Linnea Nilsson och Emil Schön har skrivit en bok som de valt att kalla ”fult folk”. En lite vitsig titel för en text som, åtminstone baserat på deras debattartikel i dagens DN, bara verkar tugga samma gamla vänstersnack som vanligt:
Globaliseringen och valfrihetsideologin levererar en lång rad löften om vad som är möjligt att uppnå, men samtidigt kan det aldrig bli möjligt för alla. När drömmen inte uppfylls faller skulden tillbaka på den enskilde...
Lösningen är alltså att minska (val)friheten och stärka likriktningen i samhället. Vi måste få mer lika utfall, oavsett egen insats och målet är inte att alla ska få det bättre utan att alla ska ha det lika. Annars kommer människor att ha drömmar som vissa inte kommer att kunna uppfylla.
Frihet och drömmar leder alltså till rasism. Skarpsinnigt värre.
Jag behåller hellre friheten och drömmarna. Även om kostnaden är att folkhemmets tid kanske är förbi och vi som Markus Uvell tidigare skrev i DN måste:
[göra upp med] ...tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo.
Men frågan är spännande, är det frihetsdrömmarna eller folkhemsdrömmarna som som skapat sverigedemokraterna?
När det gäller ”ökade klyftor” är det viktigt att komma ihåg att Sverige under socialdemokratins hegemoni utvecklade en av västvärldens ojämnaste och minst rörliga förmögenhetsfördelningar, men visst höll man nere löneskillnaderna bland arbetare och tjänstemän. När någon pratar om att minska klyftorna brukar jag mest tänka på den här debatten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar