torsdag 5 april 2012

Den inre bilden - Rue, Jesus och George

Nya testamentet beskriver inte Jesus utseende. Det har inte hindrat människor från att under århundradena göra sig bilder av Jesus som judisk, afrikansk, kinesisk, och nordisk.

Den i populärkulturen alltid lika självklart insatta Johanna Koljonen noterar att folk som läst boken Hungerspelen för sitt inre skapat bilden av birollen Rue som vit (likt dem och deras vänner?), och har sedan svårare ett känna med henne när hon i filmen är svart (som hon faktisk även var i boken).

De mest korkade twitterkommentarerna på temat ger, menar Koljonen, oss ”ett titthål in i den västerländska världsbildens mörkare skrymslen.”

Jag menar att Koljonen missar två saker:

  • Twitter är ögonblickligt, oediterat, och öppet. Det ställer stora krav på oss som läsare. Jämför gärna med Wikipedias "assume good faith".
  • Oreflekterad likhet är antagligen inte ett västerländskt fenomen. Jämför med Jesusdiskussionen ovan.

Därefter går Koljonen vidare till att skriva om Trayvon Martin. Hon beskriver Retreat at Twin Lakes som ett ”fint område”. Varför är oklart, eftersom området plågas av halverade huspriser, foreclosures, och ökande antal inbrott. Jag frestas att tro att Koljonens inre bild av "gated communities" innehåller Lexusar och rika vita människor. Som Agrestic kanske?

George Zimmerman är latino och när han åberopar sin rätt att ”Stand Your Ground” är det polisens sak att bevisa att han inte handlade i självförsvar om de vill gripa honom. Sådan är lagen. New York Times har skrivit väldigt bra om händelsen.

Koljonen hävdar att:

"Att oskuld och hjältemod i vår föreställningsvärld är förenat med ljus hy påverkar oundvikligen vår kollektiva bedömningsförmåga."

Jag menar att Koljonen gjort det väl enkelt för sig när hon beskriver Zimmerman som vit och rik och Martin som svart och oskyldig. Särskilt i en text som jag ända fram till slutet trodde handlade om att undvika slentrianmässiga indelningar i vi och dom.

Inga kommentarer: