lördag 27 mars 2010

Flyktingbarnens egna mål?

Att skriva om flyktingfrågan är, som Hanne Kjöller i gårdagens DN påpekar svårt. Samtidigt visar hon tydligt på behovet av diskussion.

De ensamkommande flyktingbarn som i första hand är ensamma i värden och bara har råkat hamna i Sverige torde, som migrationsminister Tobias Billström tydligen föreslagit, utan problem kunna skickas till ett bra, Sverigefinansierat, barnhem i sitt hemland. Om inget skyddsbehov föreligger bör vi rimligen behandla föräldralösa barn som inte är medborgare lika, oavsett om de är medborgare i Afghanistan, Somalia, eller USA.

Barnens mål kan inte rimligen vara att hamna på barnhem i ett kallt land långt hemifrån där de inte känner någon och inte kan språket. Gudmundsson pekade ju nyligen på de bisarra kostnader som uppstår när barnen ska inhysas i Sverige. För samma summor bör vi kunna ge dem både en bra start i sitt hemland och ett rejält stipendium för studier på ett svenskt universitet när de blivit äldre. Det borde till och med kunna skapas extra platser för barn som inte flytt till Sverige först.

lördag 13 mars 2010

Identitet, ansvar och medmänsklighet

Jag har alltid tyckt att det är lite underligt när man beskriver att många som söker asyl i Sverige helt saknar ”papper”. Om man inte har något att dölja borde man ju ha samlat på sig så mycket dokumentation som möjligt för att stärka sin sak istället för att dyka upp utan så mycket som en sophämtningsräkning eller ett söndagsskolebetyg?

Å andra sidan har jag aldrig flytt från något, så det jag tycker är konstigt kanske är helt i sin ordning.

Gudmundson beskriver på ledarplats i Svenskan en situation där människor utan egentligt skyddsbehov på ett bedrägligt sätt tar en allt större del av de resurser som satts av för att hjälpa flyktingar i anspråk. Han skriver:

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Om det här är sant måste det åtgärdas. Men, kan man ställa högre krav på den som flytt hit utan att bli omänsklig? Skulle man kunna lägga över ansvaret för att bevisa eller åtminstone troliggöra sin identitet på den asylsökande?

onsdag 10 mars 2010

Logiken i att bli gangster

Carin Götblad skriver i dagens DN om 5000 unga män som riskerar att dras in i den organiserade brottligheten:

”De lever under knappa ekonomiska omständigheter. Drömmen om ett bättre liv representeras ofta av män, några år äldre än de själva, som glider omkring i området med mycket kontanter och dyrbara statusprylar.”

Jag tror att det här är kärnan. De här killarna vill, som de flesta andra ha pengar och status, och jag har svårt att tro att de praktikjobb som Götblad föreslår kommer att vara någon väg till snabba bilar och snygga tjejer som samtidkulturens mansroll visar att människovärde kräver. Det här genomskådas antagligen som ett sätt att hantera potentiellt farliga unga män.

Jag kan inte undgå att dra paralleller till Göran Rosenbergs kolumn i gårdagens DN. Han köper Wilkinson och Picketts dåligt underbyggda ”Jämlikhetsande” med hull och hår. Metriokrati är fel och fungerar enligt Rosenberg ändå inte, och alla tankar på att det skulle kunna finns något gott i att medborgare själva, i frihet och genom hårt arbete, skulle tillåtas förbättra sin livssituation är ”söndersmulat”.

Ok, så vi har ett samhälle där 5000 unga män lever under knappa omständigheter och vi undrar varför de dras till brottslighet när samhället eventuellt skulle kunna erbjuda dem en praktikplats och fortsatt fattigdom samt statuslöshet?