Identitet, ansvar och medmänsklighet

Jag har alltid tyckt att det är lite underligt när man beskriver att många som söker asyl i Sverige helt saknar ”papper”. Om man inte har något att dölja borde man ju ha samlat på sig så mycket dokumentation som möjligt för att stärka sin sak istället för att dyka upp utan så mycket som en sophämtningsräkning eller ett söndagsskolebetyg?

Å andra sidan har jag aldrig flytt från något, så det jag tycker är konstigt kanske är helt i sin ordning.

Gudmundson beskriver på ledarplats i Svenskan en situation där människor utan egentligt skyddsbehov på ett bedrägligt sätt tar en allt större del av de resurser som satts av för att hjälpa flyktingar i anspråk. Han skriver:

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Om det här är sant måste det åtgärdas. Men, kan man ställa högre krav på den som flytt hit utan att bli omänsklig? Skulle man kunna lägga över ansvaret för att bevisa eller åtminstone troliggöra sin identitet på den asylsökande?