Under signerat i SvD tar Sanna Rayman upp problemet med trångboddhet i vad hon faktiskt kallar invandrartäta områden. Idag handlar det inte om det problem som uppstår när man naturligtvis låter sin bror med familj flytta in, oavsett hur lite plats man har, när han just lyckats fly från kriget, utan den trångboddhet som kommer av att man helt enkelt är en stor familj med många barn.
Rayman menar att byggnormer och arkitekters prioriteringar måste ses över för att fler stora lägenheter ska skapas i Rinkeby, Rosengård och Tensta. Jag menar att det här är plantänkande och social ingenjörskonst av värsta slag. På en fri marknad skulle de stora etagelägenheter som hon söker uppstå samtidigt som behovet av dem.
Med mer frihet skulle alla, oavsett bakgrund, kunna ta större ansvar för att familjens bostadsplanering följer familjestorleken. Inga klåfingriga byråkrater med fickorna fulla av skattepengar skulle heller kalla en familj trångbodd för att barnen, likt Madicken och Lisabet, delar rum.
Personligt ansvar, personlig frihet, och rätten att forma sitt eget liv är viktigare än byggnormer. Jag trodde Svenska Dagbladet och jag var ense där, men den socialkonservativa lockelsen och viljan att lägga folks liv till rätta kan tydligen bli alltför stark ibland.
7 kommentarer:
Trångboddheten i de nämnda områdena löses bäst och billigast genom att dela ut gratis kondomer.
...vem betalar för dessa 8-rummare är det tänkt? Kan ju inte tänka mig att dessa familjer har möjlighet att försörja sig själva.
Som vanligt i den politiskt korrekta debatten så lyfts det aldrig på locket ordentligt och det "tycka-synd" syndrom som ligger som en våt filt över den svenska integrationsdebatten vinner som vanligt.
6, 7 eller 8-barns familjer - där de allra flesta är födda i Sverige - antingen som en inkomstkälla i bidrags-Sverige eller som en kvarleva från en importerad medeltidskultur? Vad vet jag? En sak är dock säker - inom en 10-års period kommer inte det finnas resurser kvar i detta landet att på konstgjort sätt upprätthålla försörjning och vardag för dessa människor - vad händer med dessa hundratusentals barn utan någon som helst inblick i det svenska samhället, som då är vuxna nog att klara sin egen försörjning? Förmodligen har maffianätverken, den informella ekonomin och egna normer växt sig ännu starkare för att hysa denna grupp. Jag är rädd för framtiden...och jag tänker inte vara med att betala ytterligare. Jag har redan via min skattesedel betalat tillräckligt för att lägga grund till den enorma katastrof som väntar detta land...
Jag kan faktiskt inte se hur övriga Sverige bör hållas ansvarigt. Om man väljer att skaffa 8 barn, så får man väl som förälder och ansvarig också tänka på alla de konsekvenser som artikeln nämner med utanförskap, läxläsning etc. Det är inte samhällets uppgift att hysa alla, utan snarare den enskilde individens ansvar att ta hand som sig själv och sina barn. Man kan inte bara skaffa barn och sedan förvänta sig att ngn annan ska reda upp problemet.
Re: David: Din analys är (dessvärre) helt korrekt - jag var inne på samma tankar direkt jag läste artikeln. Utan att ha demografiska data tillgängliga gör jag uppskattningen att en överväldigande majoritet av familjer med sju (eller fler) barn utgörs av icke etniska svenskar; dvs. folk med annan socioekonomisk och/eller kulturell bakgrund. Liksom i forna tiders fattigsverige var många barn en garanti för tryggad ålderdom finner vi detta mönster i vissa invandrargrupper. I stället för att plädera för fler åttarumslägenheter kanske det vore ur social och samhällsekonomisk synvinkel en bättre åtgärd att propagera för barnbegränsning?
dödsfall är alltid tragedier men det är mer otidsenligt att vi har barnbidrag som ökar för varje extra barn. Barnbidrag: Fem barn: 7 614 kr/mån = 91 368 kr/år
# För varje ytterligare barn: 1 050 kr/mån = 12 600 kr/år
Det vore bättre att minska antalet barn, koncentrera sig på 2 barn, ha tid att engagera sig i allt och att ha tid att arbeta.
Det är löjligt att kräva att bopärmar skall översättas till alla språk, det är varje individs skyldighet att lära sig regler och ta del av viktig information.
Detta säger jag trots att detta är en stor tragedi för berörda familjer och jag lider med dem.
I gamla fattigsverige hade politikerna en vision om att livet och samhället gynnades av mindre familjer, därför byggdes ett allmänt finansierat pensionssystem.
Denna vision borde gälla än idag, eller är det svårare att begränsa storlek på familjerna då de berörda är icke-etniska svenskar?
Kapa barnbidrag efter tredje barnet. Vi behöver inte fler medborgare, vi behöver välutbildade medborgare som är anpassade för Sveriges framtid.
Människor av en annan etnicitet är väl -per definition -inte låginteligenta? Dom här kärnfamiljeföräldrarna föddes väl inte med 7 barn? I sverige så får folk i praktiken vackert anpassa bostadsstoleken och barnalstrandet till vad den egna plånboken orkar med. Jag kan inte se att skulle vara nån viktig samhällangelägenhet att producera fler 8-rummare som i alla tider inte minst pga den skyhöga hyran varit förbehållna rika änkenåder och annan överklass. Jag är varken SD-are eller på något sätt invandrarfientlig- tvärtom - jag välkommnar mångfald. Ett sätt här är väl att slänga ut både farmödrar, bröder, sysslingar och halva tjocka släkten som permanent "bor över". De borde väl rimligen kunna klara av att bo i egna lägenheter eller? Då skulle ju "behovet" av nybyggda 8-10-14 rummare minska dramatiskt.
Skicka en kommentar