Leif Levin skriver idag på DN Debatt att moderna väljare röstar på politiker som liknar dem själva. Inte längre på de som kan förverkliga politiska idéer, eller de som levererar ett rikt (eller bra) samhälle, utan på sina avbilder.
McCain är en krigshjälte som säger vad han tycker vare sig det är populärt eller inte, han är en tydlig idealist som står upp för höga ideal, men också en del av den politiska klassen. Någon att se upp till snarare än att identifiera sig med.
Huckabee, som just vann Kansas, hör mer hemma på main street än på wall street, läste inte på Harvard och är inte krigshjälte. Han tror (liksom 96% av väljarna och alla de andra kandidaterna) på Gud och ogillar IRS. Dessutom hör han inte till etablissemanget, utan skrattas antagligen en del åt av det fina folket i Washington. Kanske någon som man lättare kan känna gemenskap med. Dessutom är han en lysande retoriker, se t.ex. nedan hur han försvarar sin skepsis mot evolutionsteori:
På den demokratiska sidan är senator Rodham Clinton uppenbart ett elitval. Hon representerar den styrande klassen lika mycket som familjen Bush och de som röstar på henne gör det antagligen för att hon verkar kompetent och säger att hon vill göra bra saker. Barack Obama är ung, Harvardutbildad, och svart. Han lyckas vara både komptent elit och en kandidat för förändring samtidigt, men få väljare ser nog sig själva i honom. Obama är spännade.
Kanske får vi se det så här:
- Om Huckabee vinner är de amerikanska väljarna moderna
- Om Clinton vinner är de kvar i resultatpolitiken
- Om Obama eller McCain vinner är de fortfarande idealister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar