Malin Ullgren beskriver i en ledarkrönika i dagens DN hur hon på högstadiet ville vara både smart och tuff. Både läsa Strindberg och hänga i rökrutan.
Det är naturligtvis välskrivet och läsvärt. På några snabba rader flyttar hon mig tillbaka till det sena 80-talet och min ganska stökiga högstadieskola. Trots att jag inte rökte och min fascination gällde matematik och fysik snarare än litteratur känner jag igen mig och tror mig kunna ”känna” vad hon menar.
Ändå, långt senare, på Handels av alla platser, refererades jag till av en av lärarna som ”du som läser böcker”. Jag gör naturligtvis inget anspråk på att vara på Ullgrens nivå, men vill mena att naturvetenskaplig och ekonomisk utbildning och bildning inte behöver vara en hinder för att även intressera sig för humaniora.
Egentligen skriver Ullgren naturligtvis om skepsisen mot ”kulturelitens” eget förslag till en ny lösning för Slussen. Bengt Ohlsson har ifrågasatt om det inte är väl mycket litterär paketering och väl lite innehåll i ”kulturslussen”. Ohlsson är inte heller arkitekt eller trafikplanerare utan skribent, och använder naturligtvis skickligt språk och kulturella referenser för att få fram sin poäng. (”Jyckeltåg”, ”Ville, Valle, och Viktor”.)
Ullgren uppskattar inte Ohlssons skepsis utan menar i sin texts slutkläm att:
"Det ständiga felslutet i attackerna mot ”kultureliten” är att den är folkföraktande. ... Det är inte folkföraktande att föreslå för andra människor att det finns alternativ till att bara gilla läget."
Jag menar att felslutet snarare ligger hos de som antagit att en inom humanioran framgångsrik person som t.ex. en framgångsrik författare eller musiker genom sitt skapande fått unika insikter även inom andra områden. Som om Ullgren genom sitt Strindbergsläsande skulle blivit bättre på att välja nya bänkar till rökrutan.
Om det finns ett folkförakt hos ”kultureliten” hittas det snarast i den åtminstone milda skepsis som kan finnas mot att någon helt okänd person som bloggar (med stavfel och särskrivningar) om sina hundar skulle kunna ha lika relevanta åsikter om trafikplanering och arkitektur som den extremt skicklige musikern Benny Andersson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar