DN skriver att McCain ”möter skepsis bland republikanska kärnväljare” vilket nästan låter som en ”Carl Rovesk” ide där det republikanska primärvalet måste vinnas på ”värderingar” i dess ytterkant. Det är sant att oberoende väljare (som inte registrerat sig som demokrater) i hög grad stött McCain i tidigare primärval, men igår vann han både DC och Maryland som båda höll ”closed primaries”. DNs defintion av republikansk kärnväljare känns om inte fördomsfull i alla fall lite konstig.
Enligt San Francisco Chronicle ansåg sig en av fem republikanska väljare i Virginia tillhöra ”den kristna högern” 2000 och två av fem beskrev sig själva nu 2008 som ” born again or evangelical Christians”. Dessa röstade övervägande på Huckabee, men det gjorde även de oberoende som röstade i det republikanska primärvalet i Virginia (som var en ”open primary”).
New York Times berättar, efter en del sifferexercis, att sju av 10 (republikanska väljare) som beskriver sig själva som konservativa skulle vara nöjda med McCain som sin kandidat. (Bara fyra av 10 skulle dock vara mycket nöjda.)
Efter förra presidentvalet pratades det en del om att det amerikanska systemets primärval belönade extrema kandidater som gick hem hos de mest rättrogna och engagerade i de båda partierna, men som sedan hade mycket svårt att nå ut till och samla hela det amerikanska folket. McCain kan vara ett bevis på motsatsen.
Karin Henriksson i SvD påpekar att medan demokraterna igår delade ut delegater i proportion till röstandel, gick alla delegater till vinnaren i republikanernas primärval – oavsett hur liten marginalen var. Det gör den demokratiska kampen annorlunda, och överför eventuellt mer makt till de superdelegater jag skrivit om tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar