Carin Götblad skriver i dagens DN om 5000 unga män som riskerar att dras in i den organiserade brottligheten:
”De lever under knappa ekonomiska omständigheter. Drömmen om ett bättre liv representeras ofta av män, några år äldre än de själva, som glider omkring i området med mycket kontanter och dyrbara statusprylar.”
Jag tror att det här är kärnan. De här killarna vill, som de flesta andra ha pengar och status, och jag har svårt att tro att de praktikjobb som Götblad föreslår kommer att vara någon väg till snabba bilar och snygga tjejer som samtidkulturens mansroll visar att människovärde kräver. Det här genomskådas antagligen som ett sätt att hantera potentiellt farliga unga män.
Jag kan inte undgå att dra paralleller till Göran Rosenbergs kolumn i gårdagens DN. Han köper Wilkinson och Picketts dåligt underbyggda ”Jämlikhetsande” med hull och hår. Metriokrati är fel och fungerar enligt Rosenberg ändå inte, och alla tankar på att det skulle kunna finns något gott i att medborgare själva, i frihet och genom hårt arbete, skulle tillåtas förbättra sin livssituation är ”söndersmulat”.
Ok, så vi har ett samhälle där 5000 unga män lever under knappa omständigheter och vi undrar varför de dras till brottslighet när samhället eventuellt skulle kunna erbjuda dem en praktikplats och fortsatt fattigdom samt statuslöshet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar