Jan O. Karlsson var en gång i tiden en av Palmes pojkar. För två månader sedan beskrev han för svenska dagbladet friheten i den tidens statsrådsberedning så här:
”Man fick säga precis vad man ville, bara man kunde argumentera för det.”
I dagens DN argumenterar Karlsson kring vad fackföreningarna kan göra för att minska främlingsfientligheten i Sverige. Jag är inte säker att Palme eller någon annan hade godkänt argumentationen.
I sin kamp mot främlingsfientligheten anför Karlsson ett klassiskt argument:
”Europa har en åldrande befolkning och en krympande arbetskraft...”
Visst. Men vi har nästan ingen arbetskraftsinvandring till Sverige. I princip alla som kommit hit är flyktingar. Om det föddes fler barn i Sverige, skulle vi ge färre skyddssökande asyl då? Det här är fel spår, flyktingmottagandet bör inte baseras på Sveriges behov av arbetskraft.
Med ett undantag är argumentationen i övrigt rimlig. Arbetskraftsinvandringsreformen bör följas upp och missbruk och utnyttjade av människor motverkas. Facket kan ha en roll här.
Att däremot jobba för ”spårbyte” mellan asylsökande och arbetskraftsinvandring är en katastrofal idé. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet, men av den som söker arbetstillstånd kan vi kräva att alla papper är i ordning eller be dem vända på Arlanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar