Jag tänker inte påstå att Ström hade planerat att sälja sitt förstahandskontrakt för att få handpenning till en bostadsrätt. Jag är inte ens säker på att sådant längre är möjligt.
Det egentliga problemet, som jag skrivit om tidigare, är att kötid har blivit en alternativ valuta. Ström upplever att hon under åren i kö byggt upp en liten förmögenhet som på sikt skulle givit henne en stor, ljus innerstadsvåning med låg hyra.
Nu är den förmögenheten borta. Med ett penndrag hos den kommunala allmännyttan har hon blivit som vilken Örebroare som helst. (Förutom att hon har en bostad i Stockholm då.)
Ström upplever att hennes överenskommelse med kommunen var att hon skulle kunna göra bostadskarriär baserat på sin ”investerade” kötid. Kommunens bostadsbolag anser sitt uppdrag vara att underhålla och tillhandahålla bra bostäder.
Alternativa valutor är kostanden för hyresreglering. Att göra dem ännu starkare, som Ström verkar vilja, måste vara fel väg att gå.
