Bengt Ohlsson skriver i en krönika i DN att i de "övre samhällsskikt" där han umgås är klagomål på skattetrycket ungefär lika accepterat som pedofili. Samtidigt berättar han att inga av dessa fina människor (journalister, formgivare, författare) skulle komma på tanken att betala a-skatt själva.
Vi arbetare ska däremot beskattas hårt, så att man får in bidrag som som små expertgrupper av vänner kan dela ut till varandra så att man kan fortsätta att sätta upp små politiska teaterpjäser (som ingen ser) och skriva små diktsamlingar (som ingen läser).
Det är inte utan att jag tycker det är synd att Stegö Chilò aldrig fick chansen.
Och Bengt - du behöver nya vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar