Under den relativt aggressiva rubriken ”Ungdomar ratar framtidsutbildningar” skriver Monica Hedlund oroat i DN om unga människors studieval. Det finns tydligen en påtaglig skillnad mellan Arbetsförmedlingens prognos och vad folk vill utbilda sig till.
Jag är skeptisk till såväl Hedlunds analys som kvaliteten och relevans hos den ur arbetsförmedlingens kristallkula frambesvurna femårsplanen.
Både Hedlund och Arbetsförmedlingen verkar förespråka att ungdomar bör utbilda sig till yrken där arbetsgivarnas behov prognostiseras överstiga tillgången. Logiken skulle då vara (antar jag) att en 19-åring skulle välja en studieriktning de tycker är mindre intressant för att senare få en högre (eller säkrare) lön. Det här fungerar kanske i Indien, men jag tror att den svenska lönespridningen är för liten för att det ska ske här. En civilingenjörsexamen är ingen biljett till solsidan.
På många svenska kontor sitter just nu duktiga indiska ingenjörer och jobbar över sommaren för låga löner eftersom de inte har någon betald semester. Några större löneökningar för svenska civilingenjörer är antagligen inte på gång.
(Dessutom visar Hedlund begränsad kunskap om sitt ämne när hon inte tror att en teknisk fysiker kan arbeta med t.ex. elkraft eller elektronik.)
Framtiden är komplex och kommer inte att likna det förflutna. Teknisk fysik, Industriell ekonomi, och teknisk design är nog en bra grund att stå på. Jag tror det är en styrka att svenska ungdomar utbildar sig i det de är intresserade av plugga och jobba med. Resten får, avsett vad Arbetsförmedlingen och svenskt Näringsliv säger, lösa sig.
