fredag 17 februari 2012

Varför är tåg så uselt? Är det med flit?

Vi hade varit på middag hos vänner i Stockholm och skulle ta sista tåget hem till Uppsala. 10 minuter innan tåget skulle gå kommer vi till perrongen och möts av långa köer till krånglade biljettautomater. Efter fem minuter inser vi att vi inte kommer att hinna köpa några biljetter.

En SJ-anställd tipsar oss om en biljettmaskin i andra änden av perrongen. Vi springer nästan, men när vi kommer fram är köerna långa där också. Det är sista tåget, men även annars hade vi inte gärna väntat minst 30 minuter på nästa tåg bara för att biljettförsäljningen inte fungerar, så vi kliver på. Det finns gott om plats på tåget.

Jag var nog inte helt artig när samma SJ-representant dök upp i igen med ett myndigt ”då blir det straffavgift”. Dessutom hotade han med polis ”för att jag tjafsade”. Man kan bara gissa hur de som inte är uppklädda par över 35 behandlas.

Juridiskt var det antagligen inte säkert (jag är inte jurist) och jag hade druckit en del vin (jag är inte nykterist), men fällan såg uppenbar ut. Jag tog upp kontanter och förklarade mig redo att betala biljettpriset men inga straffavgifter som uppkommit genom att vi följt den SJ-anställdes råd samt att deras biljettförsäljning inte fungerade. Det enda som hindrar mig från att betala är att han vägrar ta emot pengarna.

Om konduktören vill ringa polisen har jag naturligtvis inget emot det, men det enda problemet som finns är att han vägrar sälja en biljett till mig. Det är fredagskväll. Tåget rullar redan. Han tvekar.

Här kliver min vackra och intelligenta hustru in. Hon ler. Vi köper 2:a-klassbiljetter, betalar lite extra för dem, men får konduktörens (?) välsignelse att stanna i första klass.

Nu skriver både DN och Svenskan att SJ vill sluta med att sälja biljetter på tåg. Varför inte sluta sälja biljetter helt och hållet?

Jag jämför bara med hur SAS behandlar oss när vi reser med dem. Om kollektivtrafik ska vara ett alternativ för fler än de som bor väldigt centralt eller inte har råd med något annat så måste det bli trevligare och smidigare.

Det duger inte att man måste vara jurist, nykterist, och årskortsinnehavare för att få åka med.

lördag 11 februari 2012

Vänstern är varesig god eller moralisk

Den ofta lysande Lena Andersson skriver idag på ledarplats i DN en längre text som tyvärr vilar på det antagna (”jag prövar tanken att..”) axiomet att den politiska vänstern är ensamt moralisk. All kritik mot den och all annan moral avskrivs därmed snabbt som antingen ”inte giltig” eller ”falsk”.

Låt mig, i enkel punktform, förklara var mitt problem med kulturvänstern är:

  • Kulturvänstern vill genomföra kulturella projekt. Gärna politiska så att de kan fördjupa och sprida sin världsbild. I bästa fall kan man kanske bidra till att bli av med den hatade alliansen.
  • Likt andra människor behöver de dock en inkomst för att hålla igång sitt liv. Dessutom behövs projektpengar till själva projektet.
  • Vänstern vill ha pengar av mig för att genomföra sitt projekt. Men man vill inte fråga mig och andra medborgare direkt. (Om vi vill gå med i en vänförening, donera, köpa biljetter i förväg, etc.)
  • Istället vill man gå via staten. Man ber staten att med hjälp av sitt våldsmonopol beskatta mig lite extra och ger dem pengarna. Om jag inte samarbetar hamnar jag i fängelse. Projektet kan genomföras och politikern som höjde skatten sitter på vip-plats på invigningen.

Andersson har rätt i en punkt, det här handlar inte om kultur utan om moral. Om du vill ha del av mitt arbete bör du fråga mig, inte tvinga mig.

torsdag 2 februari 2012

Lär av NRA

Hösten 2008 hade jag förmånen att besöka NRA:s huvudkontor och museum i Virginia. Vår grupp var relativt svensk och med oss hade vi en självutnämnd ”liberal professor” från University of Virginia Darden School of Business, så relationen mellan publik och presentatör var inte helt harmonisk. Nog om detta.

NRA berättade om sitt stöd för Project Exile som minskat vapenrelaterade våldsbrott med 40% utan att inskränka laglydiga medborgares rättigheter.

Med ett minimistraff på 5 år i federalt fängelse (10 år för redan tidigare dömda våldsbrottslingar) fick man bort vapnen från småbuset.

Om man, som DN idag skriver, på allvar inser att Malmö inte är någon ö utan en del av den stora världen kan man nog ha mycket att lära av NRA. Åtminstone i det här fallet.

Annars kan man likt scouterna fly staden, eller likt polisen ”sätta in all kraft och kompetens” utan att åstadkomma något.