Författaren Niklas Rådström är arg. Någon, tyvärr inte specifikt utpekad, har tydligen beskrivit ”inom kulturen verksamma yrkesutövare” som lata, bidragsberoende och privilegierade parasiter.
Dessutom har någon (odefinierad nyliberal) haft fräckheten (eller varit obildade nog – här följer jag inte resonemanget fullt ut) att påstå det är skattepengar som går till författarlön, författarpenning, statlig konstnärslön och ”statlig inkomstgaranti för konstnärliga yrkesutövare”. Redogörelse för alla olika bidragsformer är sex stycken lång – jag hoppas verkligen att Rådströms böcker är mer intressanta.
Hursomhelst, författaren känner sig orättvist utpekad som parasit av människor som inte förstår sig på de bidrags- och ersättningssystem som landets kulturutövare behöver för att överleva. Någon, kanske en verklig person, har eventuellt även varit ofin nog att tipsa Rådström om att han med lite tur skulle tjäna mer pengar om han skrev något som fler ville läsa, vilket inte bara verkar ha mottagits som en förolämpning utan även upplevts som helt absurt. Att leva på inkomster från böcker, konst, eller musik är, får vi genom att par räkneexempel lära oss, nämligen omöjligt.
Slutsatsen är i vart fall mer skattepengar. Om de ska tas från vård, skola eller omsorg framgår inte, så jag antar att skatten ska höjas. Allt i syfte att låta kulturutövarna styra vår civilisation och återupprätta 1972 års visionära kultursyn.
Megalomani?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar