Under frukosten berättade jag om Berlinmuren för barnen. De har sett en bit från den på Imperial War Museum i London, och vi tittade på bilder på iPaden. Vi pratade om Berlinkrisen 1961, om graffitin, och om hur muren revs. Vi pratade om de som sköts när de försökte fly till väst.
Samtidigt läste jag Lena Anderssons ledare i DN. Hon beskriver, utan ironi, staten som Gud och det socialdemokratiska arbetarpartiet som Jesus. Fast staten är bättre än Gud eftersom den hör bön.
I Anderssons värld är mer stat alltid bra och de som talar om frihet är kättare i den statliga socialismkyrkan.
Tror hon verkligen att Jesus skulle stå vid hennes sida när hon höjer geväret för att skjuta en flyende Peter Fechter?
Varför hatar hon frihet så? Är det så hemsk när människor tänker och drömmer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar