstår inte varför. Branting slogs för rösträtten, Hansson för folkhemmet och Elander för det starka samhället. Palme lagstiftade sönder den svenska modellen och försökte socialisera landet genom löntagarfonder som hade överfört mycket av ägandet till fackpampar och partiet. Han talade stort om moral samtidigt som han under bordet samarbetade med NATO och knöt samman partiet och underrättelsetjänsten i Informationsbyrån.

I talet ovan är det tydligt att han inte ser skillnad på att öka individernas rättigheter och att centralisera makten till partiet.

DN Debatt frågar sig Svante Nycander varför Palme skulle stå för ”äkta socialdemokrati”. Det undrar jag också. Det bästa svaret kanske är samma som Eric Idle ger dem som vill att Monty Python ska återförenas:

Vi säger åt dem att ”fuck off”. När någon säger något sådant betyder det egentligen ”varför kan vi inte vara unga igen? När Beatles fortfarande släppte skivor”.

torsdag 24 mars 2011

LO och kapitalet mot arbetarna

Den socialdemokratiska partistyrelsemedlemmen, styrelseledamoten i Folksam, och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin citeras i DN och Svenskan. Huvudpoängen är att arbetare ska få mindre kvar i plånboken eftersom det blir mest jämlikt så.

Som vanligt när ”ökade klyftor” nämns så pratar socialdemokratin bara om inkomster och aldrig om förmögenhet. Att de skapade ett Sverige med en av västvärldens mest ojämna och statiska förmögenhetsfördelningar vill de inte kännas vid.

Plockar man istället upp en bild från SACO syns tydligt att de stora inkomstskillnaderna finns mellan de som har kapitalinkomster och de som inte har det.

Att någon skulle kunna arbeta sig till inkomster liknade kapitalisternas vill LO och socialdemokratin stoppa. Kanske för att människor som kan påverka sin egen situation inte är fogliga nog inför partipamparna?

Socialdemokratins vandring från arbetarparti till bidragsparti är faktiskt sorglig.

tisdag 22 mars 2011

Foliehatt på!

I situationer som de i Libyen och Fukushima hittar pressen ibland experter med riktigt spännande åsikter. Priset i Libyenfallet för svensk media tas idag av Abdulhadi Khalaf (Lunds universitet) som menar att det finns de dold agenda bakom anfallen på Libyen.

Grunden för påståendet är att Storbrittanien och USA inte anfaller alla länder där övergrepp mot civilbefolkningen sker. Den riktiga orsaken (som Khalaf insett) är att man vill åt oljan samt vill träna sina soldater. Att USA med allierade redan är mitt uppe i två krig eller att Italien är ”det i särklass största importlandet av libysk olja” (citatet ur samma text) verkar inte ha nått fram till Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet.

Det mest förvånande är kanske att Khalaf inte ser någon judisk konspiration. Ännu.

söndag 20 mars 2011

Vapenexport, mänskliga rättigheter och FN

Kort rapporteras i både DN och SvD att Jan Björklund tycker det är dags att se över reglerna för svensk vapenexport. Det gamla reglerna som gick ut på att export bara får ske till länder som förhoppningsvis inte tänker använda dem skulle kunna bytas ut mot krav på demokrati.

Björklund inleder med det utrikespolitiska perspektivet:

Europa och Sverige måste gå före och visa omvärlden att vi driver en utrikespolitik där värderingar om respekt för mänskliga rättigheter och demokrati alltid sätts i främsta rummet.

Han klargör sedan hur han vill att det ska påverka reglerna för svensk vapenexport:

Svenska försvarsmateriel ska få användas för att försvara frihet och demokrati, men inte till att hota frihet och demokrati.

Och pekar slutligen på FN:s begränsningar och Sveriges kandidatur till FN:s råd för mänskliga rättigheter:

Om nuvarande situation består, där diktaturer lamslår FN:s arbete för mänskliga rättigheter är den enda rimliga slutsatsen att Sverige därefter verkar för att FN:s råd för mänskliga rättigheter läggs ned.

Det här skulle kunna vara grunden för en aktiv och spännande Svensk utrikespolitik linje där bistånd, diplomati och vapenexport gemensamt används för att stödja demokratiska, västvänliga regimer. Riktigt spännande hade varit om Björklund även lagt till att asyl och immigrationspolitiken skulle inordnas i samma övergripande vision.

Kanske finns är en öppning för en bred uppgörelse. Socialdemokratiska tidigare miljöministern Lena Sommestad verkar under rubriken ”Inga vapen till diktaturer” hålla med ökade begränsningar, men jag har väldigt svårt att se den socialdemokratiska fredsrörelsen argumentera för ökad vapenexport till hotade demokratier som en del av en ny utrikespolitik.

fredag 18 mars 2011

Slå tillbaka! Hårt! Nu!

Hanne Kjöller skriver på ledarplats i dagens DN om vikten att slå tillbaka.

Jag gick på en ganska stökigt högstadieskola. Nu efteråt minns jag det som om skolans lärare och annan personal var så upptagna med att med att ”rädda” högstadiets våldsverkare, sexualförbrytare och tjuvar att de helt struntade i de skötsamma elever som bara vill få vara ifred och plugga sig till ett bättre liv. Gärna med djupsinniga analyser som att:

”Om han skulle dömas för det här skulle ju hela hans liv vara förstört.

När samhället abdikerar från våldsmonopol och upprätthållande av lag och ordning är det inte medborgargarden som tar över utan kriminella gäng. Därför får samhället inte tveka att med våld då så krävs upprätthålla lagen även i skolan.

Kjöller har rätt i att vi som individer ska vara beredda att slå tillbaka mot ondskan, men det viktigaste är att samhällets institutioner hårt och skoningslöst försvarar medborgarna. Även i skolan.

Alternativen är tyvärr inte att alla blir snälla genom att vi sitter i en ring och pratar om saken eller ”medlar” mellan de som slår och de som får böta. Alternativet är gated communities med egna skolor.

Det är, som Draken & Grodan skriver, dags att sluta förlåta.

söndag 13 mars 2011

Arbetargrabbar gillar Björklunds skola

Som ”arbetargrabb” läser jag med glädje utbildningsminister Jan Björklunds text på DN Debatt idag. Kunskap är grunden för vettig analys och klassisk katederundervisning är ett effektivt sätt att sprida kunnande och följa upp att budskapet nått fram till hela gruppen. Prov och betyg blir sedan kvittot på att man har gjort ett bra jobb.

Sedan 1968 har socialdemokrater och övrig vänster gjort sitt bästa för att stänga den här vägen till personlig utveckling och klassresa. Leif GW Persson har sammanfattat en arbetargrabbs chanser i en krav- och strukturlös skola:

”Idag hade jag varit förlorad”

Jag tror inte att skolan behöver fler lärare, fler grupparbeten och mindre struktur. Jag tror att vi behöver bättre lärare, mer ordning och fokus på kunskap och klassisk bildning. Katederundervisning och bokkanon alltså.

lördag 5 mars 2011

DN relativiserar utan moralisk kompass

I en osignerad ledare i dagens DN menar redaktionen att:

Många européer verkar oförmögna att se likheterna mellan vår vilja att tvinga av kvinnor kläder och hur kvinnor i exempelvis Iran tvingas på kläder.

Ja, trycket att vara vacker kan vara stort i vår kultur. Hanna Hjalmarson har i sin avhandling från Handelshögskolan visat att smala tjejer med stora klädkonton är de lyckligaste högstadieeleverna. Marie Söderqvist spinner i sin bok Status – vägen till lycka vidare på temat och påpekar att en välpolerad yta i vissa situationer är viktigt för att få status i vårt och andra samhällen.

Därifrån till statssanktionerad misshandel av dem som inte följer maktens klädkoder är steget långt.

Det här är en relativisering som är orättvis mot västvärlden och djup omoralisk eftersom den uppmanar oss att överge de Iranska och Afghanska kvinnornas i deras kamp för mänskliga rättigheter. Relativt sätt är förtrycket mot dem (enligt DN) inte värre än förtrycket här hemma.