tisdag 18 november 2008

Feinstein och problemet med Ipred

I dagens San Francisco Chronicle minns Duffy Jennings morden i stadshuset för snart 30 år sedan. Jennings berättar hur nuvarande senator Dianne Feinstein (då president of the board of supervisors) i kaoset annonserade morden på plats. Texten är lysande nutidshistoria och en underbar beskrivning från någon som faktiskt var där. Ännu bättre blir det när jag efter en snabb sökning kan hitta NBCs nyheter från samma dag på youtube. (Se ovan.)

Här kommer dock problemet, vi inser alla att de fem minuterna med stor sannolikhet är skyddade av någon sorts upphovsrätt. Om du klickar på länken ovan och Ipred är på plats kommer professionella indrivningsbolag (ja, det kommer naturligtvis att outsourcas) kunna begära ut din identitet baserat på ip-nummer och kräva dig på betalning. Med hot om rättegång och advokatkostnader dimper en räkning på, låt oss gissa, 500 dollar ned.

måndag 17 november 2008

Arg författare

Författaren Niklas Rådström är arg. Någon, tyvärr inte specifikt utpekad, har tydligen beskrivit ”inom kulturen verksamma yrkesutövare” som lata, bidragsberoende och privilegierade parasiter.

Dessutom har någon (odefinierad nyliberal) haft fräckheten (eller varit obildade nog – här följer jag inte resonemanget fullt ut) att påstå det är skattepengar som går till författarlön, författarpenning, statlig konstnärslön och ”statlig inkomstgaranti för konstnärliga yrkesutövare”. Redogörelse för alla olika bidragsformer är sex stycken lång – jag hoppas verkligen att Rådströms böcker är mer intressanta.

Hursomhelst, författaren känner sig orättvist utpekad som parasit av människor som inte förstår sig på de bidrags- och ersättningssystem som landets kulturutövare behöver för att överleva. Någon, kanske en verklig person, har eventuellt även varit ofin nog att tipsa Rådström om att han med lite tur skulle tjäna mer pengar om han skrev något som fler ville läsa, vilket inte bara verkar ha mottagits som en förolämpning utan även upplevts som helt absurt. Att leva på inkomster från böcker, konst, eller musik är, får vi genom att par räkneexempel lära oss, nämligen omöjligt.

Slutsatsen är i vart fall mer skattepengar. Om de ska tas från vård, skola eller omsorg framgår inte, så jag antar att skatten ska höjas. Allt i syfte att låta kulturutövarna styra vår civilisation och återupprätta 1972 års visionära kultursyn.

Megalomani?