fredag 22 januari 2010

Vad är det som är så bra med att vara vuxen?

Att vara vuxen betyder för de flesta människor inte att sitta i diverse bolagsstyrelser, driva sin egen hästgård, och skriva välbalanserade krönikor i Dagens Nyheter. Pernilla Ström gör i dagens DN ett gott arbete att lista alla fördelar med att vara 20 eller mer. Tyvärr ställer hon, utgående från de 20-åringar som inte kan eller vill göra sig fria från sina föräldrar, bara två tillstånd mot varandra – antingen är man vuxen eller så är man barn. Jag tror inte det är barn som de som idag skjuter upp sin etablering på arbetsmarknaden till 30-årsåldern vill vara, men jag tror inte att de vill vara vuxna heller.

Att vara vuxen betyder för de flesta inte samma sak som det verkar ha gjort för Ström. För många betyder det snarare att av tidsbrist ge upp sina intressen och att skaffa sig fasta utgifter på en sådan nivå att man inte har något annat val än att stanna på det arbete man en gång lyckats få.

Jag tror inte att ”en 25-åring som luffat runt världen fortfarande inte kan bestämma sig för vad han vill göra av sitt liv” definierar sig som ett barn eller att beteendet är en konsekvens av ett infantilt samhälle. Jag tror snarare att vi ser ett individualiserat samhälle där ett fast arbete någonstans i en offentlig sektor eller ett effektivt skyndande genom en marknadsanpassad högskoleutbildning helt enkelt inte är särskilt attraktiva.