Svenskar, Romer och mångkultur

Till skillnad från vad Sverigedemokraterna menar har vi i god demokratisk ordning beslutat att Sverige ska utvecklas till ett mångkulturellt samhälle. Assimilationspolitiken har övergivits och det finns en bred majoritet för att man inte behöver kunna tala Svenska för att bli Svensk medborgare. Detta har tydligt diskuterats av politiker och media. Det finns ingen konspiration.

När Hanne Kjöller i en ledare i dagens DN skriver ”romsk inkludering” och att myndigheter inte bör vara ”toleranta” mot Romska sedvänjor som tidiga äktenskap lägre prioritering av utbildning, slits jag mellan två ståndpunkter.

Som ”pursvensk” (jag saknar bättre ord) håller jag med Kjöller om att utbildning är viktigt och att 14-åringar är för unga för att gifta sig. Men uttrycker jag då egentligen något annat än mina egna kulturellt formade preferenser baserade på ett etniskt och kulturellt homogent Sverige som inte längre existerar?

Om vi ska ha mångkultur tror jag att vi även måste acceptera kulturella uttryck som vi inte sympatiserar med. Annars reducerar vi kultur till färggranna kläder och nya maträtter.