På ledarplats i DN har Lena Andersson återigen bidragit med en intressant text som av outgrundlig anledning kallas kolumn trots att den täcker större delen av sidan 4.
Eftersom barn ofta liknar sin föräldrar, även i yrkesval som vuxna, drar Andersson (via klassamhället) slutsatsen att det inte finns någon koppling mellan ansträngning och lön. Därifrån går hon vidare till slutsatsen att det är moraliskt tveksamt om ett liv av strävan ska ge mer än ett liv i lättja. Vidare klargör Andersson följande:
Att få studera är en ynnest.
Nej, att studera är hårt arbete och att skjuta upp belöningar. Om man inte är praktiskt lagd är det vad som krävs för att kunna konkurrera på en global arbetsmarknad där din insats hela tiden mäts mot vad som kan göras i Indien, Rumänien eller Kina.
Dessutom är högre utbildning i Sverige tillgängligt för var och en som under tonåren väljer att sitta hemma och lära istället för att varva moppe vid korvmojjen eller spela world of warcraft. Det är ett val som (jag gissar) både Andersson och jag har gjort och är mycket nöjda med, men här tycker jag att hon gör en generalisering av samma typ som Strages underbara Rockycitat från gårdagen:
"Alla som gillar sport är inte idioter men alla idioter gillar sport."
Att anta att alla egentligen skulle vilja leva som jag bara de fick chansen är roligt i en kulturkrönika, men mest pinsamt på ledarplats. Människor gör olika val i livet, en del pluggar hela nätterna och en del går på fotboll. Jag vet viket val jag har gjort, men jag tycker inte att jag har rätt att upphöja mitt val till bättre.
Varje gång vi höjer skatten flyttar vi makt från folket till politiker och bidragsutdelande tjänstemän. Friheten att välja minskar.
Den bland- eller marknadsekonomi som vi har i Sverige och de belöningssystem den skapat är naturligtvis inte perfekta. Den dörren var redan öppen innan Andersson sparkade in den. Vad hon vill ha istället går hon tyvärr inte in på.
Jag skulle kunna tänka mig en skatt på inkomst av arbete som är lika platt som den vi i Sverige har på inkomst av kapital. Det tycker jag skulle vara ett sätt att angripa klassamhället.
1 kommentar:
Och om du tror att det är lika lätt/svårt för alla oavsett bakgrund att välja att studera och att sedan skaffa de rätta kontakterna för ett välbetalt jobb så tror du fel. Det är mycket mycket lättare att bli det som förväntas av en än att göra något som ens omgivning inte tror att man klarar av.
Men visst är det skumt att lågavlönade jobb räknas som "ett liv i lättja", just pga lönen.
Skicka en kommentar