Göran Greider kommenterar i svenskan den socialdemokratiska kriskommissionens rapport med att man måste våga välja väg och tänka stort. Man måste också vara (bli?) en folkrörelse som når ut vilket han beskriver så här:
Man måste ha en levande socialdemokratisk rörelse som kan nå ut med det man vill på varenda ort, på varenda arbetsplats. Så har det inte varit de senaste tio-femton åren. Nu sitter det i stället en sverigedemokrat där och ingen vågar säga emot.
Allvarligt? En sverigedemokrat i varje buske? Jag har aldrig träffat en sverigedemokrat – i alla fall ingen som vågat erkänna det.
Jag vill verkligen inte leva i ett land där det sitter en beskäftig socialdemokratisk partifunktionär vid varje fikabord. Det låter hemskt. (Men jag skulle gärna ta en fika med Greider.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar