Den ofta lysande Lena Andersson skriver idag på ledarplats i DN en längre text som tyvärr vilar på det antagna (”jag prövar tanken att..”) axiomet att den politiska vänstern är ensamt moralisk. All kritik mot den och all annan moral avskrivs därmed snabbt som antingen ”inte giltig” eller ”falsk”.
Låt mig, i enkel punktform, förklara var mitt problem med kulturvänstern är:
- Kulturvänstern vill genomföra kulturella projekt. Gärna politiska så att de kan fördjupa och sprida sin världsbild. I bästa fall kan man kanske bidra till att bli av med den hatade alliansen.
- Likt andra människor behöver de dock en inkomst för att hålla igång sitt liv. Dessutom behövs projektpengar till själva projektet.
- Vänstern vill ha pengar av mig för att genomföra sitt projekt. Men man vill inte fråga mig och andra medborgare direkt. (Om vi vill gå med i en vänförening, donera, köpa biljetter i förväg, etc.)
- Istället vill man gå via staten. Man ber staten att med hjälp av sitt våldsmonopol beskatta mig lite extra och ger dem pengarna. Om jag inte samarbetar hamnar jag i fängelse. Projektet kan genomföras och politikern som höjde skatten sitter på vip-plats på invigningen.
Andersson har rätt i en punkt, det här handlar inte om kultur utan om moral. Om du vill ha del av mitt arbete bör du fråga mig, inte tvinga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar