Fredsskepp och krigsskepp

Det finns en plats som kallas Gazaremsan, hälften så stor som Singapore men dubbelt så stor som Lichtenstein. DN gjorde i helgen ett reportage därifrån och visade revisorer med iPads och ungdomar som spelade farmville.

Tyvärr är inte det hela bilden. Gaza styrs av en terrorklassad organisation vars oförtröttliga kamp för att få fortsätta ett krig man förlorade på sextiotalet leder till trasiga hus och en lågintensiv konflikt med Israel.

Jag ser likheter med Karelen, Königsberg, Lothringen, och säkert tusen andra platser. Det här kriget borde vara över sedan länge. Kapitulera, slut en hård fred, öppna hamnar och gränser, gå vidare med era liv. Och sluta lobba meningslösa Qassam-raketer över gränsen.

Men samtidigt är Hamas valda i någon form av fria val. Jag förstår inte varför. Kanske hoppas Palestinierna på Gazaremsan att Iranska kärnvapen plötsligt ska radera ut Israel, kanske har konflikten numer så mycket religiösa undertoner att alla kompromisser blivit omöjliga, kanske kan klassiska europeiska fredsavtal inte skrivas utanför Europa.

Nu i dagarna har ett gäng välgörenhetsorganisationer, som verkar seriösa om än Israelfientliga, fyllt båtar med förnödenheter och försöker sig på att bryta blockaden. Ett spel för gallerierna naturligtvis – alla inser att Israel kommer att borda skeppen, leta efter vapen och terrorister, men antagligen inte hitta något och därefter leda skeppen till en kontrollerad hamn. (Den Israeliska propagandaapparaten verkar redan ha lastbilar redo för att köra förnödenheterna till Gaza efter kontroll.)

Helt obegripligt blir det då när folk på ”fredsskeppen” gör våldsamt motstånd mot de bordande soldaterna. Jag vet inte om de vill bli martyrer eller bara är korkade européer som är vana vid att slåss med kravallpolis, men som israelisk, arabisk och svensk media rapporterar blir de naturligtvis skjutna.