Enligt folkhälsoinstitutet ägnar tydligen var femte 15-årig pojke fem timmar eller mer varje dag åt dator- eller tevespel. Pia Lindeskog, chef för avdelningen för levnadsvanor och livsmiljö på Folkhälsoinstitutet, tycker att det vore bra om de ägnade lika mycket tid åt fysisk aktivitet.
”Hej verkligheten!” säger jag. I sina spelvärldar får de uppleva gemenskap, att de behövs, och att de når framgång. Fem timmars idrottsträning om dagen måste rimligen motsvara någon form av elitsatsning för en 15-åring, och eventuellt har inte datorspelarna varit med och sålt bingolotter sedan åttaårsåldern.
Men frågan är ändå intressant. Vad skulle kunna göra fysisk aktivitet lika intressant som spelande för en femtonåring? Vad skulle ens kunna göra verkligheten lika intressant som en spelvärld? Eller är det helt enkelt så att spelvärldarna numera är en riktig del av verkligheten och den fysiska aktiviteten kommer med näst-nästa generations wii-kontroller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar