Lena Andersson skriver på ledarplats i dagens DN om hur hon kan känna igen sig i en bok av den nyligen avlidna författaren Eva Adolfsson. Av detta drar hon slutsatsen att staten bör bekosta konst, och absolut göra det ”med mycket pengar”.
Jag kände idag igen mig i ett klipp om facebook i South Park som en kompis länkade till på facebook. Så antagligen har både Andersson och jag nyligen haft svårbeskrivbara kulturupplevelser. Jag kan naturligtvis inte veta att hon skulle godta min upplevelse som annat är skräp, men jag hoppas att hon skulle förstå mig.
Den stora skillnaden ligger i att Andersson, med hot om våld, vill att jag ska betala för hennes kulturupplevelse. Statens pengar kommer från folket, och när man vill tvinga andra människor att finansiera det man själv (eventuellt uppbackad av vänner) tycker är bra har man vandrat de första stegen på en farlig väg.
Bättre då att skattebefria donationer. Mer stat kan aldrig vara en lösning, om man nu inte även förespråkar hot och tvång. Det finns en annan väg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar