Lena Andersson vill gärna att alliansen ska vara onda och socialdemokraterna goda. Därför väljer hon att på ledarplats i dagens DN feltolka ”nånannanism” till att betyda egoism och göra det till en moderat dygd. Om det beror på illvilja eller inkompetens får nog var och en försöka förstå själv, men så många andra tolkningsalternativ ser jag inte.
Att försöka förstå sina ideologiska motståndare och ta dem och deras åsikter på allvar krävs för att möjliggöra en rimlig debatt. Att istället först tillskriva dem åsikter de inte har och därefter frenetisk angripa det spöke man själv just skapat är nära nog meningslöst. Den ”stämning” (för att använda Anderssons ord) av väderkvarnsjakt som då skapas är inte konstruktiv.
Längre ner i texten menar Andersson att samhället förblir orättfärdigt eftersom:
De som har kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital klarar sig även om de hoppar av skolan efter nian; de tar sig igenom universitetskurserna också utan läshuvud, och de med begåvning förstår hur de ska förvalta den i stället för att slarva bort den på strunt och overksamhet.
Jag tycker inte att det viktiga är att de med ”kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital” lätt ska kunna misslyckas utan att vi alla, oavsett bakgrund, ska kunna lyckas.
Angående nånannanismen: Det är mitt ansvar att min nästa får det bättre. Ett av sätten som jag tar det ansvaret på är genom att rösta på alliansen.
3 kommentarer:
Lena Andersson är irriterad på att Mona Sahlin rekommenderar en "småborgerlig" intiktning för (s), men hon kan tydligen inte för sitt liv definiera vad (s) då ska göra. Sossar har slitit ner ordet solidaritet och fått det att betyda just det Bo Lundgren säger om "någon annan-ismen". Sossar liksom alla andra medborgare vill gärna ha fördelar, men till skillnad fårn liberaler kräver sossar att slippa betala själva. Alltså skickas räkningen till den genomsnittlige skattebetalaren. Socialdemoktatin är numera en tom ideologi, som enbart ger långvariga fördelar till parasiter.
Jag tycker tvärtom att de som röstade höger blundade för att räkningen för deras skatteavdrag skickades till sjuka och arbetslösa. På vilket sätt fick de ökade livschanser av att bli fattigare?
@Johanna: Jag antar att du resonerar i Möllersk anda att ”Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.” Jag menar att man inte kan se människors arbete som egentligen tillhörandes staten.
Man är inte arbetslös eller sjukskriven hela livet och goda livschanser kommer inte av att en snäll byråkrat delar ut högre bidrag.
Skicka en kommentar